Nu har det nya coronaviruset tagit makten över oss. Hela världen har vänts helt upp och ner av viruset för de flesta människor. Ingen har undgåtts att få sin vardag helt förändrad. Allting har gått så fort. På bara några dagar vändes allt från kontroll till okontrollerad spridning av viruset. Ur informationsflödet strömmar spekulationer, råd, rapporteringar om läget och beslut på olika åtgärder från myndigheter. Till den milda grad att man har svårt att sortera och ta till sig all information. Coronaviruset styr vår ekonomi, inte marknaden. Coronaviruset stänger gränser. Coronaviruset hotar vår hälsa och välfärd. Alla experter och de som inte är experter uttalar sig och har åsikter. Ingen vet helt säkert var detta ska sluta.

Jag hade bestämt mig för att undvika att skriva om orden corona och covid-19. Jag är ingen expert. Jag tänker inte ge er några råd eller tala om för er hur man möter situationen. Inte heller hur detta ska sluta. Men, jag hör och ser nyheterna. Jag håller mig uppdaterad för min och andras säkerhet. Jag kommer i samtal med andra eftersom jag inte är isolerad, ännu. Det är mer eller mindre omöjligt att prata med någon utan att det handlar om corona. Försöker man prata om fotboll är det till slut om virus-inställda matcher och ligor man pratar om. Coronaviruset har verkligen tagit över, även mentalt, och vi har väldigt olika perspektiv på hur vi hanterar denna pandemi.

Paniken lyser i ögonen på finansfolket på världens börser, som om jordens undergång är här. Vad är deras perspektiv? Det rapporteras siffror från exempelvis Iran och Italien om avlidna av viruset och samtidigt går budskapet ut i Europa med hashtag: Stayhome. Vad tänker de drygt 20 000 flyktingarna på Moria Camp på Lesvos om att stanna hemma? Som lever i en infrastruktur för 3 500 personer. Kan man förstå deras perspektiv? En expert, chefen för FN:s Världsmatprogram FAO, säger att 17 000 personer dör i svält varje dag. Detta har helt andra proportioner och ett exempel på ett annat perspektiv. Regeringar i olika länder agerar på olika sätt. Man har olika perspektiv och försök till lösningar. Ingen samordning från EU finns. Inte mer än att EU stängde gränsen mer eller mindre till Schengen. Det är kaos och varje land agerar och kämpar för sitt på olika sätt.

Ur mitt perspektiv känner jag att coronaviruset har närmat sig mig. Jag är inte smittad. Det är svårt att planera jobbet. Några dagar senare har coronaviruset tagit över och bestämmer spelreglerna ensidigt, det är helt omöjligt att planera. Jag är på Cypern som stänger ner allt. Bara mataffärer, bagerier, apotek, bank, bensinstationer har öppet. Ska du handla något har regeringen bestämt att max en person per åtta kvadratmeter får finnas i lokalen. Detta innebär att alla som inte får plats inne, står ute i kö och i klungor. Bra eller inte, man pratar i alla fall om corona. På bilder från Sverige ser jag hur butikshyllor gapar tomma. Man hamstrar? Varför då? Någon köper all spagetti och någon annan köper allt toapapper. I vilket perspektiv ser hamstrarna genom där? Min plan när toapappret börjar ta slut är att gå ner och köpa några nya rullar. Jag såg också på nyheterna att det var kö in till vapenbutikerna i USA. Där hamstrar man vapen. Är det ur samma perspektiv som de som hamstrar toapapper? Eller vad skiljer? Båda verkar tro att coronaviruset är jordens undergång. Som i en Hollywoodfilm isolerar man sig tills mänskligheten är utdöd och så också coronaviruset. Sen är man säker med ett par vapen, spagetti och en hög toapapper.

Som en annan expert uttalade sig: ”paniken är ett större hot än själva coronaviruset”. Andra har ingen panik alls: ”det är ju bara en influensa”, sa en annan som inte är expert till mig. Ja, lite rätt har han. Problemet är att covid-19 är nytt och ingen har immunförsvar mot det. Inget vaccin finns heller till de i riskgrupperna. När européerna drog till Amerika på 1500-talet dog indianerna som flugor av vanliga sjukdomar vi hade i Europa. Uramerikanarna hade inte varit i kontakt med dessa sjukdomar och hade inget immunförsvar mot det. Nu har vi en annan kunskap och sjukvård än på 1500-talet, tack o lov. Vi ska bara inte bli sjuka i covid-19 samtidigt. Det är då det blir farligt. Jag förstår att många mår dåligt och har ångest över situationen när jag ser de olika perspektiven. Kan sunt förnuft få råda utan panik? Vi kan själva göra många små och bra saker för skydda oss själva och andra. Vi som är friska, kan vi inte hjälpa de som är i karantän och i riskgruppen? Gå och handla åt dem istället för att hamstra? Detta var inga tips, bara frågeställningar. Jag är ingen expert och jag behöver också toapapper eller spagetti ibland.

Det blir inte heller några restips eller tips på bra utflykter här på Cypern från mig i detta inlägget. Eftersom oron är stor för många och fokus ligger på coronavirus och covid-19. Det känns som ett dåligt läge. Det mesta som museer, arkeologiska platser och liknande utflykter stängde tidigt, likaså gränsen mellan nord och syd. Alla hotell stängs ner av myndigheterna till senast helgen. Gränserna i Europa är stängda för de flesta. Länder och regioner är i karantän. Svenska myndigheter avråder till resor en tid framöver till hela världen. Jag ska inte åka runt i rådande läge. Med detta är det logiskt att jag följer myndigheternas råd och evakuerar mig tidigare än planerat. Jag åker tillbaka till Sverige i morgon. Jag känner mig som en världsmedborgare, men nu är det rimligt att jag ska vara i Sverige en tid tills coronaviruset släppt taget om oss. Jag kommer tillbaka med inlägg om restips och annat lite senare. För livet skall återgå till mer normalt en vacker dag. Vi kommer att kunna återuppta våra avbokade resor och luta oss tillbaka samt reflektera lite över tiden vi lever i nu. Kanske vi då fortfarande inte förstår och tänker, vad hände där med oss alla? Eller, så är vi så trötta på coronaviruset att vi inte vill höra det ordet mer.

Var rädda om er och ta hand om varandra.

Text av: Mats Randow