Det är Troodosbergen på Cypern som är målet. Sedan har vi det där uttrycket att målet med resan är själva färden. Hur som helst visste jag i förväg att detta kommer att bli en fantastisk kombo, att bila upp till Troodos. Jag har bilat dit upp några gånger tidigare och har redan facit i min hand. Bara man tar tid på sig och kör lugnt på vägarna med den grandiosa utsikten, kommer upplevelserna rada upp sig och ge minnen att leva på länge.

Bilen stod parkerad i Ayia Napa, fulltankad och packad för en natt uppe på Cyperns tak. Det var bara att ta på sig solglasögonen, släppa handbromsen och rulla ut på motorvägen som tar oss mot bergen. Ett par skumma detaljer att tänka på först, ratten sitter på fel sida i bilen och de kör på ”fel” sida av vägen. Det är vänstertrafik på Cypern som ett arv från då britterna var herrar på ön. Det är bara att vässa skärpan och tänka vänster hela tiden i alla korsningar. Man får också se upp lite extra när man kommer till rondeller, de kommer från ”fel” håll där. Det blir en liten konflikt i min hjärna som är programmerad för högertrafik, så man får vända på sina hjärnhalvor. Efter ett tag kommer man in i det. Sist jag var på Cypern körde jag så mycket bil här att jag fick nya konflikter i min hjärna när jag skulle köra bil i Sverige igen.

Första delmålet var ett stopp närmare Pafos vid Afrodites klippor. I den grekiska mytologin är Afrodite kärlekens och skönhetens gudinna. Afrodite föddes vid just dessa klippor, bara det. En annan myt säger att simmar man runt klippan välsignas man med evig skönhet. Kruxet var att vattentemperaturen inte var anständig för mig och att det finns flera klippor. Dessutom är det oklart exakt vilken klippa man ska runda, om man ska vara petig. Jag får helt enkelt acceptera att leva med den skönhet jag har.

Därefter bar det av raka vägen upp i bergen, som blev allt krokigare efterhand som bergen blir högre. På 800 meters höjd ligger Omodos som också är ett populärt utflyktsmål. Vi planerade för en lunch där. Sist jag besökte Omodos var på vintern och det var inte så mycket folk där då. Nu är det vår och försäsong med betydligt mer aktiviteter i bergsbyn som också är känd för sina vingårdar.

Efter en enkel lunch och att planlöst ha gått vilse i byns gränder hittade vi tillbaka till bilen. Vi skulle ännu högre upp och hade nästan 1000 höjdmetrar till att köra upp i bergen. Vägarna här är mycket bra för att vara så höga berg och slingrar sig uppför från ena bergssidan till den andra allt högre upp. Utsikten blir magisk för att senare slås av en än mer magisk milsvid vy. Vårt slutmål var Troodos Hotel för en natt på 1725 meters höjd. Magiskt även det. Morgonen efter stärkte vi upp oss med kaffe, frukost och en morgonpromenad i omgivningarna. På denna höjd hade inte våren kommit lika långt och många lövträd hade precis börjat knoppa.

Dagens mål var Kykkos kloster. Först ville vi nosa lite på Mount Olympos som är Cyperns högsta berg (1852 m). Olympos ligger nära hotellet och vi åkte förbi skidanläggningarna som ligger på sluttningen. Det låg överraskande en hel del snöfläckar kvar i området där luften var sval med cirka 18 grader.

Med bilen tog vi oss ner i de oändliga backarna. Nja, nerförslutet tog slut så småningom och vägen klamrar sig fast på sluttningar och bergskammar i en kamp för att hålla höjd och nå nästa berg. Utsikten var stundtals milsvid både på höger som vänster sida innan vi nådde Kykkos vackra kloster på 1300 meters höjd. Klostret är det rikaste och mest påkostade på ön. Mosaiken på klosterväggarna med bibliska händelser är konstverk i sig. Klosterkyrkan är fantastisk med fresker målade i väggar och tak och utsmyckningen med guld och silver är gränslös där värdefulla ikoner som hantverk är målade och smyckade med silver, sköldpaddskal och pärlemo. Klostret har också ett museum som sticker ut hakan med sin utställning av ovärderliga föremål som få kloster kan visa upp. Allt från antika skatter, äldre än själva kristendomen till just religiösa föremål i dyrbara material.

Imponerade och fascinerade av allt vi fått se begav vi oss vidare. Vi bestämde oss att först måste vi se Makarios III:s grav. Det är en kort bilfärd upp på bergets topp. Makarios III valde själv platsen för sin begravning på berget där Kykkos kloster ligger på sluttningen. När vi kom upp hänförs vi. Dels av platsens vackra läge med panoramautsikt över nejden, dels över den enorma bronsstatyn av Makarios III. Platsen representerar väl en kunglig begravningsplats. Makarios III var ärkebiskop och Cyperns första president (1960–1977). Som president överlevde han fyra mordförsök och en statskupp.

Det där med bilkörning i bergen innebär att det tar tid att ta sig fram. Vi sneglade på klockan och knäckte ekvationen med lite huvudräkning, minst 2,5 timmes körning innan vi var ”hemma” i Ayia Napa. Bilen rullade vidare på bergskammarna och nerför sluttningar, genom bergsbyar som i princip hänger sig fast på branterna, för så småningom rulla vidare i ett jordbrukslandskap omgivet av små kullar. Temperaturmätaren i bilen ökade snabbt i takt med att vi kom lägre ner. I utkanten av Nicosia visade den duktiga 32 grader och sommarkvällen var 26 grader ljum i Ayia Napa när vi kom fram. Många nya intryck hade vi fått med oss, samtidigt laddade vi om för en ny biltur nästa dag.

Text & Foto om inget anges: Mats Randow 

Relaterade inlägg om Troodosbergen

Läs mer: Åka skidor på Cypern?

Läs mer: Biltur och spökhotellet i Prodromos på Cypern