Bilen är fulltankad och rullar ut på motorvägen i Ayia Napa på Cypern. Det är en ”road-trip” på G. Första stoppet blir mellan Larnaca och Limassol. Ett fikastopp i februarisolen och det är 20 grader, likt en hygglig svensk sommardag. Kaffet är superviktigt ska du veta. Det är mycket som kan gå fel utan det. Det är lätt att fastna länge i den där kaféstolen men vi hoppar in i bilen och susar vidare mot Limassol där trafiken blir mer intensiv med hög puls. Där kör vi av mot Troodos på lugnare vägar. Bilen klättrar upp till 1700 meters höjd där vi ska ha vår övernattning på Troodos Hotel.

20 grader hade förvandlats till bara några plusgrader på mindre än en timmes bilfärd. Från blommande ängar och gröna träd till ett vinterlandskap. Förvandlingen var magi. Cypern hade trollat bort sommar till vinter med gott om snö på nästan ett ögonblick. Jag nöp mig i armen för att få veta om det jag upplevde var på riktigt. Förmånen att få jobba fram guide-boken om Cypern gör att jag får se och vara med om många speciella saker.

Troodos Hotel är ett enkelt bergshotell som har en tillbakalutad stämning. Restaurang, bar och kafé i den rustika miljön skapar en känsla av en skid-lodge med den öppna spisen och tända brasan. Vi bokade rum med utsikt mot bergen. Skjutdörren till uterummet är av glas. Där mindes jag att jag snöade in på ”det där med dörrar” i förra blogginlägget. Fast nu har jag i stället snöat in i det där med glasrutor.

Har ni tänkt på att det oftast, om inte alltid, är ”märken” eller markeringar på hotellens balkongdörrar och glasväggar till duschen och liknande. Det fanns ingen sådan markering på denna skjutdörr. Snyggt och respektfullt tänkte jag. När jag ser dessa märken på glas tänker jag ofta att de är nedvärderande och vad tror ni om mig. Hemma i Sverige har jag själv en sådan helglasad balkongdörr, utan märke. Det är klart att jag inte behöver något märke där. När jag har för lite att göra och ser dessa märken kan jag fundera om det verkligen hänt olyckor. Hur som, så släpper vi detta ett tag. Troodosbergen väntade på oss för en heldag, men först en natt med god sömn.

Det var planerat en rundtur i bergen med bilen. Planen var att först åka förbi skidbackarna och titta till dem. Ja, det är sant att det finns skidbackar på Cypern och de har 100% natursnö. Ingen konstsnö som vi åker på i de flesta svenska skidbackarna, bara äkta vara. Det blev ingen skidåkning för mig denna gång. Jag har testat dessa backar och skidliftar tidigare. Nu skulle vi i stället ta oss vidare ner i Marathassadalen. En frodig dalgång känd för sina körsbärsträd och andra fruktträd samt sina traditionella byar som hänger på bergsluttningar ner i dalgången. Där ligger också flera av de bysantinska kyrkorna som är upptagna på UNESCO:s världsarvslista.

Monastery of Saint John Lampadistes i Kalopanagiótis

Denna morgon vaknade jag vid sextiden på morgonkvisten. Öppnade ett öga lite halvt. Gardinen till den stora glasväggen till uterummet var inte fördragen. Öppnade ögat lite till och sedan också det andra mer och mer. Solen verkade vara på väg upp bakom bergen. Jag klev helt enkelt upp för att gå bort och se mer. Pang sa det och jag hade sprungit in med pannan rätt in i skjutdörren med en jäkla fart. Sambon vaknade av smällen och undrade förskräckt vad som hänt. Förnedrad och chockad gick jag tillbaka till sängen och la mig igen. När allt stod klart att dörren var hel och även jag klarat mig hyfsat, så när som ett par skråmor i pannan, började min sambo skratta. Jag skrattade inte, utan tänkte bara på hur dum man kan vara. Jag hade inte ens ordnat med kaffe. Det är klart att olyckor kan ske om man inte ens druckit morgonkaffet. Som min bror sagt: Det är samma med kaffe som syrgasmaskerna på flygplanen. Först ordnar man med syrgasmasken/kaffet till sig själv. Sedan hjälper man barnen.

Med kaffet i handen kollade jag upp att solen skulle gå upp klockan 6:28. Bra tänkte jag. Då går jag upp och skjuter undan glasdörren för att uppleva soluppgången. Ni vet hur det är när man får en telefon i handen och en kaffe. Jag tappade bort tiden och missade soluppgången. Så här kan en dag starta om man inte börjar med en kopp kaffe. Det är nummer 1. Dagens övriga plan som jag redovisade lite av tidigare avlöpte helt perfekt. Vi hade ännu en natt på hotellet och så också en andra chans att uppleva soluppgången i bergen. Nu visste vi hur det ska gå till. Först kaffe. Sedan sätter man sig och väntar på själva soluppgången utan telefon.

Även denna dag avlöpte väl med magiska vyer på bilresan nerför bergen tillbaka till svensk sommar i Ayia Napa. Vi packade helt enkelt om och drog tillbaka till Limassol. Där väntade karnevalsfirandet. Bara karnevalen i sig skulle kunna bli ett eget blogginlägg. Vi får se. Kan säga så mycket som att det är en galen tillställning och gillar du ett redigt kalas är detta något för dig. Glöm bara inte, först kaffe! Jag vet att jag egentligen inte är så korkad att jag springer in i en välputsad glasruta utan markering. Det var helt enkelt så att jag missade starten med kaffe. Då vet jag att det aldrig hade hänt.

Text & Bild: Mats Randow

Relaterat

Läs mer om: Det där med dörrar

Läs mer om: Åka skidor på Cypern?

Läs mer om: Karnevalen i Rethymnon