Jag står i kassan i en supermarket i Heraklion och skall betala. Jag halar upp min ”femtiolapp”, 50 euro. Kassörskan skannar ”femtiolappen” för att kolla så den är äkta, lämnar sedan tillbaka sedeln till mig och förklarar att hon tyvärr inte kan acceptera den. Vad fan, fick jag ur mig. Jag tror hon förstod min svenska rätt så bra och beklagade bestämt.

En liten, liten, pytteliten bit av pengen var avriven. Det fattades kanske till och med en eller två siffror av serienumret. Sådana där små siffror som man ändå måste ha läsglasögon för att kunna se. Jag testade senare att betala med sedeln en gång till. Samma reaktion där. Tyvärr, jag kan inte ta emot pengen. Den är skadad och fick rådet att gå till banken och byta ut den. Bra där. Det ska jag banne mig göra. Jag ska gå till Alphabank och reklamera den, det var i deras ATM jag fick den i.

Jag gick ner till banken nästa morgon med bestämda raska steg. 50 euro är alltid 50 euro, rätt ska vara rätt. Vid ingången har bankerna här en dörrsluss. Det är två låsta dörrar. Först låses den ena upp och man går in i slussen och dörren bakom låses och dörr två låses upp och man kan gå in i banklokalen. Här smet en kvinna in med mig i slussen på ett avancerat sätt och som svensk kände jag min komfortzon starkt ockuperad. Banken var tom på kunder och när jag vid ett kort ögonblick såg mig om i banklokalen passade kvinnan bakom mig på att skickligt smita före mig. Det blev jag som fick bilda kö istället, inte hon.

Nåväl, banken blånekade. Sedeln var inte från deras ATM. Dom har inga trasiga sedlar i sina maskiner, omöjligt. Banktjänstemannen hämtade en kollega som intygade att det han sa var sant. Nu känns det som om jag blivit blåst på 50 euro av en grekisk bank. Nu var det min tur att ge ett bidrag att förbättra den grekiska ekonomin. Banktjänstemannen tipsade mig om att jag borde gå och växla in den på Bank of Greece, Greklands Riksbank. Den banken ligger bara 50 meter ner på samma gata, sa han. Bra där. Men, detta lät för bra för att vara sant.

Okey, ut genom slussen. In igen genom en annan sluss på nästa bank och jag kollade så jag behöll min komfortzon och köplats. Grekland är fortfarande ett kontantsamhälle så bankerna har säkert massor av cash på kontoren. I Sverige behövs inga slussar för de få bankkontor som finns har garanterat inga kontanter. Jag förklarade mitt ärende och hänvisades till en disk längst in i lokalen. Han som bemannat den disken, eller luckan med en glasskiva mellan oss ignorerade mig fullständigt. Han tittade inte ens på mig, som om han låtsades att jag inte fanns. Han var fokuserad med reparera två 5 eurosedlar som såg ut som skam, med tejp. Nog för att det går dåligt för Greklands ekonomi. Nu är de sista planerade stödlånen utbetalda så nu skall Grekland klara sig själv. Är det då de löser detta? Den upptagna mannen på Riksbanken räddade just ett par 5 eurosedlar. Bra där.

Jag behövde ju hans hjälp så jag stod snällt och fascinerad och väntade ut att han skulle bli klar med sitt räddningsprojekt. När han var klar tittade han upp och såg mig. Hej sa jag igen och räckte över min trasiga sedel. Han sa ingenting utan bytte min sedel mot en splitter ny, utan diskussion. Woho, Nu var känslan att jag vunnit 50 euro, bara så där. Den skulle jag bränna på något kul.

Jag började med att gå ner till Koules, Den gamla venetianska fästningen nere i hamnen. Där kunde jag gå lite bananas nu när jag ändå var på gott humör. Inträdet kostar 1 euro så det var 49 euro kvar att festa på. Jag hade egentligen en del skrivjobb att göra. Men, jag tog en fika också och beställde en cappucino, en dubbel så firar vi lite extra. Servitören tyckte att jag skulle ha en Bougatsa också eftersom de har gjort Bougatsa där i 95 år. Jag slog till, så jag inte missade något. Bougatsa är en typ av söt efterrätt på ost, kanel och vaniljkräm. Detta kalaset kostade 7 euro efter att jag rundat av beloppet uppåt. 42 euro kvar.

Det fick bli både mat och vin på kvällen efter skrivjobb. I denna skrivande stund funderar jag på tavernan Marinelis & Mitsotakis. De har en pasta seafood som man kan dö för, ett par gånger om. Eller, kanske skulle jag gå till mitt favorit-hak. Jag älskar bra hak. Mitsos Kayabis är ett super bra hak. Man behöver inte som på de fina och dyra ställena klä upp sig och sitta rak i ryggen. Man kan slappna av och hänga lite. Frågar man om de har något speciellt för dagen, kan det hända att man får följa med och ta en titt i köket. Det blir lite mer personligt och familjärt. Sen är maten vällagad ifrån grunden och smakar mycket bra. Båda dessa ställen rekommenderas och får fullt med stjärnor av mig.

Vad gäller Alpha bank kan jag säga att jag kommer fortsätta att ta ut pengar i deras ATM. De tar fortfarande inte ut någon avgift för uttaget som de andra bankerna har börjat med. Skulle man få en trasig sedel, vet jag nu att man enkelt går ner till ”riksbanken” och byter. Samtidigt har de kanske något spännande projekt inne på ”riksbanken” man kan få titta på en stund. Känslan att ha vunnit något är också oslagbar och varför inte en ny runda med kaffe, kaka, mat och vin. Det är det värt.

Text & Foto: Mats Randow