09 Oktober 2018 | Grekland - Lesvos

Jordskalvet på Lesvos

Kände ni jordskalvet? Frågan fick vi under hela dagen av vänner och andra lokalbor. Nje? Vadå? Nu? När? Hur då? Var? Detta var motfrågorna. Nop. Vi märkte ingenting och sov gott under de dramatiska sekunderna. Detta var bara början. Ett par dagar senare vaknar vi och ser morgonens kommentarer på Facebook att vänner ånyo har upplevt ett jordskalv. Jag har inte märkt någonting. Jag mötte dottern till hyresvärden som bor på övervåningen, frågar om hon kände senaste skalvet. Ja visst, säger hon och berättar hur deras hund kom upp i sängen. Ingen stor grej alltså. Med all rätt undrar vi vad detta är och varför märker inte vi något? Detta är en återblick från tidig vår 2017 och sträcker sig till försommaren samma år.

Någon vecka senare åkte vi upp till ett tryckeri i Mytilene för att få lite reklamflyers tryckta. När vi kom in på tryckeriet möttes vi av en uppskruvad och lätt chockad personal. Kände ni skalvet? Frågade även dem. Va? Nä, inte ett smack, när? Frågade vi. Nu, precis, blev svaret. Otroligt, tänkte jag. Var man immun mot jordskalv och förmodligen odödlig från Norden? Kan vara så att vi åkte bil just när det hände och svängningarna i marken inte kändes i bilen. Vad visste jag med noll erfarenhet av detta? Nja. Jag var med om en i Sverige som var något över två på richterskalan. Då ruskade det till lite i huset. På Lesvos läste vi i lokala nyheter att skalven var på tre till drygt fyra på richterskalan. Alltså, är den jag var med om i Sverige en västanfläkt i jämförelse. Och, ändå märkte vi ingenting. Så pågick detta under hela våren.


Grekland är Europas stökigaste plats vad gäller detta fenomen, så de är vana. Under Grekland ligger en salig röra av tektoniska plattor. En del mindre som rör sig åt olika håll eller mot varandra. De här mindre plattorna konkurrerar med några större plattor som afrikanska, europeiska och den asiatiska vilket gör hela situationen mer än komplicerad. Se bilden nedan. Alla plupparna är ett jordskalv större än två på richterskalan, och det bara under de senaste två dygnen. Sidan uppdateras kontinuerligt. Det varierar hela tiden geografiskt var det är intensivast och under denna period skakade det mest runt Lesvos, så ofta att man börja prata om att detta var förskalv till något större.

Den 12 juni. Vi hade precis kommit hem efter att ha gjort några ärenden på stan. Siestan hade börjat och klockan var strax efter tre på eftermiddagen. Eva satt på balkongen och jag gick in och satte mig på sängkanten och bläddrade genom nyhetsflödet i min telefon. Plötsligt blev det otäckt. Allt började skaka, vibrera och röra sig. Vad i …… Hela sängen gungade ordentligt. Några mikrosekunder gick. Sedan förstog jag. Det var ett jordskalv. Det var på riktigt och det var på allvar. Jag reste mig snabbt och sa till Eva att nu måste vi gå ut. Allt skakar. Jag, min idiot vände in igen för att hämta dörrnycklarna?? Det gick inte att ställa denna grekiska dörr öppen, utan att man blev utlåst. Bra tänkt Mats. Nu kunde dörren gå igen av sig själv som den brukade.

Efter en liten stund tystnade allt och marken blev stilla igen, inga ljud, inga fåglar kvittrade. Bara några grannar som kom ut. Några ryckte på axlarna och gick in igen för att fortsätta siestan. Jag hade i alla fall nycklarna i handen. Bra att ha eftersom huset stod kvar som inget hade hänt. Nu kom tankarna. Vad hade hänt? Hur starkt var jordskalvet? Ingen eller inget verkade skadat där i vårt område? Var låg epicentrum? Var det nära har förmodligen allt gått bra? Var det långt ifrån har det kanske blivit en katastrof någon annanstans? Tankarna gick.

Vi sökte och fick lite info om vad som hänt. Skalvet nådde 6,3 på richterskalan och benämndes som våldsam. Epicentrum låg i havet 5 kilometer från Plomari på sydkusten, vi hade kanske max 30 kilometer till Plomari, fågelvägen. Ingen Tsunamivarning. Det kom rapporter att skalvet hade känts ordentligt på turkiska fastlandet och även i Aten som i Istanbul. Vi meddelade anhöriga i Sverige att allt var ok innan nyheterna skulle nå dit. Det var hus skadade i Plomari och byar där runt. Något enstaka hus i Mytilene hade skadats. Men, i byn Vrisa på södra Lesvos hade nästan alla hus skadats och många rasat ihop. Ett tiotal personskador och en kvinna var död. Hjälp kom snabbt och myndigheterna ordnade med alternativt boende temporärt. Hjälporganisationer för flyktingkrisen på ön var också på plats för att hjälpa till.

Efter skalvet kom en period med många mindre efterskalv. Seismologerna analyserade händelserna och menade på att det var mycket energi och spänningar kvar i underjorden som behövde lösas ut. Prognosen var alltså att vänta ett kraftigare efterskalv. Av någon anledning kände jag av dessa efterskalv bättre. Oftast på morgon eller sen natt. Jag vaknade av att sängen rörde på sig och att det slog i markiserna mer än vanligt. Seismologerna registrerade mer än 50 skalv per dygn, de flesta små. Men ändå. Jag förberedde mig för en egen evakuering och ordnade med en magväska som jag hängde på sängen över natten. I väskan lade jag USB-minnen, telefon och annat viktigt som jag skulle slita åt mig och ha med mig när sängen började gunga. Oftast hann jag egentligen aldrig upp ur sängen, innan allt var över.

Det kraftigare efterskalvet kom. Det var 5,2 på richterskalan. Detta utlöste den energi i marken som laddats och efter det lugnade allt ner sig.

Före det stora skalvet på 6,3 märkte vi inte av förskalven. Frågan var varför? Vi bodde då på bottenvåningen, som i en källare och det var kanske stabilare där än högre upp i huset. Vi flyttade mitt i detta, bytte upp oss som man säger. Vi kom upp oss en våning och kanske man känner av det bättre där. När jag strax efter reste till Sverige och mellanlandade på Kastrup, satt jag på en stol och väntade när det började vibrera lite oförklarligt. Jag reste mig omedelbart och såg att alla andra satt kvar. Jag var lite skadad psykiskt verkade det som. Det var bara tågen som går under flygplatsen som skapade små vibrationer. Jag satte mig igen och kom till ro med ett leende.

De dramatiska bilderna är från byn Vrisa. Vi besökte åter byn ett år efter. Inte mycket hade hänt och allt stod kvar som om det hänt igår. Man hade börjat röja upp gatorna åtminstone. Husen har olika symboler eller märkningar av sprayfärg på fasaden som markerar husets status. Beboligt, kan repareras eller utdömt och kan rasa ihop. Några hade flyttat tillbaka in i sina livsfarliga hus, förmodligen för att de inte hade några alternativ. I Grekland är det inte lika vanligt med en hemförsäkring, så som vi har. Man har en misstro mot banker och myndigheter, så pengar och besparingar har man ofta hemma i madrassen. Allt man äger kan vara borta i en grushög. Livet började ändå återgå mycket långsamt och ett bageri hade öppnat igen. Men, det kommer nog aldrig mer bli som tidigare i Vrisa.

Text & Foto: Mats Randow

Relaterat

Läs om: Kaos i Heraklion

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.