Det är halvtid och sidbyte i Troodosbergen! Nu pratar vi inte om en lokal fotbollsmatch på Cypern. Vi pratar vandringsturer och att det är dags att byta sida. Vi skall packa ihop våra saker efter fyra nätter i Platres på den södra sluttningen. Åka över berget till den norra sluttningen och byn Kalopanagiotis som ny ”bas” i fyra nätter. Matchen är riggad så det kommer ganska säkert att bli oavgjort efter full tid och en förlängning är planerad. Efter Kalopanagiotis blir det fyra nätter i Protaras som bonus. Testa förresten att säga Kalopanagiotis snabbt och i följd. Hur går det? Jag sladdar själv med tungan på ordet. Kanske skulle jag valt en annan by att förlägga oss i som är enklare att uttala?

Nu ska inte allt vara för enkelt och glammigt. Till att börja med är det normalt köpevatten på flaska som gäller på Cypern. Precis utanför Platres kunde vi dock passa på att fylla upp våra vattenflaskor med friskt källvatten direkt ur berget. Vägen gick sedan från Platres uppför och så ännu mer uppför. Sen gick det uppför lite till, så är man i Troodos Square på 1 725 meters höjd. Det är ingen egentlig by med ett torg som vi ser på det. Där finns två hotell, en kiosk, några restauranger och några butiker som säljer lokala produkter. Inga bostadshus direkt. Därifrån fortsatte vi i backar nerför lite på samma sätt. Nerförsbackar som aldrig tycks ta slut. Vi kom ner till den vackra Marathasadalen (Körsbärsdalen). Byarna som klänger sig fast på branterna ligger lite på rad i dalen där tredje byn är just Kalopanagiotis. Även här funderar man på hur de kom på att bygga sitt hus på just denna bergsbrant. Kanske ville de vara ifred och samtidigt ha koll på vad som händer långt där nere. Utsikten ifrån de flesta husen är i princip milsvid.

I Kalopanagiotis checkade vi in på Casale Panayiotis. Byn byggdes långt innan någon förutsåg att automobilen skulle uppfinnas och långt innan någon väg skulle byggas till byn. Har man tur finns en smal gränd där man kommer fram. Om man fäller in backspeglarna kan bilen köras mellan husen på många ställen. Ofta är det trappor uppför branten till sitt hus och då är det marigt att parkera utanför dörren. Lite så var det för oss när vi skulle checka in. Det gick att parkera utanför dörren. Men då blockade jag all trafik i den enkelriktade gränden. Nu skulle det inte vara för enkelt och glammigt, sa någon tidigare. Vi parkerade utanför byn. Nu hade hotellet den servicen att de kunde hjälpa oss med väskor och köra dem i deras ”golfbilar”. Det var lite för glammigt för oss, så vi körde rullväskorna på kullerstenen så det smattrade och studsade i gränden. Som efterklok kan jag säga att man skall tacka ja till den servicen alla dagar i veckan.

Fast jag måste erkänna att det blev rätt glammigt till slut. Så där drömlikt som man bara läser om i de där snygga resebloggarna. Det var kanonfint. Både boendet och byn. Vi kom in och installerade oss. Sedan satt vi på balkongen eller verandan och blickade ut, kände att jag var nere på Björn Borgs vilopuls med 30 slag i minuten. Tänkte att jag nog skall glömma bort varför jag var här och bara vara. Vara lite rebellisk och strunta i mina vandringsturer som skulle dokumenteras.

Kvällsbilder på vårt boende ovanför ett kafeneio och från balkongen

Körsbärsdalen! Jag är ändå glad över att disciplinen var på topp. Vandringsturerna var fina. Många sträckor går i gamla, mest övergivna, fruktodlingar på urgamla bruksgångvägar anlagda för bönderna och åsnor. Man kan tycka att det är synd att så fina fruktträd är övergivna och nu växer vilt som i en fruktdjungel. Den yngre generationen lägger inte ner den tiden och arbetet att bruka marken som ligger ensligt i bergen. Det är lättare att tjäna sina pengar på att sälja souvenirer och badbollar nere vid kusten.

Kommer vi till den riggade förlängningen fortsatte bilen nerför bergen efter att andra halvlek avslutats i Kalopanagiotis. Färden gick först mot Nicosia och motorvägarna däromkring. När vi närmade oss Nicosia såg vi på bilens yttertermometer att vi befann oss mitt i en värmebölja på Cypern. 40 grader! Det är klart att det var varmt uppe i bergen också. Dock cirka 30 grader på eftermiddagen. 41 grader efter någon mil till. Nu var det slut på det glammiga livet. När termometern toppade på 43 grader bestämde vi oss att kliva ut ur den glammiga AC-komforten och fronta febertemperaturen. En quick-fix och fånga upp en freddo cappucino. Det blev likt en smash´n grabb-kupp, så satt vi åter i bilen med iskaffe på väg till badstranden i Protaras.

Det blev glammigt även i Protaras. Vi kom in på vårt nästa hotell med glänsande marmorgolv. Hotellpool och bar med ordningsregler som förbjuder bad under olämpliga tider på dygnet, lek, bollkastning och annat bus. Detta passar oss utmärkt. Vi gick dock raka vägen ner till stranden vid Fig tree Bay. Inte jätteglamoröst eftersom stranden är totalt överexploaterad. Vattnet var ändå kristallklart, ljummet med en sandig fin botten. Det var inte heller så varmt som kring Nicosia. Något drygt 30 grader och en havsbris som fläktade fint. Glammigt nog!

Frukosten nästa morgon! Vi tog ett bord exakt intill poolkanten! Så där fint så att man får ha lite koll på vad man gör. Då händer det!!! Jag gjorde inget! Det var en unge som sprang mellan frukostborden och slängde sig i poolen. FÖRE KLOCKAN 10!! Det är förbjudet enligt ordningsreglerna. Ungen verkade vara utan vuxen tillsyn och plaskade runt i poolen tills frukostpersonal styrde upp kaoset och fick upp ungen. Så låg vattnet spegelblankt igen och en smått upprörd farbror Mats kunde njuta av sin frukost.

Som en sammanfattning av matchens förlängning blev det lite poolhäng i dagarna varvat med bad i havet. Ordningsreglerna om bollspel, bus och brottning i poolen var det ingen som brydde sig om i övrigt. Det plaskades och kastades bollar som ven runt båda öronen. Grannparet vid solstolarna bredvid hade beställt ett stort fruktfat med lokala goda frukter. Säsongen är på topp för allt möjligt gott och de hann mumsa i sig hälften innan någon skickade i väg en riktig dönare med en boll för att möjligen träffa huvudet på sin kompis. Bollen studsade i vattnet så att fruktfatet fylldes av det badvarma poolvattnet. Jag kan bara säga att farbror Mats skötte sig fint i poolen och simmade lugnt och stilla. Även om jag ville simma under vattnet och dra ner byxorna på de värsta huliganerna. Men, jag höll mig sansad och bet ihop.

Text & Foto: Mats Randow

Relaterat

Läs mer om: Business and Pleasure – Larnaca till Platres