07 Maj 2019 | Kreta

Kretas många ansikten

Efter en tidig start på morgonen i Rethymnon har jag tagit mig till Argyroupoli. Jag hamnar som dom flesta tror jag vid dom undersköna vattenkällorna på sluttningen från byn. Här finns tavernor högt och lågt i den frodiga grönskan med enorma plataner och murgrönor som täcker ett och annat träd. Varje taverna med lite stil har sina egna vattenfall eller vattenarrangemang vid sin uteservering. Vatten är temat här. Det är på tok för tidigt för en lunch, men inbjudande nog att jag ska fundera på att stanna en stund och ta en kopp kaffe. Samtidigt är jag nyfiken på den antika staden Lappa som skall ligga här i krokarna. Jag vill ta en titt på den, före och se om det är något att ha. Sen fika.

Typisk taverna vid vattenkällorna i Argyroupoli

Jag tar mig upp till byn Argyroupoli med fin utsikt mot den norra kusten och Egeiska havet. Jag passerar byn och hittar inget antikt Lappa. Tillbaka in i byn igen, nu från andra hållet. Jag får fråga mig fram och kika lite på Google Map efter ledtrådar. Vid byns stora kyrka ser jag några ruiner som inte är täckta. Ingen info men dom är säkert gamla som gatan. En ledtråd? Jag söker mig in i en gränd. I en stol sitter Manolis som verkar fatta vad jag letar efter. Han pekar ut spår och ledtrådar för mig överallt. Venetianska snidade stenar och skulpturer inmurade i moderna hus. Romerska tegelstenar i grundmurar där venetianarna fortsatt och byggt vidare. Romerska kolonner runt hörnet. Manolis guidar runt mig i byn och visar alla hemligheter. Öppnar en dörr till en venetiansk olivpress. Här har tiden stått still. Han drar ner mig till sin bakgård där vi luktar på alla hans örter och kryddor i hans odlingar. Vi går vidare i bakgårdar i gränderna, spår efter spår pekas ut och jag börjar gå en lättsam bananas. Det blir en byvandring från antikens dagar till nutid.

Olivpressfabriken

Manolis visar mig till en bod och tar fram sin nyckelknippa, en sån där nyckelknippa som fångvaktarna på Härlanda hade en gång i tiden. Vad har han i boden? Spänningen gör att jag håller på att explodera, så ser jag den rostfria dunken med en liten kran på. Det blir varsin Raki i boden, Yamas och Manolis tar fram sin 120 år gamla kamera.

Nu vet jag var den antika staden Lappa ligger. Det är på exakt samma plats där Argyroupoli ligger idag. Tack Manolis, nu blir det kaffe.

Dagen efter stannar jag i fina bergsbyn Spili. Det är polisbilar parkerade precis överallt och poliser som minglar runt. Känns överdrivet för en by i denna storlek. Jag strosar runt lite och smakar på vattnet från lejonfontänen med sina 25 lejonhuvud. Det får bli en kaffe och jag väljer ett Kafeneio där jag har bra koll på hur turisterna och alla poliser rör sig. Det är ingen vanlig dag i Spili, det fattar jag med poliser i alla caféer som fikar och tv-team som söker intervjuoffer. På kafeneiot säger dom att det är grekiska premiärministern Alexis Tsipras från partiet Syriza som valkampanjar i Spili. Aha, det är EU-val snart, tänker jag och kom att tänka på när Alexis Tsipras var i Mytilene på Lésvos för ganska precis ett år sedan.

Lejonfontänen i Spili med gott mineralvatten direkt från källan

Här i Spili är det kavlugnt och hur civiliserat som helst. Poliserna slappar med en Freddo Espresso och röker några cigaretter och tar det chill. I Mytilene var poliserna spända som strängarna på en bouzouki, spärrade av för biltrafik och putsade på kravallutrustningen. Tidig kväll satt jag på balkongen och första parkett när demonstrationerna startade och urartade. Det var som ett ställningskrig på gatorna där demonstranter och poliser motade varandra. Det är ju ändå så att svenska ambassaden i Aten varnar för just detta i Grekland. Att man ska undvika demonstrationerna, dom kan bli våldsamma. När tårgasen kom fram då tog jag till mig detta råd och gick in och stängde balkongdörren. Då var det lugnare i Spili.

Den sällsynta och endemiska dadelpalmen, (Phoenix theophrasti)

Vidare i min agenda fick Prevelistranden besök av mig. Som utflyktstips är stranden ingen nyhet eller helt okänd. Naturen är unik och här hittar man Kretas näst största palmskog med den sällsynta och endemiska dadelpalmen, (Phoenix theophrasti). Palmskogen växer utefter ån i ravinen som en skyddad värld i sig. Här visar Kreta åter sin mångfald och variation i naturen. Man kan ta en promenad in i skogen i skuggan av dadelpalmerna och vips är känslan att man är i tropikerna. Det är snudd på att jag förväntade mig knallgröna ormar med orangefärgade ögon hängande i träden och skulle jag gå lite närmare djungelfloden skulle krokodilerna dyka upp. Jag hörde inga apor i träden, men varför skulle inte dom vara där. Jag nyper mig i armen och tar mig ur drömmen och går vidare i den overkliga verkligheten. Cirka 500 meter är möjligt att gå in i ravinen. Det går också en fin omarkerad vandringsled runt ravinen som inte är svår att gå, cirka 6–7 km och bjussar på utsikt så man får kippa efter andan emellanåt. Det ligger en taverna längst upp vid en gammal bro, där man går över ån och byter sida på tillbakavägen. Tavernan har en grönsaksomelett värt att dö för. I alla fall, lätt värt promenaden.

Preveliravinen och palmskogen

Antika kolonner i Argyroupoli

Souvenirförsäljning i Spili

Text & Foto: Mats Randow

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.