24 April 2019 | Kreta

Mats vs Rouvas Forest

Jag är tillbaka på Hotel Keramos i Zaros. Jag tar två nätter där för en dag att vandra upp till Rouvas forest. Hotellet tycks stå tomt när jag kommer in. Är det ingen hemma? Jag ropar när jag kommer in, hallååå. Knäpp tyst. Ropar hoohåååå in i köket. Nej, vad tusan, det verkar inte vara någon här. Så dyker en ung kvinna upp ur ingenstans och ber om ursäkt. Hon var upptagen med sysslor på annat håll. Hon platsar mig vid ett bord, ser till att jag får kaffe och naturligtvis ett par av Katerinas bullar. ”Drick lite kaffe så checkar vi in dig sen”, säger hon och försvinner till sina sysslor. Det tar fem minuter så kommer Katerina in i dörren med ett av sina barnbarn. Hon känner igen mig och kommer fram och skrattar som den glädjespridare hon är och hälsar mig välkommen. Katerina försvinner också iväg och gör sysslor medans jag slurpar på kaffet. Det blir barnbarnet, flickan som är 10–11 år som ordnar att jag får en nyckel, kanske världens största hotellrumsnyckel. Hon visar mig till rummet och är så proffsig så jag tror hon jobbat på hotellet hela sitt liv och lite till.

Kaffe, bullar och kanske världens största hotellrumsnyckel. Det är Hotel Keramos

Dagen efter, i tidig morgon och Katerinas speciella frukost ingen annan har. Hennes bullknyten och pajer är prisbelönta och hon ger mig en liten kurs och jag får prova att baka till min egna frukost. En sorts paj med ost i. Efter bakbestyr och stärkt av en ordentlig frukost ska jag nu vandra stigen upp till Rouvas forest. Jag lämnar nyckeln i receptionen, den väger….

För två månader och en dag sedan, var jag också på väg till Rouvas och fick vända halvvägs. Den matchen van Rouvas med 1-0. Se inlägget: Jag har en plan, eller hur tar man sig ur knipan. Nu andra försöket var det inga problem med framkomligheten och jag kvitterade, 1-1. Som ett vandringstips till er är detta en fin naturvandring kryddad med en hel del äventyrskänsla. I Rouvas forest finns inte heller några turistbussar eller glasskiosker.

Vattenfall i en unik skog med järnekar

Vandringen startar vid Votamossjön strax utanför Zaros och passerar Agios Nicolaos kloster och inkluderar vattenfall och en variation på vandringen både ovanför som i ravinen. Leden slutar i Rouvas forest vid kyrkan Agio Ioannis där den ansluter E4-leden som går från öst till väst på Kreta. Skogen är unik med stora Järnekar och Kermesekar med inslag av vilda fruktträd. Här finns också få exemplar av den endemiska almen, (Zelkova abelicea) och även den mycket ovanliga och endemiska orkidén, (Cephalantera cucullata). Det är 5 kilometer en väg upp med ett par korta passager som kräver god rörlighet att trixa sig förbi. Annars inga svårigheter mer än att det går mycket uppför dit och sen är det samma väg tillbaka med en go nerförsbacke. Ta på dig bra skor och ta med vatten för hela vandringen. En liten lunch eller ett mellanmål i ryggsäcken är inte fel. Det finns gått om bord och bänkar där uppe för en liten picknick och leden är välmarkerad.

Fruktträden blommar senare på den höga höjden

Rastplatsen uppe i Rouvas Forest

Efter en rik vecka med äventyr både i Agio Galini och Zaros styr jag tillbaka till Heraklion dagen efter. Som tokig i fotboll tänkte jag att jag skulle uppleva lite grekisk fotboll. Om än på TV. PAOK vill säkra mästerskapet och varför inte interagera mig med greker på ett café och göra som dom. PAOK vinner med 5–0 och fotbollen speglar Grekland lite som i ett nötskal. Det är underhållning, helgalet och kaos. I Sverige är det ett problem med bengaler och pyroteknik, klubben får böter för antalet bengaler på matcherna. Under denna matchen då PAOK säkrade ligaguldet på hemmaplan brinner så många bengaler att det finns inget stödlån i världen till Grekland som skulle täcka som svenska böter för detta. I Sverige blir det avbrott i matchen när det ryker på en läktare, i Grekland ryker det på hela arenan och ”the showmust go on”, annars blir det än mer kaos. Jag säger inte vad som är rätt eller fel i detta, utan överlåter till andra att döma. Integreringen då? Det går så där när man inte kan snacka grekiska ordentligt. Sen verkar jag se lite för svensk ut för att dom ska gå på det. Senast på flyget från Aten till Heraklion klev en glad norrman över mig vid stolsitsen med kommentaren: ”jeg går förbi deg, du ser svensk ut”????? Det dödade mina eventuella framtida chanser att försöka smälta in som en lokalbo på ett café i Oslo, och se en match i norska Tippeligan.

Och vad händer härnäst? Next stop Rethymnon och fira grekisk påsk….

Hissnande vyer i RouvasravinenFin sträcka högt i ravinen

Text & Foto: Mats Randow

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.