14 Augusti 2020 | Sverige

Hällristningarna på Larssons gård - Vänern runt

Dalsland beskrivs ofta som ett Sverige i miniatyr. På vår resa runt Vänern skulle vi ge Dalsland en rejäl chans. Vi hade precis lämnat den mytomspunna Dalslandseken där vår inre radar larmade för ett spontant stopp. På korta sträckor upplevde vi variationen i landskapet och nådde Färgelanda. Jag menar inget illa, men i Färgelanda var känslan att tiden stannat. Häng med nu, för vi ska backa tiden ordentligt. Vår inre radar larmade igen, den röda lampan för fornhistoria blinkade rött.

Ödeborgs fornsal är ett museum med många historiska föremål från Dalsland

Vi begav oss till Ödeborgs fornsal strax söder om Färgelanda. Ödeborgs fornsal ligger på kullen med fin utsikt över Valboåns dalgång och har varit en hednisk kultplats med tempel och tio järnåldersgravar. Enligt lokala berättelser samlades bygdens folk på kullen under midsommar ända fram till början av 1840-talet för festligheter vid eldbålet. En gammal tradition som tveklöst härstammar från det forntida Baldersbålet.

Fornsalen då? Den finns på riktigt, byggdes i götisk stil i tidens nationalromantiska anda och stod klar 1913. Man ville troligen att det skulle likna ett Valhall med krigarnas och hövdingarnas festsal. Fornsalen är ett museum och var stängt när vi var där. Jag knackade på dörren ifall hövdingen låg där inne och sov. Ingen öppnade så jag gluttade in i alla fönster och såg gamla prylar högt och lågt inne i huset. Jag hade kunnat ge vad som helst för att få komma in. Information om hällristningar 400 meter bort fick mig tack och lov att komma på andra tankar, när jag inte kom in i hövdingarnas partysal.

Vägen till Brötegården i Ödeborg

Vi hittade ingen väg att gå mot hällristningarna. För att jag inte skulle gå radiostyrd raka vägen över villatomter, genom verandor och rosenbuskar, tog vi bilen runt. Ren lycka infann sig när vi såg skylten ”fornminne” från landsvägen. Vi körde in mot Brötegården och parkerade intill, irrade runt som sakletare utan att hitta vare sig skyltar eller hällristningar.

Nu kom Lars-Olof ut från gården, utan gevär. Han visade med ett leende oss upp närmare huset och pekade på hällristningarna. Ren lycka igen. Sex skepp och en människofigur med armarna upp mot himlen inristade på bronsåldern. Lars-Olof Larsson, som är fjärde generationen på Brötegården, har en runt 3000 år gammal fornlämning på tomten. Det kallar jag en trädgårdsprydnad i världsklass.

Året var 1987 när Lars-Olof gjorde lite arbete på gården och satte spaden i jorden. Det blev tvärstopp bara några centimeter ner och han fyndade några skålgropar i berghällen, resten är historia som man säger. Gården är en gammal kronogård och häradshövdingebostad och ligger på en kulle i Valbodalen som nämns i text från 1500-talet. Arkeologer har hittat rester efter en boplats som troligen är från brons- eller stenåldern. En svindlande tanke om man vill fantisera om hur gammal gården kan vara.

  • Lånad bild av Lars-Olof Larsson (vänster), visar hällristningarna vackert ifyllda med röd färg. Egen bild (höger), visar att tidens tand åter vill dölja konstverket från bronsåldern.

Taggad av hällristningarna och av Lars-Olofs berättelse åkte vi över landsvägen till Ödeborgs kyrka. Kyrkan ligger på en moränås. Jag kände mig som en amatörarkeolog och min fantasi fick för mig att det måste finnas mer från järnåldern där, då man gärna valde vackra platser med fina vyer för sina grav- och kultplatser på den tiden. Den vackra stenkyrkan med skiffertak visade sig vara en av Dalslands äldsta kyrkor, med delar som ska vara från 1200-talet där dopfunten i täljsten är från samma tid. Kyrkan är förmodligen lika gammal som kristendomen i Dalsland.

Ödeborgs kyrka från 1200-talet, kanske Dalslands äldsta

Vi kom bara en kilometer mot Färgelanda från kyrkan när den röda lampan för fornhistoria larmade igen. Skylten med gravfält fick pulsen att öka. Vi var vid Ättehögskullen i Håvesten med sina tre resta gravstenar, den största är nästan fyra meter hög. Här finns flera gravhögar från mitten av järnåldern, (år 0–600 e.Kr), och en domarring. Vi vet att domarringar är gravar.

Håvesten, även kallad Ättehögskullen i Ödeborg, Dalsland

Färden gick härifrån vidare i Dalsland medans pulsen sjunk till normala slag. Tankarna om upplevelserna snurrade i huvudet. Har hövdingarna suttit på varsin sten i domarringen på sina ting? I utsikten från kullen kunde hövdingarna blicka ut över trakten som då var en betydande centralbygd. Alla fynd visar på det. Kan Ödeborgs kyrka ha ersatt ett annat kulttempel på 1100–1200-talet? Hur som, jag ändrar mig om att tiden stått stilla i Färgelanda. Här har hänt en hel del genom tiderna.

Domarringen i Håvesten. Domarringar har alltid ett ojämnt antal stenar.

Foto: Monica Andersson

Inlägget är del 3 i serien om Vänern runt

  

Text & Foto om inget annat anges: Mats Randow

 

Läs mer på första inlägget: Vänern runt (Del 1).

Läs mer om: Eken som vägrar dö (Del 2).

  • Vänern runt
  • Eken som vägrar dö

 

Läs mer: Hundraåringen i Skällsäter. (Del 4).

Läs mer: Den gamla kurorten Dals Rostock. (Del 5).

Läs mer: Dalslands kanal med Håverudsakvedukten och Köpmannebro. (Del 6).

Läs mer: Kultur i Fengersfors och fika deluxe, (Del 7).

Läs mer: Borgvik, (Del 8).

Läs mer: Fängslande konstverk i Karlstad, (Del 9).

Läs mer: Kultur och stadsvandring i Kristinehamn, (Del 10).

Läs mer: Södra Råda gamla kyrkplats, (Del 11).

Läs mer: Mariestad, spöken och Göta kanal, (Del 12).

Relaterat inlägg: Fiskeläget Spiken och Läckö slott på Kållandsö

  • Fiskeläget Spiken
  • Läckö slott
Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.