16 Augusti 2019 | Kreta

Kajakäventyr på Kreta

Jag tittar upp från datorskärmen och ser en kajak snyggt paddla förbi. Jag fick en lysande idé och slog igen datorn och packade ihop mitt enkla kontor som jag för dagen har upprättat på Keramos Bar. Jag har aldrig paddlat kajak i Libyska havet. Det måste jag ha med på min meritlista. Lycklig av denna fantastiska idé springer jag upp på rummet, byter om, smörjer på med massor av solskydd och tar på mig kepsen och ett par fräcka solglasögon. Springer sedan ner till stranden och spanar in kajaker. Jag är helt klart en riktig landkrabba och känner att detta kan bli äventyrligt nog. Här i Loutro på Kreta ligger havet oftast ganska platt. Vindarna kommer oftast från norr och de höga bergen skyddar denna södra kust effektivt från vindar och det är sällsynt med vågor i vattnet. Jo, det ska nog gå bra.

Woork space

Jag blir tilldelad en knallgul kajak. Bra, tänker jag då syns jag bra för andra båtar. Kajak har jag inte provat sen vi paddlade runt två dagar i grottor och laguner i Halong Bay, Vietnam. Men, det är ett annat äventyr. Jag vinglar upp på kajaken och påminns om hur svårt det är att hålla balansen. Uthyraren sträcker en paddel till mig och jag håller på att åka av, redan. Jag sa till han att är jag inte tillbaka före mörkret har jag kanske drivit till Libyen och frågar om han kan plocka upp mig där i så fall, eller skicka ner en båttaxi.. Han gapskrattar och svarar att det kan bli svårt. Bra, då vet man förutsättningarna tänker jag och petar till i den lilla betongpiren med paddeln så kajaken kommer iväg. Här kom nästa chock. Jag började tänka svenskt och kom på att jag inte fick med någon flytväst. Jag såg inga heller. Däremot såg jag en liten kille på stranden med keps som jag, fast han hade armpuffar. En snabb tanke for att jag kanske skulle sno armpuffarna av killen. En snabb konsekvensanalys gjorde att jag avstod. Det skulle förmodligen bli riktigt dålig stämning på stranden och det vore tråkigt att ha orsakat det.

Jag paddlade runt lite först i bukten och sikten i det klara och turkosa vattnet är fantastiskt. Jag försöker ha koll på alla snorklar i vattnet så jag inte kör över någon. Jag rundar nedanför ruinen av den venetianska borgen och den lilla ön, eller holmen som effektivt skyddar Loutrobukten från vågor när vinden ligger från andra hållet. Jag paddlar ut runt, mot andra sidan av Loutros udde. Ärligt talat håller jag mig nära land som den landkrabba jag är. Sedan kommer ju en och annan båt och härjar upp det stilla havet. Vågorna blir stora som om en lokal storm precis passerat. Då gäller det att hålla reda på paddeln och sitta still i den redan vingliga kajaken och bara vänta ut vågorna. Förlorar jag paddeln, då blir väl nästa stopp Libyen. Ramlar jag ur kommer jag väl alldrig upp i kajaken igen. Jag har ju inte direkt några nödraketer att plocka fram ur fickan heller.

Med andra ord, det händer saker i Loutro. Inte alltid så dramatiskt som i förra inlägget Big drama show i Loutro , där jag nosade lite på vandringsleden upp till Anopolis. En morgon tidigare i veckan stegade jag upp för backen eller berget upp till byn. Den flera tusen år gamla vandringsleden zick-zackar upp för berget och på 650 meters höjd är man uppe. Där på bergskrönet ligger kyrkan Agia Ekaterini som i ett fort med milsvid utsikt och även fina vyer över ön Gavdos i söder som är Europas sydligaste utpost. Med lite tur i kajaken kanske man kunnat strandat där istället för i Libyen om jag tappat paddeln. Hur som, vänder man sig vid kyrkan åt andra hållet öppnar sig en liten grön platå där Anopolis ligger och precis efter platån tornar ännu högre berg upp sig. Vita bergen där de närmaste topparna når över 2400 meter. Det slår Kebnekaise med god marginal.

  • Loutro
  • Anopoli med Vita bergen

Byn Anopoli var en gång en självständig stadsstat under antiken. Stark nog med en egen valuta och mynttillverkning. Anopoli ligger på knappt 600 meters höjd så här är luften svalare och det är inte riktigt den hettan som är nere vid kusten. Man möter även här många vandrare. Anopoli är en bra utgång för dom som skall vandra upp till Pachnes som är Vita bergens högsta topp. Jag siktar in mig på en taverna i Anopoli istället för en tidig lunch eller en andra frukost om man så vill. Därefter är min plan att ta mig tillbaka via byn Livaniana. Vid ruiner av ett svunnet Anopoli börjar en gammal led som förbinder dessa byar med varandra. Vid ruinerna är det öppet och fritt att själv leta sig runt i gamla gränder.

Livaniana beskrivs bäst som en övergiven by. Om man bortser från alla dessa getter i gränderna. Något enstaka hus är renoverat och byn har en taverna. Tavernan är oftast obemannad och det är självbetjäning som gäller. Innan man tar sista sträckan tillbaka till Loutro är det absolut värt ett stopp och en paus från vandringen på tavernan som har en utsikt i världsklass, med vyer över Libyska havet och Phoenix nere på Loutros udde. Phoenix som var staden Anopolis gamla hamn.

Vad beträffar äventyret i kajaken slutade det lyckligt och kajakuthyraren såg glad ut när jag var tillbaka, eller för att kajaken var tillbaka. Loutro är perfekt för kajak och SUP med sitt vanligtvis stilla vatten och nästan obefintlig vind. Ni som kajakat tidigare vet hur vingligt det kan vara när havet rör på sig. Ni som är sugna på att vandra på Kreta under högsommaren. Till er kan jag rekommendera och råda att lägga era vandringar i huvuddelar på minst 500 meters höjd och uppåt. Temperaturen är där något svalare och man får ut mer nöje av sina vandringar.

Text & Foto: Mats randow

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.