22 Februari 2019 | Kreta

Kretas bästa hotellfrukost? Eller, världens största hotellrumsnyckel?

Klockan är sju på morgonen, jag är morgontrött och har inte fått igång skärpan i huvudet. Jag tittar på hissen och tänker vardagsmotion! Gäller det verkligen mig? Nej! Men, jag tar trapporna ändå och jag hasar mig ner från tredje våning till min hotellfrukost. En frukost som är omtalad. Jag möter Katerina som kommer ut från köket som en solstråle och hälsar mig god morgon med ett brett leende. Katerina ser ut att älska sitt jobb, gå upp tidigt och servera sin omtalade frukost. Mitt bord är dukat, det är bara att sätta sig. Både kaffe och te är på plats, honung och ett par fat med bullar. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska förvänta mig av denna berömda frukost? Är det jordens omelett? Kanske med bacon till? Ett par hemmagjorda korvar också?

Nu kommer Katerina ut fylld med positiv energi som verkligen smittar av sig. Det är bara att tanka på och ta del av. Hon ställer ut fat efter fat efter fat……. Ja, det tar aldrig slut. Hela mitt bord är fullt av små fat med bullar. Är allt verkligen till mig? Hela mitt bord är fullt av bullar. Detta är min frukost. Jag har nog aldrig sett något liknande tidigare till frukost och ställer mig upp. Jag måste räkna dom. Jag har fått 14 fat med 14 olika bullar. Jag räknar om, det kan inte vara sant. Det stämmer, och på några fat ligger det dubbla bullar. Totalt har jag fått 19 bullar, till frukost.

Kretas bästa frukost?

Vi ska backa bandet lite och titta på hur jag hamnade här. I mina senaste inlägg har det varit mycket focus på väder och natur på Kreta. Man glömmer lätt alla härliga människor man också möter på Kreta. Jag planerade en tur till Asteriousiabergen och från Messaraslätten åkte jag upp för fantastiska vägar till byn Ethia. Är ni i trakten, missa inte Ethia. Byn ligger på 740 meters höjd och är en vacker traditionell bergsby med vackra stenhus. Många fint underhållna, några i ruiner. Pittoreska gränder att promenera runt i. Landskapet ser lite ut som på månen. Ja, ni som har varit där vet vad jag menar. Ingen skog, bara hedlandskap med Macchia och inslag av bräkande får och bjällror. När jag stannade mitt i byn och parkerade kom ett äldre par ut och såg frågande ut och tittade på mig som om det var jag som kom från månen. Dom visade sådan gästfrihet och pratade bara grekiska och min grekiska är tyvärr på ett ordförråd som inte funkar för en smart dialog. Det blir en fin promenad i byn och sedan ett besök i parets Kafeneio. Ett riktigt häftigt Kafeneio med en interiör som är hämtad ur en film och passar perfekt in i en bergsby högt upp i bergen. Den äldre damen såg min kamera och charmigt nog ville bli fotograferad och titta på bilderna tillsammans med sin man. Det blev en kopp grekiskt kaffe och lite fotograferande innan jag tackade för mig och åkte vidare. Paret stod sedan på torget och vinkade av mig, hit återvänder jag gärna igen på en kopp kaffe och en promenad.

Charmigt kafeneio i Ethia

Mitt tidschema sprack en aning och jag kastade om lite i min planering och åkte till Matala. Ja, hippisarna är kvar. Även om dom har blivit vräkta sedan länge från dom gamla romerska gravarna i grottorna. Det skulle verkligen sett fräckt ut om dom fått bo kvar där. Lite bisarr bostad, men ändå.

Färden går därefter till Zaros. Det är i Zaros jag hittar Hotel Keramos med sin berömda frukost, av en tillfällighet. Jag stannar där i ett par nätter. Katerina tar emot mig och tycker att jag ska ha kaffe först innan jag installerar mig på rummet. Det blir ett par bullar också till kaffet. I detta läget är jag helt ovetande om hennes fantastiska frukost. Jag får nyckeln till rummet. Jag tittar på nyckeln med stora ögon och tittar på Katerina ifall det är ett skämt. Nädå, och hon skrattar hjärtligt. Nyckeln är stor som en skiftnyckel. Det måste vara världens största nyckel till ett hotellrum? Jag blir glad av att ha den, nu får jag inte slarva bort den. Jag lämnar in den i receptionen innan jag går ut. Med den i fickan skulle jag ha gått och lutat hela dagen.

Världens största hotellrumsnyckel?

Åter till frukosten. Naturligtvis gick det inte att äta upp alla dessa bullar till frukosten. Bullarna traditionellt bakade på lokalt vis och alla har olika innehåll från spenat till köttfärs av lamm. Jag var duktigt mätt efter några stycken och då är det så finurligt att Katerina har lagt fram en pappåse för take away så man ska kunna ta med sig lite bullar. Jag plockar ner knappt hälften av bullarna som är kvar. Dom blir perfekt att ha med sig på min vandringstur jag ska göra under dagen. Ett stopp med bullfika uppe i bergen, eller två. Katerina som varit ute och handlat kom tillbaka svängandes med en flådd hare i ett stadigt grepp om ena tassen och ett par påsar med grönsaker i den andra handen. Hon såg att jag inte plockat i alla bullarna i påsen och jag såg på hennes ansiktsuttryck och fattar att det var dumt av mig. Klart jag ska ta med mig alla bullarna. Min bordsgranne smet ifrån bordet utan att ha tagit med sig sina överblivna bullar. Katerina ville att jag skulle ta med hans bullar också. På något vis klarade jag mig från att ta med dom också.

Selfie med Katerina som är känd för hantverket med sina bullar

Zaros är en trevlig by vid södra sluttningen till Psiloritismassivet och är också känt för mineralvattnet. Många som varit på Kreta har nog druckit Zaros vatten på flaska. Här kan man tanka på sin flaska i någon av dom många vattenposterna i byn, med samma mineralvatten. Har ni vägen förbi Zaros så varför inte stanna en natt eller två på Keramos studios. Även om man inte får ett kort att blippa upp låset med, är det ett charmigt och modernt litet hotell med en gammal interiör. Gamla prylar och detaljer överallt där allt är gammalt hantverk. Det är ju så att även Katerinas bullar och pajer är hantverk. Tillagat och bakat från grunden. Hennes bakverk är prisbelönta så det är inte okey att göra som min bordsgranne och smita från bullarna. Under sommarsäsong när det är lite mer liv och rörelse här kompletterar hon frukosten med det vanliga man förväntar sig. Jag kan säga att jag åt bullar i två dagar på mina vandringar där. Vardagsmotion gäller nu även för mig efter katerinas frukostar. Det får också bli ett par extrasvängar i trapporna framöver.

Grottorna och dom gamla romerska gravarna i Matala som hippisarna bodde i

Våren är på väg

Text & Foto: Mats Randow

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.