En gång för himla länge sedan var det en jätte i Dalsland och en jätte i Västergötland, som fattade tycke för varandra. De började bygga en bro från varsitt håll över Vänern, en kärleksbro för att kunna träffas. Nu är det ju så att sjötrollen inte tycker om broar, så de förstörde den i takt med att brobygget fortskred. Nu snurrar vi bandet till nutid. Vi ska på en söndagsvandring på Hindens rev som går en halvmil från Kålland ut i Vänern. Vi skall gå en promenad rakt ut i den stora sjön. Revet är endast runt 25-100 meter brett och går som en smal overklig landremsa rakt ut i Vänern. Är detta vad som finns kvar av jättarnas kärleksbro? Nej. Vid revets slut, dyker den ner under Vänern och fortsätter som en ås under ytan, 12 kilometer och kommer upp ur vattnet igen vid Hjortens udde i Dalsland.

Vandringen på Hindens rev är en stor naturupplevelse. Det växer skog hela vägen på den smala remsan med Vänerns sjö nära på båda sidor. Väderbitna träd som i det tuffare vädret inte tillåts sträcka på sig. Utan förblir krokiga och krumpna. Hindens rev är ett naturreservat utan modern skogsvård där träden får födas, leva och dö på naturens villkor. Gammelmossan lägger sig på döda grenar och trädstammar vilket gör den smala skogsremsan trollsk. Vi förväntade oss nästan att ett skogstroll ska dyka upp bakom en sten och ett sjötroll kommer upp på stranden ur vattnet. Nästan som ett bevis på att det kan vara sant med kärleksbron. Efter drygt tre kilometers vandring kommer man till en så kallad båk, ett gammalt sjömärke. Sedan är det inte långt kvar till vad man kan tro är världens ände. Nu fortsätter ju världen via åsen under Vänerns yta till andra sidan och Dalsland. Det är knappt fyra kilometer att gå från parkeringen på Hindens udde, där revet börjar. Jag tittar ut mot Dalsland och kommer inte längre. Var det så för jätten från Västergötland också? Nä, jag tror de knallade runt Vänern och möttes halvvägs, kanske i Vänersborg, och slog sina påsar ihop.

Nu backar vi bandet lite. Ett par timmar före. I tät dimma åkte vi ut på Kållandsö och närmare bestämt fiskehamnen Spiken, där solen plötsligt välkomnade oss. Denna fina november-söndag var det också Löjrommens dag vid de röda fiskebodarna i fiskeläget. Tyvärr sätter ett visst virus sin prägel på evenemanget, där alla undviker att gå in i trängsel med andra besökare. Detta går fint som en utomhusaktivitet och vi kunde promenera runt i den pittoreska fiskehamnen. Vi såg när fiskebåtarna kom in med nyfångad löja och vi fick köpt lite Vänerlöjrom med oss hem. Förhoppningsvis styr inte det där märkliga viruset våra liv på samma sätt nästa år, då vill vi tillbaka till nästa Löjrommens dag vid Spikens fiskehamn.

Denna söndag med både promenad vid Spikens fiskehamn och en vandring på kärleksbron, Hindens rev, får man säga blev en riktigt bra dag. Som bonus fick vi också löjrom med oss hem. Jag såg redan då fram emot en riktigt festlig måndagsfrukost. Men, vi väntar nog lite med löjrommen till ett bättre tillfälle. Det där med jättarnas kärleksbro är en legend, eller myt om Hindens rev. Andra tror mer på en annan teori. Nämligen att det är en randmorän, skapad av inlandsisen för drygt 10 000 år sedan. Då inlandsisen gjorde halt precis där Hindens rev nu ligger, när klimatet blev kallare igen. Inlandsisen fungerade som transportband med smältvatten som förde med sig sten och grus som tippade ner för iskanten och skapade åsen. Välj själv vad du vill tro på. En vacker historia eller vetenskapen. Jag kommer inte att döma dig om du väljer fel teori. Jag vet i alla fall vad jag tror på.

Vandring ute på Hindens rev där stigarna både kan gå över storsten som på fina skogsstigar

Text & Foto om inget annat anges: Mats Randow

Relaterade inlägg.

Läs mer om: Vänern runt

Läs mer om: Fiskeläget Spiken och Läckö slott på Kållandsö