07 Maj 2019 | Kreta

Kretas många ansikten

Efter en tidig start på morgonen i Rethymnon har jag tagit mig till Argyroupoli. Jag hamnar som de flesta tror jag vid de undersköna vattenkällorna på sluttningen från byn. Här finns tavernor högt och lågt i den frodiga grönskan med enorma plataner och murgrönor som täcker ett och annat träd. Varje taverna med lite stil har sina egna vattenfall eller vattenarrangemang vid sin uteservering. Vatten är temat här. Det är på tok för tidigt för en lunch, men inbjudande nog att jag ska fundera på att stanna en stund och ta en kopp kaffe. Samtidigt är jag nyfiken på den antika staden Lappa som skall ligga här i krokarna. Jag vill ta en titt på den, före och se om det är något att ha. Sen fika.

Typisk taverna vid vattenkällorna i Argyroupoli

Jag tog mig upp till byn Argyroupoli med fin utsikt mot den norra kusten och Egeiska havet. Jag passerade byn och hittade inget antikt Lappa. Tillbaka in i byn igen, nu från andra hållet. Jag fick fråga mig fram och kika lite på Google Map efter ledtrådar. Vid byns stora kyrka såg jag några ruiner som inte var täckta. Ingen info men de var säkert gamla som gatan. En ledtråd? Jag söker sökte mig in i en gränd. I en stol satt Manolis som verkade fatta vad jag letade efter. Han tog med mig och pekade ut spår och ledtrådar för mig överallt. Venetianska snidade stenar och skulpturer inmurade i moderna hus. Romerska tegelstenar i grundmurar där venetianarna fortsatt och byggt vidare. Romerska kolonner runt hörnet. Manolis guidade runt mig i byn och visade alla hemligheter. Öppnade en dörr till en venetiansk olivpress. Här hade tiden stått still. Han drog ner mig till sin bakgård där vi luktade på alla hans örter och kryddor i hans odlingar. Vi gick vidare i bakgårdar i gränderna, spår efter spår pekades ut och jag började gå en lättsam bananas. Det blev en byvandring från antikens dagar till nutid.

Olivpressfabriken

Manolis tog mig till en bod och skramlade fram sin nyckelknippa, en sån där nyckelknippa som fångvaktarna på Härlanda hade en gång i tiden. Vad hade han i boden? Spänningen gjorde att jag höll på att explodera, så såg jag den rostfria dunken med en liten kran på. Det blev varsin Raki i boden, Yamas (skål), och Manolis tog fram sin 120 år gamla kamera.

Nu vet jag var den antika staden Lappa ligger. Det är på exakt samma plats där Argyroupoli ligger idag. Tack Manolis.

Dagen efter stannade jag i fina bergsbyn Spili. Det var polisbilar parkerade precis överallt och poliser som minglade runt. Det kändes överdrivet för en by i denna storlek. Jag strosade runt lite och smakade på vattnet från lejonfontänen med sina 25 lejonhuvud. Det fick bli en kaffe på det och jag valde ett Kafeneio där jag hade bra koll på hur turisterna och alla poliser rörde sig. Det var ingen vanlig dag i Spili, det fattade jag med poliser i alla caféer som fikade och tv-team som sökte intervjuoffer. På kafeneiot sa de att det var den grekiska premiärministern Alexis Tsipras från partiet Syriza som valkampanjade i Spili. Aha, det är EU-val snart, tänkte jag och kom att tänka på när Alexis Tsipras var i Mytilene på Lésvos för ganska precis ett år sedan.

Lejonfontänen i Spili med gott mineralvatten direkt från källan

Här i Spili var det kavlugnt och hur civiliserat som helst. Poliserna slappade med en Freddo Espresso, rökte några cigaretter och tog det chill. I Mytilene var poliserna spända som strängarna på en bouzouki, spärrade av för biltrafik och putsade på kravallutrustningen. Tidig kväll satt jag på balkongen och första parkett när demonstrationerna startade och urartade. Det var som ett ställningskrig på gatorna där demonstranter och poliser motade varandra. Det var ju ändå så att svenska ambassaden i Aten varnade för just detta i Grekland. Att man skulle undvika demonstrationerna, de kunde bli våldsamma. När tårgasen kom fram då tog jag till mig detta råd och gick in och stängde balkongdörren. Då var det lugnare i Spili.

Den sällsynta och endemiska dadelpalmen, (Phoenix theophrasti)

Vidare i min agenda fick Prevelistranden besök av mig. Som utflyktstips är stranden ingen nyhet eller helt okänd. Naturen är unik och här hittar man Kretas näst största palmskog med den sällsynta och endemiska dadelpalmen, (Phoenix theophrasti). Palmskogen växer utefter ån i ravinen som en skyddad värld i sig. Här visar Kreta åter sin mångfald och variation i naturen. Man kan ta en promenad in i skogen i skuggan av dadelpalmerna och vips är känslan att man är i tropikerna. Det var snudd på att jag förväntade mig knallgröna ormar med orangefärgade ögon hängande i träden och skulle jag gå lite närmare djungelfloden skulle krokodilerna dyka upp. Jag hörde inga apor i träden, men varför skulle inte de vara där. Jag nöp mig i armen, tog mig ur drömmen och gick vidare i den overkliga verkligheten. Cirka 500 meter är möjligt att gå in i ravinen. Det går också en fin omarkerad vandringsled runt ravinen som inte är svår att gå, cirka 6–7 km och bjussar på utsikt så man får kippa efter andan emellanåt. Det ligger en taverna längst upp vid en gammal bro, där man går över ån och byter sida på tillbakavägen. Tavernan har en grönsaksomelett värt att dö för. I alla fall, lätt värt promenaden.

Preveliravinen och palmskogen

Antika kolonner i Argyroupoli

Souvenirförsäljning i Spili

Text & Foto: Mats Randow

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.