16 Oktober 2018 | Grekland - Kreta

Hur kan en vecka på Kreta se ut?

Det här med korvstoppning i hjärnan. Vi lever i en tid med ett ständigt informationsflöde, framförallt ifrån alla sociala medier och andra nyheter i våra telefonlurar. Att jag sen själv åker runt på västra Kreta som en galning och samlar på mig mängder med info, som också ska gå in någonstans i mitt huvud. Plats efter plats besöks och jag suger åt mig allt jag kan hitta av värdefull information. Mängder med anteckningar och massor av bilder hamnar i mitt bagage. Tur det, det skulle vara helt omöjligt att ha plats i huvudet. Nu ska jag här göra mitt bidrag till informationsflödet med att lägga ut ett nytt inlägg till er. Hur kan en vecka på Kreta se ut för mig när jag gör fältarbetet för en guidebok?

  • Grekisk cyklamen blommade fint
  • Vild kidoni, mogen att plocka

Måndag: Veckan kickade igång efter en övernattning på Omalosplatån och en go vandring i bergen från Omalos, ner och igenom Agia Irini-ravinen till Sougia. Sedan buss tillbaka till Omalos och fångade upp min hyrbil. Där efter körde jag spontant söderut till Paleochora för att komplettera lite bra saker. Just för att jag råkade ha lite tid över. Därdefter "hem" till Nea Chora i Chania där jag kraschade för natten.

Tisdag: Vädret kändes ostadigt, men sol och uppehåll. Just därför planerade jag in ännu en vandring före ett eventuellt regn. Jag drog till byn Sirikari för att gå en lättare vandring. Starten är vid en kyrka och begravningsplats. Vid kyrkan var det fullt med folk och det såg ut som om jag kom i god tid till en begravning. Stämningen var ångestfylld och jag hörde hur många grät och bröt ihop när de anlände till kyrkan. För någon form av respekt höll jag låg profil, snörade på mig kängorna och smög iväg ut i spåret så obemärkt jag kunde.

Gammal välbevarad bro mellan Sirikari och Polyrinia

Leden tog mig till byn Polyrinia som har en brokig historia sedan före antikens dagar då var det en självständig stad. Första gången jag var här 2011 var Polyrinia en mer eller mindre övergiven by i uselt skick. Nu har man renoverat, målat och fejat och det såg ut som om livet sakta återvänder. Det gör det delvis, men mest av allt beror det nog på business. Turisterna letar sig hit också numera för att gå runt vid ruiner, gamla stadsmurar och den vackra naturen. Här gick jag en återhållsam bananas just för all historia som finns här. Jag hann dock inte vända på varje sten jag hittade eftersom jag hade samma väg tillbaka till bilen i Sirikari.

  • De venezianska bågarna i Polyrinia
  • Gamla stadsmurar i Polyrinia

Onsdag: Mulet och det hängde regn i luften även i dag. Peppad av historia från Polyrinia drog jag på morgonen till Falassarna. Här sken solen, men jag stannade inte vid den stora fina stranden som de flesta andra gör. Den åkte jag förbi till det historiska Falassarna, lite bortanför stränderna. Här har man grävt fram ruiner av en annan stad, med anor ända från den minoiska tiden. Gammal som gatan alltså. Falassarna och Polyrinia har legat i krig med varandra i många år. Detta är dock gammalt groll och nu är det tack och lov hur fredligt som helst. Jag kom dit tidigt och var först ensam. Snart kom några turister och jag fick sluta prata med mig själv och börja tänka på min hållning, och inte gå bananas hela tiden.

Antika Falassarna

Därefter susade jag ner till Elafonisi via ett klosterbesök på vägen. Jag kan säga att där badas och solas det ordentligt. Det är gott om folk och vädret var kalas. Jag gjorde precis som i Falassarna, skippade stranden. Nu var det vandring som gäller. Jag gick en för mig ny och fin kanonvandring i området. Väl tillbaka vid bilen igen förvånades jag av hur mycket folk som var här och badade, i oktober. Jag hade lovat mig själv att inte åka hit och trängas förrän i januari när alla åkt hem. Men tusan, ska jag inte ta ett bad när man ändå är här? Lite gott är det efter vandringen och lite gott ska man ju ha.

Vandring i trakten kring Elafonisi

Efter badet bar det av tillbaka mot Chania genom bergen. Strax före den enkelriktade tunneln ligger en taverna som en ”vägrasta”. Det är inte som Vägrasta på Hallandsåsen med dygnet runt öppet, utan man stänger i rimlig tid. Jag rekommenderar att ni stannar till här och ovanför tavernan fortsätter trapporna upp till Cave of Agia Sofia. Mer än 250 trappsteg fick jag ihop. I grottan ligger ett kapell. Så, gör inte som jag, att passa på och köra ett träningspass med en maxlöpning dit upp. Man blir duktigt trött med andnöd så man tror att det var ”stairway to heaven” när jag stod framför kapellet. För övrigt är grottan stor nog att innehålla en hel katedral. Missa inte detta. På vägen ner passar det bra med en fika på tavernan. Kom i tid bara.

Cave of Agia Sofia

  • Botanical Park & Garden
  • Botanical Park & Garden

Torsdag: Det fanns en del punkter kvar på veckans lista. Jag började med Botanical Park & Garden. När jag kom dit sa de vid entrén att det tar 2 timmar att gå runt. Ajdå. Hinner jag det? Tänkte jag. Jag som nästan tänkt mig ett löppass där inne som en bra kombo. Skämt åsido. Jag kom in i parken som tog ner min puls till viloläge. Jag rekommenderar att ta er tid här. Det finns mycket att titta på och det är samtidigt lärorikt. Parken har de skapat ur askan efter en stor brand på sluttningen år 2003. Därefter är det inte långt till Manousakis Winery i Vatolakkos som fick ett besök av mig. Det är också ett ställe väl värt ett besök om man är intresserad av vin, framförallt lokalt vin.

Manousakis Winery

Cretan Brewery

Från vingården susade jag nästan förbi ett 2000 år gammalt olivträd utanför Vatolakkos. Tvärnit där och ett snabbstopp. Vi snackar om ett träd från romartiden, då stannar man och visar respekt. Efter att ha hälsat på gammelträdet fortsatte färden till Cretan Brewery som tillverkar ölet Charma. Ett mikrobryggeri som absolut också är värt ett besök för den som är intresserad av riktig hantverksöl. På vägen "hem" till Nea Chora åkte jag via Museum of World War II och tunnlarna under Platanias. Museet drivs av några eldsjälar och jag kan inte låta bli att även rekommendera detta. Massor av prylar från den tiden och bra info om det berömda slaget om Kreta.

Museum of World War II, Platanias

Fredag: Nu var det helg. Dagen gick åt att knyta ihop säcken, sortera anteckningar och bilder samt packa och även sortera mina saker. I veckoplanen stod det att jag hade en resdag nästa dag.

Lördag: Jag lämnade Nea Chora i Chania och satte mig på bussen till Heraklion. Väl framme i Heraklion upprättade jag en ny bas att utgå ifrån. Där och då började jag redan se fram emot nästa veckas "to do lista", men först skulle jag ta igen mig lite och landa som man säger på min nya bas.

Söndag: I Grekland är söndagar just söndag på riktigt. Det är klart att det då passar fint att åka på en utflykt. Nu hade jag redan klarat av allt och lite till av veckans uppgifter, så utflykt åkte jag inte på. Det blev en riktig söndag, vilodag.

Om jag ska koka ihop en sammanfattning av denna vecka, kan jag som tips enkelt säga, det är bra att ha gott om tid för dina utflykter. Det är inte alltid jag hinner med allt på mina listor, just för att smälta och ta in alla upplevelserna. Alla saker jag hade på min lista var bra saker. Inget vill jag ha ogjort eller ångra. Man kan säga att det var en rik vecka med många fina upplevelser. Det mesta kommer helt säkert att platsa i guideboken som jag jobbar med. Nu väntar en ny vecka med nya spännade platser att utforska.

Elevated Olive Tree of Vatolakkos

Text & Foto: Mats Randow

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.