I dag kör vi en korsordstävling med det klassiska berget på Kreta. Tre bokstäver ska det vara. Inte jättesvårt. Det finns med i de flesta korsorden, lätta som svåra. Jag har själv försökt konstruera korsord förr, när jag var liten och började lära mig läsa och skriva. Det gick sådär. Det blev lite för avancerat så jag fixade inte att lösa det själv. Kanske var facit inte helt rätt. Därför stannar vi på nivån med tre bokstäver, utan att krångla till det. Ibland lär man sig. Häng med nu, vi drar på en vandring upp på berget med tre bokstäver.

Jag började min lilla expedition med att upprätta en enkel bas i byn Anogia på 750 meters höjd. Här fann jag att även att Anogia råkat illa ut i hårda tider av ockupation som många andra byar och samhällen uppe i bergen. Massakrer har skett även här ett par gånger av turkarna och byn har förstörts. Senast och tredje gången detta hände var 1944, då av nazisterna. Man rev hela byn och dödade alla män som befann sig i byn, inklusive alla inom en radie på 1 km från byn. Nästan alla byar i bergen har en minnesplats från andra världskriget med långa listor i sten på bybor som fått sätta livet till. Så också Anogia. När jag tittade på minnesmonumentet i Anogia fick jag känslan att nazisterna mördade fler i Anogia än vad byn har i invånare idag. Jag hoppas det är en överdrift, jag har inte all fakta så det var bara en spontan känsla när jag såg alla namnen på minnesplatsen. Hur som, kan man undra hur Anogia har kunnat resa sig och byggt upp sin by igen. Idag är det en rätt trevlig by med fantastiska vyer. (Se första bilden, överst).

Nu återgår vi till korsordet. Tre bokstäver ska vi hitta. Från Anogias 750 meter över havet tog jag mig med bil till Refuge Lakos Migerou. Detta ställe ligger på knappt 1600 meters höjd. Det är rätt högt och blir ett bra utgångsläge på vandringen till målet som är uppe på 2454 m. Det är lite högre än Kebnekaise som är cirka 2100 möh, lite beroende på hur tjock glaciären råkar vara för tillfället. Med all respekt för höjden så är det ändå bara att traska på och ta höjdmeter efter höjdmeter.

Starten är redan över trädgränsen, så det är mest sten och en hel del vildkrokus som tittade upp. Krokusen gav snabbt upp när jag tog höjd och min blick var nu högt upp. Ja, berget är högt. På 1700 meters höjd hörde jag bjällror från fåren, snart kände jag lukten också och passerade dem. Här vägrade fåren att gå högre, det borde vara en signal att vända. Min vandring fortsätter, korsordet skall lösas. Fyra ungdomar kommer ikapp mig och frågar efter Zeus grotta? Hej och hå vad de hade kommit fel. Zeus har fler grottor på Kreta. De menade förmodligen Ideon Cave. Jag förklarade för dem att det är cirka 10 km att gå från där de stod nu, en väg. De hade bilen på samma plats som mig så det skulle bli en promenad tillbaka före mörkret till kvällen. Ingen ”walk in a park”. Andra alternativet och smartast är att ta bilen runt bergen, cirka 50 km om jag skjuter lite oprecist från höften. Cirka 1,5–2 timmars körning. Ungdomarna valde det smartaste alternativet och vände, tog bilen.

Jag fick sedan sällskap av några vandrare från Frankrike och vi nådde senare toppen (2454 m), som skulle bli vår lunchplats för dagen. Lunchvyn är oslagbar, detta är Kretas tak, bara en meter högre än Páhnes i Vita bergen som syns i väster. Heraklion och Egeiska havet i norr. Diktibergen och Ierapetra i öster. Libyska havet i söder.

Nu är det alltså dags att runda av och lösa korsordet och peta in våra tre bokstäver. Ni har säkert löst det redan. Så här fick jag ihop det. Toppen jag stod på heter Timios Stavros, samma namn som kyrkan som står på toppen, helt byggd av endast sten. Timios Stavros går inte riktigt in på tre bokstäver. Bergsmassivet heter Psiloritis. Jag provade med det, men det gick inte heller in, hur mycket jag än fuskar. Då testar vi med det antika namnet på bergsmassivet Ida. Bingo, där satt den och jag kunde börja gå ner igen.

Text & Foto: Mats Randow