Adonis botaniska trädgård! Ska vi åka dit? Frågade min sambo. Adonis känner jag, tänkte jag utan att jag sa det högt. Som tur var. Det skulle varit en överdrift utöver mitt vanliga jag. Det kan vi göra. Jag vet vem han är, sa jag. Vi var ju klara med dagens uppgifter och hade tid över. Vi hade kikat på några fina sevärdheter till guide-boken om Cypern som ligger ofärdig på skrivbordet. Gjort fältarbete och dokumenterat intressanta platser att skriva om. Nu var det fri lek, skulle man kunnat säga. Som exempel hade vi tidigare besökt världsarvet Kings of Tombs, Pafos kungagravar. Det var lätt att ha lite förväntningar till det besöket. Infon direkt efter biljettluckan sa att inga kungar har begravts där. Fint att få veta det efter inträdet sa vi och skrattade gott. Det kan vara en bra detalj att ta med i boken. Hur som, vi var ändå mycket imponerade av vad vi såg. Man kände sig lite som Indiana Jones där. Fast man rör inget så man inte hamnar i trubbel.

Nu tillbaka till att hälsa på Adonis trädgård. Den ligger cirka en halvtimmes körning från Pafos eller 14 km därifrån. Vi tog ut en färdväg på kartan och styrde rakaste vägen som inte alltid är den bästa. Vi ska nämligen upp på bergsvägar och kom snart upp på fina höjder. En skylt dök upp som visar vägen. Superbra! Då var vi på rätt väg och dessutom står det på skylten att vägen dit är framkomlig för alla typer av bilar. Superbra det också! Högt upp på en bergås visade en ny skylt ner oss till höger på nästa väg. Vad spännande tänkte jag. Vägen där är mer likt en ojämn bruksväg på grus och berg som går brant ner och följer bergssidan. Var det verkligen rätt väg? Ja, jag såg trädgården likt en biblisk oas på andra sidan uppe på nästa bergås. Från höjden såg jag hur vägen följer bergsbrantens sida hela vägen. Kör man bara sakta och försiktig kan man köra hela vägen med en vanlig bil. Ja, på sätt och vis är det sant som det står på skyltarna. En turistbuss är dock chanslös här.

Vi parkerade precis utanför grinden där det finns plats för flera bilar. Jag tänkte samtidigt som vi klev ur bilen, att om en galen busschaufför ändå kör ner här, då är det backa tillbaka som gäller. Det går inte att vända bussen utan en offroad-sväng ner för bergsslänten. Där hörde vi någon ropa uppe från oasen på höjden. Kör upp bilen hit. Så är det här nere. En bil är till för att köra ända fram till dörren med. Vardagsmotion, det får man ordna med på annat sätt. Vi körde förbi jättefina planteringar och insåg att för att få se dem måste vi ändå gå denna väg. Dr. Michalis Mountis mötte upp vid bilen och vi presenterade oss för varandra.

Där började en tre timmar lång resa i hans botaniska trädgård och Michalis pratar nära nog oavbrutet hela tiden. Till att börja med leds vi in i ett rum med dofter av torkade örter och aromatiska växter. Där tas också en inträdesavgift ut på 10 €/person. Vi fick en flaska vatten i handen och leddes till en veranda, likt en uteservering med bord och sittplatser. Uteplatsen kan beskrivas som en jätte-balkong på berget med utsikt över Mavrokolymposdalen och sjöutsikt. Sjön är egentligen en damm som vattenreservoar och bakom den ses Medelhavet. Michalis är en oförskämt pigg pensionär som har skapat, planterat och byggt stället själv. Han säger att han lever sin dröm här och nu med sin fru Maria.

Torkade örter och andra aromatiska växter

Han tog oss vidare i planteringar med förklarande skyltar om vad som växer i rabatten. Tog fram sin kniv, skar i plantorna, gned växterna i handen för att frigöra dofter och aromer. Vi fick lukta på allt och han sa till oss att inte bara säga, ja det luktar fint. Vi ska säga, woho vad gott det luktar. Vi försökte göra som man blev tillsagd och Michalis sken upp som ett barn. På riktigt, det luktade fantastiskt. Han tog oss vidare i hemliga trädgårdsgångar och vi nådde frukt- och citruslunden. Även där kom kniven fram och vi skulle smaka. Ta mer sa Michalis och vi sa, woho vad gott. Det var det också. Katterna kom för att prata med Michalis och han svarade kärleksfullt tillbaka. Det finns mer djur i trädgården, tupp med hönor, kanin och påfågel. För växternas skull går de dock inte lika fritt som katterna. Till slut nådde vi trädgårdens topp via ett och annat trappsteg. Där har Michalis ett eget litet kapell tillägnad ärkeängeln Michael. Guidningen gick nu nerför, förbi en glampingstuga att hyra med dusch och toa. Där ingår också tystnad i bergen med utsikt. Fler stugor är planerade på den sluttningen. Via en takveranda med en pool nedanför gick vi förbi solstolar för gästerna och tillbaka till verandan med sjö- och havsutsikten.

Michalis sa att vi skulle avsluta med en zivania och en lemonad på rosenvatten. Lemonaden var hemmagjord av fru Maria, sa Michalis stolt. Det har han all anledning att vara. Den var woho. Zivania är en spritsort och nationaldryck för Cypern gjord på inhemska druvsorter, likt grappa. Jag kör bilen, sa jag. Michalis trodde inte det var sant att jag tackade nej till en liten stänkare med zivania och hällde upp ett litet glas till mig. Jag smakade så lite att jag ändå kände smak och hällde i smyg slatten i min sambos glas. Sen sägs woho igen. Den var faktiskt god. Cyprioterna är stolta över sin zivania, så det gränsar till ohövligt att tacka nej. De förstår om man ska köra bil, så det blir inte mycket i ett glas.

Innan vi tackade för oss fick vi med oss några sticklingar att plantera i Sverige. En plectranthus, på svenska en karlbergare, spearmint, och doktor westerlund som växer likt buskar här. Andra intressanta sticklingar vi fick var från en fikonkaktus och drakfruktskaktus. En utmaning att både ta hem och få att växa. Till sist fick sambon nöjet att plocka rosépeppar direkt från trädet för att ta med hem.

En sak att också ta med sig hem är om detta spontana och oplanerade besök ska få plats i guide-boken? Det är en välskött trädgård tack vare Michalis kunskaper och brinnande intresse. Jag är ändå tveksam eftersom jag inte får plats med allt fantastiskt vi får vara med om. Boken ska bli i ett hanterbart format. Med sticklingar, tankar och en unik upplevelse lämnade vi Adonis Botanic Garden fulla av intryck. Adonis? Vart var han då? Jag känner som sagt till Adonis, mycket väl. Jag har aldrig träffat Adonis och frågan är om han ens lever än. Han beskrivs som en lite snobbig man, mån om sitt utseende. Är han i livet fortfarande bor han säkert i de gamla gudarnas rike. Kanske hänger han fortfarande med Afrodite. Adonis hör till den grekiska mytologin och var guden som symboliserade årstidernas växlingar. Adonis var också Afrodites älskare. Afrodite som är mer känd för de flesta, var fruktbarheten och skönhetens gudinna. På Cypern skapades en stor kultdyrkan av Afrodite. Är ni med? Klart jag inte känner Adonis. Riktigt så gammal är jag inte.

Text & Foto om inget annat anges: Mats Randow