Jag har en guidebok om vandringar och utflykter på Cypern i min hand, med bara tomma och blanka sidor. Utan text och inga bilder. Jag ska nu fylla upp alla sidor med bra tips, information och massa bilder. Var ska jag börja för att kunna fylla upp ett par sidor? Jag har såklart en lysande idé eftersom jag alltid smider planer. Det ligger en nationalpark lättåtkomligt med lokalbuss inte långt från mitt boende i Agia Napa. Nationalparken, Kavo Gkreko National Forest Park. Bara det låter som poesi och äventyr i mina öron. Där glömde jag att det fanns en buss och tog cykeln på direkten och trampade dit. Det var bara en dryg mil i motvind från alla håll. Där finns vilda djur och en unik natur med sällsynta växter, och Cyklopgrottan.

På besökscentret i nationalparken, Kavo Gkreko Visitor Centre läste jag på och får veta att dvärgflodhästen har varit utdöd i 13 000 år, så den kunde jag glömma att få se på direkten. Däremot fanns chans att se räv, hare och igelkott. Inget jag hoppade jättehögt för om man jämför med en dvärgflodhäst. Det finns gott om reptiler. Ödlor och fem olika ormar där minst två är stora och giftiga. Ormarna kommer jag förmodligen hoppa riktigt högt för om jag stöter på. Cykloperna då? Enligt myten var Cyklopgrottan hemvist för en cyklop. Där hoppar jag lite jämfota av lycka. I den grekiska mytologin var cykloperna våldsamma och människoätande jättar med ett enda stort öga i pannan. Jag måste till grottan och ta en titt. Den grekiska mytologin säger att Gaia och Uranus, som har en roll i världsskapelsen, ska vara föräldrar till cykloperna. Det bästa med myter är att det inte alltid är bevisat att det är osanning, eller hur? Fantasin får hur som helst sitt spelrum.

Jag begav mig till Konnosbukten och den fina stranden där. Trängseln av turister var nu borta. Det är plats för lokalbefolkningen som har stranden för sig själva och står och fiskar i lugn och ro. Jag planerade en vandring i nationalparken, men först av allt gå till Cyklopgrottan. Det var bara drygt en kilometer dit från stranden och stigen gick upp på fin höjd med vackra vyer över Konnosbukten och Kavo Gkreko. Tro det eller ej, men när jag närmade mig grottan stog någon vid vattenbrynet framför grottan i våtdräkt och med cyklop. Ingen jätte, men ändå. När jag sedan står vid ingången till grottan kom det upp tre cyklop till ur vattnet, också i våtdräkt och inga jättar. Jag stog med stora ögon och tittade medans dom hälsade snällt på mig och passerade uppåt, inte in i grottan. Vilket sammanträffande tänkte jag och går in i grottan. Grottan är ca 100 kvadratmeter stor och det är lågt i tak så man får se upp så man inte slår i huvudet. Samtidigt funderade jag på hur stora är riktiga cykloper egentligen?

Min vandring tog mig sedan vidare ner på Kavo Gkrekos nationalpark till den vitkalkade lilla kyrkan Agioi Anargyroi. Kyrkan står nära nog ovanför ännu en grotta. Nu växlar vi från hedendom till kristendom och legenden säger att den Helige Anargyroi levt som eremit i grottan. Grottan har sin öppning mot havet och bara någon meter från vattnet. Det var halt och jag höll nästan på att slå ihjäl mig när jag klev in. Jag tänkte en tanke om hur det skulle vara att leva som eremit och provade, annars kan man alldrig få veta. Det tog max två minuter så var jag var klar med mitt eremitliv i grottan.

Cirka 500 meter från Agioi Anargyroi ligger Kamara tou Koraka, en naturlig formation likt en stenbro över en smal havsvik skapad av erosionen. Inget jag ville prova att gå över. Den såg bräcklig ut och jag ville inte ha på mitt samvete att ha sabbat bron som är lite av en symbol i nationalparken. En annan symbol för parken är också den nästan 100 meter höga klippan på halvön. Efter ett fotostopp gick jag vidare och kom upp på en höjd. Nu växlar vi tillbaka till hedendomen och här skall det ha legat ett tempel tillägnad gudinnan Afrodite. Jag hittade inga spår av templet, men jag kommer säkert tillbaka en annan dag för att leta efter tecken av templet. Något måste ju finnas.

I omgivningarna fanns några tidiga januariblommor bland låga enbärsträd, vilda olivträd och små tallar. Förutom att leta efter tempel finns anledning att vara tillbaka lite senare när blomningen kommer igång bättre. Här finns flera sällsynta och endemiska växter och snart kommer de första orkidéerna upp i backen. Parken har också ett rikt fågelliv. Den som är fågelskådare tror jag inte är på fel plats när våren närmar sig. Många flyttfåglar stannar för en paus i parken. För stenbron, Kamara tou Koraka, är det bara en tidsfråga innan erosionen, en storm eller en liten jordbävning tar den med i havet. Passa på att se den om ni är i krokarna. Backar vi tillbaka till Cyklopgrottan sägs det också att den varit gömställe för motståndsmän, i upproren mot britterna, före självständigheten. Den ska även fungerat som skydd för herdar vid dåligt väder. Grottan har sin historia. Kanske blir det en sväng tillbaka för att leta efter bättre bevis på cyklopernas existens.

Text & Foto: Mats Randow