Balkonghundarna och gatuhundarna börjar skälla, de är lite upprörda så man förstår att hundarna är störda i sin vila. Ett par sekunder senare gungar sängen till. Jordskalv. Det är siesta eller de tysta timmarna som grekerna kallar det. Jag ska inte hymla med att jag älskar det och har lite för lätt att ta det till mig. Siesta alltså, inte jordskalv. En lunch runt två-tiden och sen krama kudden en stund. Ja, ni fattar att det är svårt att förhandla bort denna vana. Är man i Grekland är det lätt att ta det till sig eftersom mycket, om inte nästan allt stannar upp dessa eftermiddagstimmar. I Sverige är det helt klart knepigare. Jordskalvet då? Det har definitivt inte respekt för de tysta timmarna. I detta inlägg skulle de nu dagliga jordskalven kunna ta över och säkert ta all plats. Vi lägger det lite åt sidan och riktar strålkastaren på andra saker i Heraklion.

Vi var tillbaka i Heraklion för några dagar innan resan tillbaka till Sverige. Självklart skulle vi passa på och göra stan igen. Det fanns att göra och jag ville såklart in på Arkeologiska museet. Ett museum som drar publik från hela världen till sin utställning, för mig ett fantastiskt museum med obegripligt gamla och vackra fynd från hela Kreta. Jag skulle kunna gå bananas där en hel dag. Men mer rimligt är att avsätta runt två timmar. Även den som inte är speciellt intresserad av historia får stora ögon, när man får se de unika, vackra och tusentals år gamla prylarna. För att få perspektiv jämför jag ibland med svensk historia. Jag vet att det blir löjligt. I Norden kröp vi runt på stenhällar och knackade in skålgropar, båtar och solur i berget samtidigt som minoerna på Kreta skrev texter med avancerade hieroglyfer som vi inte lyckats avkoda än, tillverkade olivolja, vin, konstverk i guld och elfenben och massproducerade keramik. I Sverige fanns en stad som hette Birka för drygt tusen år sedan. Det är stort för oss. Under den grekiska antiken fanns mer än 100 städer på bara Kreta. Det var för så där 2500 år sedan. Okey, jag ska sluta jämföra. Det blir bara dumt, men kul.

Ett annat trevligt museum i Heraklion är Naturhistoriska museet. Ett besök dit var också självklart för mig. Inte bara för sin utställning där man kan få lära sig mer om natur, flora och fauna på Kreta och östra medelhavsregionen i stort. Museet drivs med överinseende av Kretas universitet och de lånade ut en snygg bild till mig på den kretenska vildkatten. En bild jag fick tillstånd att ha med i min bok: Kreta – vandringsturer och utflykter. Tack snälla för den och jag hade äran och anledning att få göra ett nytt besök på museet. Jag lämnade över ett signerat ex av boken, som de sa skulle få en plats på universitetets bibliotek. Även det är en ära.

Den uppstoppade vildkatten är en av höjdpunkterna att se på museet. Katten är nu så ovanlig och unik så jag är tveksam till att det är en äkta uppstoppad. Andra höjdpunkter på uppstoppade djur att se är också den endemiska vildgeten agrimi, populärt kallad kri-kri och de stora uppstoppade gåsgamarna som kan ses på riktigt i bergen på i stort sett hela Kreta.

Ska vi bredsladda in och prata om jordskalven igen? På Naturhistoriska finns också en utställning som förklarar geologin på Kreta och Grekland, så bra att jag förstod att det är mer än komplicerat med de tektoniska plattorna som inte drar jämt. Till och med under siestan. Min favorit på Naturhistoriska museet är jordbävningssimulatorn som man kan få prova och samtidigt vara med om lite olika typer av simulerade jordskalv. Direkt efter att vi testat simulatorn och skakats om ordentligt stod vi och försökte förstå oss på en seismograf som registrerar jordskalv i realtid. Då kom två ur personalen på museet och frågar om vi hade känt det senaste jordskalvet? Nej, min pollett hade svårt att trilla ner efter att skakats om i simulatorn. De förklarade att det var ett skalv för en minut sedan, drygt 4 på richterskalan och pekade på seismografen som registrerat skalvet. Där någonstans rasslade flera polletter ner och jag började förstå. Men nej, vi kände ärligt talat inte skalvet. Spännande och lärorikt var det hur som.

Basilikan San Markos var vi också nyfikna på, eller Basilica Agio Markou på grekiska. De medeltida venetianska hertigarnas kyrka mitt i stan är numera ett konstgalleri med tillfälliga utställningar. Vi var där för två veckor sedan och vi visste att de bytt utställning och var nyfikna på vad de nu hittat på. Den gamla kyrkan är fin i sig att besöka och den nya utställningen handlade om revolutionen 1821. Passande nog eftersom de firar den med 200 år på nacken. De hade lånat in det långa bordet och en dörr i original från Arkadiklostret. Dörren med skotthål och svärdshugg bevisade mer än att man byggde riktiga dörrar förr. Bordet med spår av svärdshugg och vilda strider i klostret. Jag har sett bordet tidigare på sin plats i Arkadiklostret som också är väl värt ett besök och även där får man ett perspektiv på den grymma och blodiga revolten mot det turkiska styret.

Pratar man om ”att göra i Heraklion” har oftast Knossos en huvudroll. Det blev inget Knossos för oss vid detta besök. Knossos är också en fantastisk spännande plats med mängder av legender och myter. Jag har besökt det tidigare och kommer att göra en come back. Men mellan våra museibesök och flanerande i Heraklion skulle det också ätas lunch. På den kan man med fördel ta igen sig under ”de tysta timmarna”. Hundarna varnade inför jordskalv. De är känsliga likt en seismograf. Antalet skalv hade vi tappat räkningen på, inte för att man vande sig. Respekten måste man ha för detta naturfenomen, även om det bara rörde sig om skalv kring 3–4 på richterskalan. Skalven hade sitt epicentrum cirka 25–35 km söder om Heraklion och är efterskalv efter ett tidigare större skalv. Mycket energi ligger kvar i jordskorpan och måste lösas ut innan allt lugnar sig igen.

Till Kreta och Heraklion säger vi inte bara hej då, utan också på återseende.

Text & Foto om inget annat anges: Mats Randow

Relaterat

Läs mer om: Kaos i Heraklion

Läs mer om: Heraklion – En guide för storstadssemester på Kreta

Läs mer om: Jordskalvet på Lesvos