22 Februari 2019 | Grekland - Kreta

Kretas bästa hotellfrukost? Eller, världens största hotellrumsnyckel?

Klockan är sju på morgonen, jag är morgontrött och har inte fått igång skärpan i huvudet. Jag tittar på hissen och tänker vardagsmotion! Gäller det verkligen mig? Nej! Men, jag tar trapporna ändå och jag hasar mig ner från tredje våning till min hotellfrukost. En frukost som är omtalad. Jag möter Katerina som kommer ut från köket som en solstråle och hälsar mig god morgon med ett brett leende. Katerina ser ut att älska sitt jobb, gå upp tidigt och servera sin omtalade frukost. Mitt bord är dukat, det är bara att sätta sig. Både kaffe och te är på plats, honung och ett par fat med bullar. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska förvänta mig av denna berömda frukost? Är det jordens omelett? Kanske med bacon till? Ett par hemmagjorda korvar också?

Nu kom Katerina in fylld med positiv energi som verkligen smittade av sig. Det var bara att tanka på och ta del av. Hon ställde ut fat efter fat efter fat……. Ja, det tog aldrig slut. Hela mitt bord var fullt av små fat med bullar. Är allt verkligen till mig? Tänkte jag. Hela mitt bord var fullt av bullar. Jag har nog aldrig sett något liknande tidigare till frukost och ställde mig upp. Jag måste räkna dem. Jag hade fått 14 fat med 14 olika bullar. Jag räknade om, det kunde inte vara sant. Det stämde) och på några fat låg det dubbla bullar. Totalt hade jag fått 19 bullar, till frukost.

Kretas bästa frukost?

Vi ska backa bandet lite och titta på hur jag hamnade här. I mina senaste inlägg har det varit mycket focus på väder och natur på Kreta. Man glömmer lätt alla härliga människor man också möter på Kreta. Jag planerade en tur till Asteriousiabergen och från Messaraslätten åkte jag upp för fantastiska vägar till byn Ethia. Är ni i trakten, missa inte Ethia. Byn ligger på 740 meters höjd och är en vacker traditionell bergsby med vackra stenhus. Många fint underhållna, några i ruiner. Pittoreska gränder att promenera runt i. Landskapet ser lite ut som på månen. Ja, ni som har varit där vet vad jag menar. Ingen skog, bara hedlandskap med Macchia och inslag av bräkande får och bjällror. När jag stannade mitt i byn och parkerade kom ett äldre par ut och såg frågande ut och tittade på mig som om det var jag som kom från månen. De visade sådan gästfrihet och pratade bara grekiska och min grekiska är tyvärr på ett ordförråd som inte funkar för en smart dialog. Det blev en fin promenad i byn och sedan ett besök i parets kafeneio. Ett riktigt häftigt kafeneio med en interiör som är hämtad ur en film och passar perfekt in i en bergsby högt upp i bergen. Den äldre damen såg min kamera och charmigt nog ville bli fotograferad och titta på bilderna tillsammans med sin man. Det blev en kopp grekiskt kaffe och lite fotograferande innan jag tackade för mig och åkte vidare. Paret stod sedan på torget och vinkade av mig, hit återvänder jag gärna igen på en kopp kaffe och en promenad.

Charmigt kafeneio i Ethia

Mitt tidschema sprack en aning och jag kastade om lite i min planering och åkte till Matala. Ja, hippisarna var kvar. Även om de har blivit vräkta sedan länge från de gamla romerska gravarna i grottorna. Det skulle verkligen sett ut om de fått bo kvar där. Lite bisarr bostad, men ändå.

Färden gick därefter till Zaros. Det är i Zaros jag hittade Hotel Keramos med sin berömda frukost, av en tillfällighet. Jag stannar där i ett par nätter. Katerina tog emot mig och tyckte att jag skulle ha kaffe först innan jag installerade mig på rummet. Det blev såklart ett par bullar till kaffet. I detta läget var jag helt ovetande om hennes fantastiska frukost. Jag fick nyckeln till rummet. Jag tittade på nyckeln med stora ögon och tittade på Katerina ifall det var ett skämt. Nädå, och hon skrattade hjärtligt. Nyckeln var stor som en skiftnyckel. Det måste vara världens största nyckel till ett hotellrum? Jag blev glad av att ha den, nu fick jag inte slarva bort den. Jag lämnade in den i receptionen innan jag gick ut. Med den i fickan skulle jag ha gått och lutat hela dagen.

Världens största hotellrumsnyckel?

Åter till frukosten. Naturligtvis gick det inte att äta upp alla dessa bullar till frukosten. Bullarna traditionellt bakade på lokalt vis och alla har olika innehåll från spenat till köttfärs av lamm. Jag var duktigt mätt efter några stycken och då var det så finurligt att Katerina hade lagt fram en pappåse för take away så man skulle kunna ta med sig lite bullar. Jag plockade ner knappt hälften av bullarna som var kvar. De skulle bli perfekta att ha med på min vandringstur för dagen. Ett stopp med bullfika uppe i bergen, eller två. Katerina som varit ute och handlat kom tillbaka svängandes med en flådd hare i ett stadigt grepp om ena tassen och ett par påsar med grönsaker i den andra handen. Hon såg att jag inte plockat i alla bullarna i påsen och jag såg på hennes ansiktsuttryck och fattade att det var dumt av mig. Klart jag skulle ta med mig alla bullarna. Min bordsgranne smet ifrån bordet utan att ha tagit med sig sina överblivna bullar. Katerina ville att jag skulle ta med hans bullar också. På något vis klarade jag mig från att ta med dem också.

Selfie med Katerina som är känd för hantverket med sina bullar

Zaros är en trevlig by vid södra sluttningen till Psiloritismassivet och är också känt för mineralvattnet. Många som varit på Kreta har nog druckit Zaros vatten på flaska. Här kan man tanka på sin flaska i någon av de många vattenposterna i byn, med samma mineralvatten. Har ni vägen förbi Zaros så varför inte stanna en natt eller två på Keramos studios. Även om man inte får ett kort att blippa upp låset med, är det ett charmigt och modernt litet hotell med en gammal interiör. Gamla prylar och detaljer överallt där allt är gammalt hantverk. Det är ju så att även Katerinas bullar och pajer är hantverk. Tillagat och bakat från grunden. Hennes bakverk är prisbelönta så det är inte okey att göra som min bordsgranne och smita från bullarna. Under sommarsäsong, när det är lite mer liv och rörelse, kompletterar hon frukosten med det vanliga man förväntar sig. Jag kan säga att jag åt bullar i två dagar på mina vandringar där. Vardagsmotion gäller nu även för mig efter Katerinas frukostar. Det får också bli ett par extrasvängar i trapporna framöver.

Grottorna och dom gamla romerska gravarna i Matala som hippisarna bodde i

Våren är på väg

Text & Foto: Mats Randow

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.