17 November 2021 | Grekland - Kreta
Med hyrbil på Kreta
Det är onsdag morgon i Heraklion och jag kollar lite grekiska nyheter på nätet. Det handlar så klart en del om gårdagens jordskalv på 6,3 på Richterskalan. Läser också att det är en röd vädervarning utfärdad till fredag och stundande helg. En superstorm vid namn ”Ballos” är på G. Typiskt tänker jag. En olycka kommer sällan ensam brukar det heta. Först ett ordentligt jordskalv och sedan står ”Ballos” på tur. Jag skojar lite med min sambo, att det här ingår i mina resor, som att det är min vardag. Vilket inte är sant såklart. Hon går inte på den lätta. Men nu, först kaffe, sen på med munskyddet för frukost, utan munskydd. Ja, ni förstår att vi förvirrat försöker sköta detta med munskydd. Därefter ska vi hämta ut hyrbilen och åka till Myrtos på sydöstra Kreta för en dryg vecka.
Vi blev inte bara med hyrbil, utan George som driver hyrbilsrörelsen med sin fru lämnade också över en stor burk honung och tre liter olivolja i två petflaskor, som present. Jättekul, också för att oljan var från deras egna olivlundar på Psiloritis södra sluttning. Tack för den och vi skulle göra allt vi kan för att få hem oljan, precis så som vi fick den i dessa flaskor.
Vi körde en liten avstickare för äventyrets skull, susade förbi Knossos och mot den gamla fina byn Archanes vid berget Giouchta. Väl där tog vi den smala och branta vägen upp till ”Zeus näsa”. Där ligger en liten kyrka som inte är speciell i sig, på platsen av en tidigare klosterkyrka på just ”näsan”. Det spektakulära är utsikten och vyerna mot Diktibergen på ena sidan och Psiloritis på den andra. Just näsan är myten att gudarnas kung Zeus är begravd i berget och från Heraklion ser berget faktiskt ut som ett ansikte i profil. Kyrkan står på nästippen, bara det. Där kan man också betrakta de enorma gåsgamarna på de svindlande höjderna. Vägen upp är inte Kretas bästa väg, så kör inte den om du inte är van att köra på sådana vägar. Ett tips är i så fall att rulla uppför med en bil av jeep-modell. Ett annat tips är att det finns fina vandringsleder upp från Archanes. Mitt bästa tips är att läsa min bok: Kreta – vandringsturer och utflykter. Där har jag en beskrivning av en riktigt fin vandringstur upp på berget.
Ur detta äventyr på berget fortsatte bilresan mot Myrtos. Vi körde inte närmaste vägen via Arkalochori som nyligen drabbades av ett annat kraftigt jordskalv, där förekom det minst ett efterskalv i timmen vid tillfället. Vi körde via Agios Nikolaos som också är en bra väg att ta, inte bara för att undvika ett aktivt jordbävningsområde. Myrtos blev vår självklara bas och utgångspunkt. Vi ville också träffa Stathis och Christina som driver Mirtos Inn och vi hyrde in oss i en av deras studios. Jag bodde hos dem när jag gjorde fältarbetet för min bok på östra sidan av Kreta, jag fick även äran att lära känna dem och fick mycket hjälp och tips till mitt arbete. Naturligtvis blev det några utflykter med hyrbilen från Myrtos också.
Men, först kaffe, sen förberedde vi oss för stormen ”Ballos” som tryckte på runt hörnet. Vinden ökade, regnskurar drog förbi och havet som vanligtvis ligger lugnt på södra Kreta var redan i uppror. På torsdagskvällen fastnade jag en stund på balkongen. Det var stjärnklart i den ljumna blåsiga vinden och i öster låg ett makabert oväder. Man kunde se hur åskan gick ovanför molnen med enorma blixtar var och varannan sekund. Ett skådespel som kan fascinera mig lika mycket som norrsken. Även dåligt väder kan vara vackert. Under natten drog ”Ballos” förbi på riktigt med ett åskoväder man lever länge på. Som lite kuriosa kommer betydelsen av ordet ”Ballos” från en grekisk folkdans med uråldriga inslag. Ursprunglig och typisk för musiken på de Egeiska öarna. Stormen orsakade mer eller mindre en katastrof på centrala och norra Grekland med stora översvämningar och snöfall i bergen. I skydd av Kretas höga berg klarade sig södra Kreta förhållande vis bra. ”Det här ingår i mina resor” förklarade jag allvarligt för min sambo, som fortfarande inte gick på det.
Med stormen passerad laddade vi för biltur. Först ville jag åka förbi för att ta en titt vid porten in till Sarakinasravinen. Vi körde förbi en flock turister på vägen som såg finklädda ut i vita klänningar och liknande. De såg ut som de var på väg till kvällsmiddagen och jag funderade på om de skulle ut på vandring? Vid ravinens mynning flödade vattnet ut och som jag misstänkte var det helt omöjligt att ta sig in säkert och torrskodd. Jag hade såklart inga tankar på att gå in, utan funderade mer på att ravinen borde stängas tillfälligt. Just för dessa jordskalv som varit och pågick fortfarande. Samtidigt var det livsfarligt att gå in efter ovädret som varit. Nöjd med att fått en titt återvände vi till bilen för den planerade bilturen. Tror du inte vi mötte sällskapet i finkläder, de var på väg in i ravinen. Jag visste att de inte skulle kunna komma in där och de skulle vända om ca 100 meter, så vi hejade bara glatt.
Jag har själv gått ravinen många gånger och kan inte låta bli att säga: Även Sarakinasravinen är beskriven i min bok.
Tror du bilturen blev som planerat? Nej, inget drama att tala om, men den spontana kompassen styrde oss mot helt andra mål än vad som var tänkt från början. Vi körde helt enkelt vidare upp på Diktibergens sluttning bara för att det kändes bättre. Vidare på slingrande vägar uppför med vyer bättre än vykort. Naturen är för stor för att få plats på bild. Jag har kört här förr, många gånger och det är vackert så man nästan får ont i ögonen. Vi stannade spontant för att bara ta in naturen och vi fortsatte spontant genom traditionella byar med utsikt över landskapet och Libyska havet.
Slutligen hade vi rullat nerför och hamnat i Ierapetra, Europas sydligaste stad. Dags för en sen lunch och av en gåtfull anledning hamnade vi på en av stans pizzaställen nere vid hamnpromenaden. Det hade varit mer logiskt att passa på att äta genuin lokal mat. I pizzamenyn fastnade vi därför lika logiskt för en pizza med lokal touch, fetaost och apaki. Apaki är en kretensk specialitet av rökt fläskkött med örter. Den stenugnsbakade pizzan var ärligt talat en höjdare och riktigt god. Det var också en av få gånger vi blev ombedda att visa vaccinbeviset som de är skyldiga att fråga efter, kan så vara för att restaurangen ligger granne med polishuset.
När vi nu kom in på kretensk mat kan man börja koka ihop detta med att åka på biltur. Att hyra en bil. Det är frihet och möjligheter. Det är så man på bästa sätt kan uppleva naturen och kulturen på Kreta. Att spontant kunna bestämma själv var man vill åka och se. Att också ha en bra guidebok med sig med tips, (läs: min guidebok, Kreta – vandringsturer och utflykter). Samtidigt ha möjligheten att hitta sina egna pärlor man inte kan läsa om i en guidebok. För de är många på Kreta.
Text & Foto om inget annat anges: Mats Randow
Relaterat från resan
Läs om: Att resa med en granat i bagaget
Läs om: Kaos i Heraklion