25 Januari 2019 | Kreta

Så lurade jag vädret

Det är busväder på Kreta och i Grekland, och nog känns vädret ostadigt. Mina väderappar byter prognos stup i ett, sol, moln, regn, sol igen. Inte nog med det, nu har det hotats med ökendamm från Sahara hit till Kreta till på lördag. Ska jag verkligen säga trevlig helg här nere? Det är inte trevligt när det blåser Saharadamm i hård vind. Vi får se hur illa det blir.

Vinden kan jag nog lita på. Den är hård och sydlig. Jag bor för tillfället vid södra kusten på ön som tar emot denna vind och bergen här är tillräckligt höga för att skapa en väderbarriär. Vädret kommer förmodligen vara bäst på andra sidan bergen, vid den norra kusten. Till gårdagen (torsdag), smed jag planer. Jag behövde komma ut och reka lite efter att ha suttit inne med datorjobb.

Planering i skrivarstugan i Myrtos på södra Kreta

En lunch med Ia Löfquist tidigare i veckan var ”matnyttig” på många sätt. Ia bor här på sydöstra sidan och leder guidade turer i på östra Kreta, hon har grym koll på bra vandringar och utflykter här. Jag fick flera bra tips av Ia som inspirerade mig till en torsdags expedition. Jag gör en liten agenda på saker att göra och planerar efter vädret.

På torsdag morgon tar jag min packning för en bra dagstur, öppnar min dörr som omedelbart blåser igen i ansiktet på mig. Dörren vetter rakt ut mot söder och havet. Exakt just då börjar det att regna, som……… Torkarbladen på bilen går på högsta fart och en flod av vattenmassor sköljer på vägen. Efter en kvart är det uppehåll och solen pressar sig igenom tunga molnformationer. Jag kör mot bergen och har planerat en väg som går på runt 500 meters höjd. Framför berget har jag nu världens största regnbåge, i alla fall den största jag sett. Man får tycka vad man vill om vädret, men dåligt väder är också vackert ibland. Det duggregnar lite till och från uppe på höjden och när jag sen närmar mig nordkusten och ser havet från höjderna ser jag också blå himmel. Min väderplan kan hålla?

Byn Kritsa

Mitt mål är byn Kritsa. Kritsa är listad i lag som en grekisk traditionell by. Här är det traditioner som man lever på, hantverk, tavernor och mat. Detta lockar många turister till byn. Inget jag såg något av nu när jag besökte Kritsa i januari. Det mesta är stängt och i ett lugn inför nästa turistsäsong. Kritsa ligger vackert på dryga 300 meters höjd och klänger sig fast upp på bergssluttningen med en panoramautsikt över Mirabellobukten.

Invånare i antika Lato

Härifrån är det inte långt till den arkeologiska platsen Lato. Ruiner av en dorisk stad. En av dom bäst bevarade på Kreta från antikens Grekland. Lato har till och med två akropolis som staden är byggd mellan och har också en fantastisk utsikt ner mot Agios Nikolaos och Mirabellobukten. Agios Nikolaos var under antiken Latos hamn. Inträdet är 1 Euros nu under vintern, snacka om att få valuta för pengarna. Jag är helt ensam bland ruinerna och kan passa på att gå en återhållsam bananas, tills jag hör röster från två amerikanska medelålders turister.

Ruiner i antika Lato

När jag nu är i krokarna kommer jag att tänka på en vandringsled som ska gå här vid Kritsaravinen. Jag frågar lite i biljettluckan om den. Det kanske är lite mycket vatten i ravinen nu för att komma fram i den tänker jag? Hon i luckan trodde också så, men hon rådde mig att åka ner och titta. Bästa rådet idag. Annars kan jag aldrig få veta. Det är bara några minuter med bil bort till ravinen från Lato. Jag traskar ner och hittar inget vatten. Solen värmer så jag går uppför för att se hur långt jag kommer. Ravinen smalnar och man kan hålla en hand om varje bergssida, samtidigt. Rätt tight ravin och fortfarande inget vatten. När jag närmar mig utgången på andra sidan hittar jag vattnet, det kommer uppifrån. Tjocka moln har fastnat på Diktibergen och det börjar regna. Vid utgången av ravinen kan man ta höger och gå vid sidan av ravinen ovanför och via en gammal kalderimi komma tillbaka till starten. Nu har det slutat regna igen och solen tittar åter fram. Detta blev en bra spontan vandring.

Kritsaravinen

Urgammal kalderimi leder ner mot Kritsa

En titt på klockan och jag minns att Ia pratade om en kyrka, Panagia Kera. Det hinner jag lätt, tänker jag. När jag kommer fram ser jag att dom stänger klockan 15 och min klocka är 14:58. Det finns ju lite marginal. Jag hör hur en nyckelknippa rasslar och en dörr låses. En kvinna ilar iväg och säger till mig att komma med. Vi går upp från biljettluckan till kyrkan och kvinnan låser upp kyrkan för mig, öppnar alla dörrar så ljuset kommer in och jag kan få se dom gamla freskerna. En katt följer med in och gör mig sällskap. Det är tydligen inte helt säkert hur gammal kyrkan är, man tror den är från mitten av 1200-talet. Den ska ha dom finaste bevarade freskerna från bysantinska eran på hela Kreta. Kyrkan är alltså superviktig kulturellt.

Bysantinska fresker i kyrkan Panagia Kera, Kritsa

Vid det här laget har jag redan upplevt massor. Kopplar ändå ihop antika Lato med det antika Olous. En annan samtida stad. Den låg vid Elounda, nära Agia Nikolaus. När jag var där minns jag inte att jag såg några ruiner. Det är inte långt dit så jag tar en sväng för att kolla. Jag hittar ingenting mer än gamla porslinsskärvor i marken. Det bästa jag hittar är ett mosaikgolv från en tidig kristen kyrka. I och för sig inte fy skam det heller, men inga andra spår av Olous gamla stad.

Rester av mosaikgolvet från en tidig basilika i antika Olous, Elounda

Det börjar bli dags att knyta ihop säcken för denna dag. Det känns som om det var jag som vann den hårda matchen mot vädret. Klockan börjar här bli mycket och jag känner att jag får ge mig och åka hem. Vad har jag missat? Jag glömde kika på Örtmuséet i Kritsa som Ia pratade om, det kanske inte är öppet i januari ändå. Jag hade ett kloster på vägen hem som jag tänkte ta en titt på. Jag har inte glömt av det, men känner att tiden inte räcker. Jag har hunnit med massor av bra saker ändå och det jag inte hunnit med tar vi en annan dag. Vad jag nästan glömde av var att jag ska ta vägen förbi Lidl eller annan större matvarubutik. Jag behöver handla på vägen hem. Livet för mig är inte bara utflykter och spännande vandringar, jag har en vardag också med vardagsbestyr. Lite grann i alla fall. Handla, laga mat, är det som står kvar på dagens agenda.

Vyer från antika Lato

Bysantinska kyrkan Panagia Kera

Text & Foto: Mats Randow

 

 

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.