20 Oktober 2023 | Cypern
En vardag på Cypern
Jag fångar in en bild på en moské med minaret och hela kalaset i bildrutan. Jag är i byn Bagliköy på norra Cypern. Den turkcypriotiska sidan. Det är bara en kilometer ifrån buffertzonen, den så kallade gröna linjen, som skär genom hela ön och kontrolleras av FN. Jag vänder mig om för att fortsätta min vandringstur ut ur byn. Jag ser samtidigt några unga militärer som intresserat sig för mig. De pratar aktivt med varandra samtidigt som de har ögonen på mig. En av dem verkar ha hämtat ett äldre befäl som stegar fram till mig i en spikrak marchriktning. Han stannar och ger mig order att komma, så att han skall slippa gå till mig. Jaha. Är det trubbel nu? Tänker jag för mig själv samtidigt som jag går fram till den där generalen. Jag får en känsla av att det handlar om bilden jag tog på moskén.
Jag vet att det är ”big no no” att ta bilder på militära anläggningar, polisstationer och uniformerad personal. Jag skulle inte ens ta en bild på uniformerad lokaltrafikspersonal. Detta respekterar jag. Jag var ändå lite orolig för vad generalen hade för kort i sin kortlek. Jag vet att jag inte tog någon bild på militärerna eller deras lilla högkvarter här i byn. Jag hade inte heller sett någon information om fotoförbud. Det brukar finnas i överdriven kvantitet när så önskas. Min känsla var rätt och generalen sa att jag inte fick ta bilder på moskén. ”Okey, jag ber om ursäkt för det och har inte sett något fotoförbud”, smörade jag för generalen. Han är säkert bara en fänrik eller liknande som ville göra karriär och vara tuff, tänkte jag. Samtidigt göra en show inför sina unga meniga soldater. Jag var seriöst orolig för att han skulle ta hela minneskortet i min kamera. Jag smörade vidare och föreslog en förhandlingsöppning. ”Vi kan titta på bilderna tillsammans och ta bort otillåtna bilder”. Befälet gick igenom bilderna flera gånger och raderade moskén, samt allt från just denna by, samtidigt som hans meniga soldater stod tysta i en oordnad givakt och tittade på.
Befälet släppte dock iväg mig utan att ta mitt namn registrerat i en rapport med spionanklagelser. Bjöd inte ens på turkiskt kaffe eller te, när vi kikade på snygga bilder till en guidebok om Cypern. Jag vet inte helt säker om dessa militärer var under den lokala turkcypriotiska enheten eller den turkiska armén. Troligast är nog den turkiska. Uppgifter säger att det finns cirka 30 000 turkiska soldater stationerade på norra Cypern. Jag vill inte skrämmas nu eller avråda andra att åka hit för vandring, bad och andra sevärdheter. Tvärtom. Vänligheten och gästfriheten är stor. Kommer du i kontakt med lokalbefolkningen är det inte ovanligt att få frågan om man vill ha en kopp turkiskt kaffe eller te. Ta dina bilder som semesterminne. Är det närbilder på någon så fråga gärna om det är okey. Det är mycket ovanlig att man får ett nej och i så fall respekteras det. Gör du inget dumt, behöver du inte alls vara orolig. Som ni förstår finns inga superbra bilder att lägga upp till denna text. Några av de raderade bilderna skulle ha haft en bra chans att hamna i den kommande guideboken om Cypern. Det säger lite om att bilderna var harmlösa och ofarliga för den där generalen. Det vet jag.
Livet går vidare och man ska inte bli bitter. Det händer alltid underliga och oplanerade saker när man är ute på resa länge. En sådan här dag gick vidare för mig med vardagssysslor. Du vet, att åka till mataffären efter jobbet med en inköpslista och handla en matkasse för några dagar. Sätta på en maskin med tvätt. Just det är en lyx som uppskattas när man är på resande fot en längre tid. Att inte bara handvätta sina kläder. Att få de riktigt genomtvättade. Det är lyx. Sedan rutiner som matlagning. Så klart ska tvätten hängas på tork också. Planering för nästa dag och även backa upp bilder som är kvar efter att generalen härjat med kameran. Sammanställa anteckningar. Ja, det finns en vardag i detta också, möjligen mer annorlunda än för de flesta.
För att knorra till ett avslut, tänkte jag vidare på incidenten med den fotograferade moskén. Hade detta skett i Sverige hade fotografen sagt att han är kränkt och skall anmäla detta till domstol, innan någon får se bilderna. Utomlands är det ofta en annan respekt för uniformerad personal. Man tjafsar inte emot. Det är inte ett generellt fotoförbud på moskéer här. Har de anledning, sätter de upp information om fotoförbud. Jag gissar att det var de unga pojkarna som gick i gång när någon fotograferade nära deras lilla militäranläggning. Generalen eller fänriken ville visa inför sina pojkar att han är mannen som tar saken på största allvar. Saker är ändå annorlunda här mot i Sverige och det ska nog vara så också. Apropå tvätt och vardagssysslor. Jag bor inte bara på hotell. Kan jag finna bra boende i studio eller liten lägenhet bokar jag gärna det. Lite så kan en vardag på resande fot se ut.
Liten mataffär som har allt och lite till. Ha en inköpslista. Det goda rådet underlättar och fråga gärna var sakerna finns. Då går inte hela dagen där.
Funktionell lägenhet
Text & Foto: Mats Randow