26 December 2019 | Lesbos

Julstämning och vandring på Lesbos

Nu var det ett tag sedan jag var på Lesbos. Denna gång kom jag till ett väl julpyntat Mytilene som är huvudorten på Lesbos. Gator, torg och parker var julpyntade med konstgjorda granar, stora som små med lampor och pynt så mycket granen kunde bära. Tomtar högt och lågt, i slädar med renar, i båtar och i skyltfönster. Runt hela södra hamnen och på shoppinggatan nummer ett, Ermou street, hade kommunen satt upp högtalare som spelade bjällerklang och annan julmusik för att krydda på julstämningen.

 

Precis som här hemma julpyntas det ordentligt. En skillnad, vi har inga ljusslingor i palmerna. En annan skillnad, i Grekland firar man jul när det är jul. I Sverige är känslan att vi firar i ett halvår. Vi börjar ju redan i oktober med julpyntet. I Mytilene är det helt okey att sitta på uteserveringen med en Freddo Espresso mellan julsysslorna. Vädret är milt, men ostadigt med en och annan regnskur. Det går bra att sitta under markiser eller de stora parasollerna om regnet kommer. De flesta greker föredrar att gå in under regnskurarna och säger bekymrat till även mig, den tokige svensken att komma in när det börjar regna och åskan går.

 

Jag hade min nya bok med mig, Lesbos – vandringar och utflykter. Jag skulle träffa vänner och några som hjälpt mig med mina frågor till boken. Det blev mycket kaffe, många möten och kära återseenden. Ett favorit ställe jag gärna hänger på är Tiganakia Grill House vid Sappho Square som vännen Alki driver. Han hjälpte mig till ett bra möte med borgmästaren. Borgmästaren fick såklart en bok och jag uppmanade honom att lära sig svenska för att kunna läsa boken och gå på vandring för att upptäcka sin ö.

 

Traditioner är starka i Grekland och på söndagar är allt stängt och man ska vara ledig. Det spelar ingen roll att julen står för dörren. Det är bara caféer, tavernor, ett jouröppet apotek, någon liten familjeägd supermarket och kiosk som har öppet. Detta gör att en inre frid uppstår i själen och denna söndagsmorgon var stilla med klarblå himmel och grekisk vår i luften, ungefär som en bra svensk försommarmorgon toppad med fågelkvitter. Militären går sin traditionsenliga parad klockan åtta, som de gör varje söndagsmorgon runt södra hamnen. Trots att ingen är intresserad och kommer och tittar. Man hör stöveltrampen, trummor och pukor genom gränderna så att alla vet när klockan är åtta på morgonen. Detta tar en stund och paraden stoppar med jämna mellanrum för att stå och trampa i luften medans trumslagarna gör sitt bästa för att höras. Militären plockar fram sina fanor och trummor och går även en parad klockan fem på söndag eftermiddag, för säkerhets skull i fall någon försov sig och missade morgonparaden. Ingen är egentligen där och tittar då heller.

 

Denna vackra söndagsmorgon skulle vi också ut på vandring. Med några lokala vänner hade vi bestämt träff nere vid vår vanliga mötesplats nära marinan klockan 10. I två bilar rullade vi ut ur ett stilla Mytilene. Vi körde upp på höjderna där vi fick en vacker morgonvy över Gerabukten med Olymposbergen bakom. Vattnet låg stilla och platt som en pannkaka och vi rundade bukten mot vårt mål.

 

Detta blev en vandring rakt in i den grekiska svampskogen. Det kryllade av svamp. Många vackra och de flesta riktiga fulingar. Många ätbara, men de flesta är oätbara. Någon så giftig att jag tror till och med våra gamla vikingar hade gått bananas i den grekiska svampskogen. Jag kan inte skryta med några större kunskaper om vad vi ser. Men Nana som var med hade bra koll och det var lärorikt när hon som en Carl Von Linné berättade vad vi hade kring oss. Hon berättar och pekade, förklarade om växter som de gamla grekerna använde som medicin mot olika åkommor. Den här trakten var också rik på det vintergröna smultronträdet med mogna frukter. Max 10 bär sa Nana. Magen blir orolig av bären. Tveksamt om någon höll sig till den maxgränsen, bären är nyttiga och populära att göra likör av. Ett extra besök på toa kunde det vara värt.

 

Vår rastplats för den stora rasten blev vid en liten vitmålad kyrka på toppen av en höjd. Kyrkan är tillägnad Ärkeängeln Mikael och vi tände några ljus inne i kyrkan före fikat. På tillbakavägen genom blandskogen med ekar, cypresser och tallar tog vi en liten äventyrlig omväg och passerade en gammal nedlagd vattenkvarn i bra skick. Denna är stor och ju högre fallhöjd för vattnet, ju högre kapacitet har den.

 

När man går på vandring med lokalbor handlar det inte bara om vandring. Minst lika viktigt är att besöka ett kafeneio eller taverna efteråt. Vi hamnade på kafé i Skala Sikountos som ligger längst in i Gerabukten för kaffe och spenatpaj. Jag satt max en meter från vattnet vid kajen där kaféborden var placerade och nöp mig i armen. Kvällen var som dröm. En svensk försommarkväll, trotts det var i december och inte långt kvar till julafton.

 

Som en slutkläm kan jag inte låta bli att förundras av dessa kontraster. Från en julpyntad stad med massor av julstämning och sedan ut i naturen utan ett spår av julen eller tomtar. Vad gäller dessa julpyntade båtar är det en grekisk tradition att tomten kommer med båt, natten till nyårsdagen med paket. Tomtarna i släden med renar är en import från utlandet och Hollywood. Ett par dagar senare är jag tillbaka till Göteborg där jag ska fira julhelgen. Från en julpyntad stad till en annan, också med en kuliss ifrån Hollywood. Med detta får jag önska er alla en god fortsättning och gott nytt år.

Text & Foto: Mats Randow

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.