Vad ska ett äventyr innehålla för att få kallas ett äventyr? När blir det ett äventyr? När får man äventyrspoäng? Jag gjorde en vacker kustvandring förra veckan på södra Kreta, där massor av upplevelser gjorde att jag plockade ihop tillräckligt med poäng för att det skulle bli ett äventyr för mig. Förutom vackra vyer där hav möter berg med möjlighet till bad under nästan hela sträckan. Ett par backar med fina utsiktsplatser. Därpå passerar leden den gamla antika platsen, Lissos. Vandringen kompletteras som avslutning genom en liten ravin innan jag når målet. Som bonus, båt tillbaka till Paleochora. Detta låter lite äventyrligt, tycker jag.

Häng med nu från början så ska ni få veta hur jag resonerade och hur detta blev ett äventyr för mig, på riktigt. Det börjar med planering och förberedelser samt skapa förväntningar. Redan här kan man börja bygga äventyrskänslan om vad man ska ut och nosa på. Sedan kan man hoppas på lite utrymme för oförutsedda händelse eller spontana ändringar under färden. Min vandringstur ska starta i Paleochora och avslutas i Sougia på Kretas vilda sydkust och det är cirka 14 kilometer att gå. Det börjar lukta äventyr.

De första tre kilometrarna följde jag på väg. Minuspoäng? Nope, naturen är fin och man följer kusten nära. Här finns flera möjligheter att hitta en egen plats för ett bad, till och med ett nakenbad. Okey, blygheten säger att det kan synas att du är naken från vägen om det kommer någon. Men, man ser inga detaljer. Inte jag i alla fall, utan glasögon. Här plockar man enkelt några äventyrspoäng. Där vägen slutar ligger Gialiskaristranden. Här finns solstolar, parasoll och fika. Inte så äventyrligt, men en jäkla bra rastplats. I slutet och i andra änden på denna strand är det ett riktigt nakenbad, organiserat med solstolar och parasoll. Här går vandringsleden markerad, inte helt odiskret rakt igenom nakenbadet. Här kom jag vandrandes och försöker dölja min systemkamera. Jag kände mig uttittad av nakenfisarna och skulle aldrig våga testa att ta en bild här. Då skulle jag garanterat ha blivit bortjagad och fått en och annan klappersten kastad efter mig. Det hade gett full pott med modiga poäng. Det skulle också garanterat ha varit riktigt korkat, så jag flög under radarn och höll låg profil. Det kändes ändå det lite modigt och rebelliskt. Därav samlade jag på mig ett par äventyrspoäng.

Stigen går därefter i väglöst land i fin natur nära havet. Här rasslar det in några lättvunna poäng. Strax före första backen upp passerar man en vacker vik med med turkost vatten och fin sandbotten. Ett nakenbad kanske? leden går mycket nära och passerar andra vandrare ser de tyvärr detaljerna lite bättre här. Det skulle till och med jag göra utan glasögon. Dessutom är vattnet kristallklart. Det borde ge bra betalt i äventyrspoäng, men jag fegar ur och blir utan dessa poäng.

På höjden efter tog jag några gratispoäng för den vackra utsikten över kuststräckan. När det bara var ett par kilometer kvar till den antika staden Lissos ruiner känner jag att jag kan kosta på mig att dricka upp mitt sista vatten. Det var inte så tufft gjort och ger inga extrapoäng eftersom det finns en vattenkälla i Lissos där man kan fylla på sin flaska. Jag plockade sen en poäng till vid utsikten över dalen där Lissos ligger och jobbade därefter mig ner till ruinerna.

Som historiskt intresserad gick pulsen upp mer bland ruinerna än vad den gjorde i backarna. Flera bonuspoäng bara på alla gamla stenar och ruiner som ligger här. Nu till den antika vattenkällan. Vattnet ska vara livgivande, det var därför man byggde guden Asklepios tempel här som man här ser ruinerna av, med mosaikgolvet delvis bevarat. Asklepios var guden som kunde bota sjukdomar och väcka döda. Jag fyllde alltså min flaska med Asklepios livgivande vatten och drog i mig ett par stadiga klunkar. Vattnet smakade getbajs. Där och då ångrade jag ljupt att jag inte var sparsam med mitt vatten. Förbryllad undersöker jag varför det berömda livgivande vattnet smakar död och bajs. Ovanför och bakom vattentappen har man dämt upp och magasinerat vattnet, öppet och oisolerat. Inte nog med det, här kryllar det av getter på lösdrift så jag fattar nu att jag kommer att få gå sista biten utan vatten.

Jag tog dock med mig flaskan med getvattnet som säkerhet ifall jag måste välja mellan pest eller kolera. Jag kanske kommer att bli tvungen att dricka av det, eller att ramla ihop och bli kalasmat för gåsgamarna i trakten. Då dricker jag hellre vattnet och då också plockar hem en gigantisk pott av äventyrspoäng. Kanske blir det en pallplats i tävlingen: Den som har mest äventyrspoäng när man dör, vinner.

Vandringen från Lissos gick upp på nya höjder där jag passerade en platå utan skugga och jag funderar på om jag ska få uppleva det här med hägringar. Bara tanken ger väl en halv poäng. Det går därefter nerför i tallskog som ger underbar skugga och jag kom ner i den avslutande ravinen. Bara det här med ravin är äventyr och ”katching” så ramlar det in nya poäng.

När jag sen kom fram till Sougia hade jag gått runt 5 kilometer utan vatten och är duktigt törstig. Jag frågar efter extrapoäng för det äventyret, men får inget. Där har det övergått i dumhet och jag riskerar minuspoäng istället. Jag slank smidigt in vid första tavernan och slog mig ner och beställde in en stor vatten och en stor Coca-cola. Det finns ingen stor Coca-cola säger servitören. Det gör inget, då tar vi två, sa jag.

Det blev också ett bad vid stranden i Sougia, med badkläder på. Det är inte trångt här, men tillräckligt med folk för att det ska bli minuspoäng för nakenbad här. Även det skulle ha övergått i dumhet. Om jag summerar erfarenheter och äventyrspoäng innan båten tog mig tillbaka till Paleochora, kan man börja med att INTE alltid lita på vattnet och vattenkällorna. De kan också vara uttorkade under högsommaren. Detta vet jag egentligen om och jag hade grundat bra före, med vatten som en kamel. Jag hade bättre kontroll än vad man kan tyckas tro. Jag ska ändå inte sticka under stolen med att jag övveraskades av att vattnet i Lissos höll så dålig kvalitet. Jag vet att många vandrare fyller på där. Mitt enkla tips till er som ska gå denna turen är att vara lite försiktig med Lissos vatten. Det kan bli lite surt om man behöver en toalett akut innan man når Sougia, det finns ingen efter vägen och går du andra hållet mot Paleochora får du hålla dig om det går tills du når Gialiskaristranden. Tänk på det du. Vad gäller äventyrspoängen, vetetusan hur många jag fick ihop. Jag summerade definitivt ihop att det var ett härligt äventyr från start till mål.

Text & Foto: Mats Randow