08 September 2018 | Australien
Gränsbevakarna, Australien
Jag har precis klivit av mitt nattflyg från Kuala Lumpur. Jag går i kön med fållorna som ringlar sig fram och tillbaka och jag möter samma ansikten om och om igen när fållan byter riktning. Precis som på Liseberg när man skall åka Flume-Ride. Fast det är ett annat äventyr. Snart ser jag ett nytt ansikte. Det är Paul Hogan i Crocodile Dundee som med ett brett leende hälsar mig och alla andra välkommen till Australien. Jag hälsar tillbaka som om vi känner varandra. Men vänta lite. Han har kostym. Ingen kniv och ingen hatt av krokodilskinn. Det måste vara Paul Hogan, på pricken. Antingen har han sadlat om och fixat ett nytt jobb, eller så är det en kusligt lik ”look a like”. I så fall har han fått jobbet att välkomna enbart för att han är så sjukt lik Paul och har exakt samma trevliga leende. Jag bestämer mig för att det är Paul Hogan, det känns bäst så. Detta är en återblick från en resa jag gjorde i februari 2016.
Nu kom jag fram till nästa station. Här skulle det avhandlas om jag hade något olagligt i väskan. Australien är extremt noggranna och det är hårt reglerat så att inget som lever eller kan växa och inte hör till kontinentens flora och fauna ska komma in i landet. Jag erkände utan omsvep att jag hade nyponsoppa med mig. På ansiktsuttrycket förstod jag att hon inte hade en susning av vad jag försökte föra in i landet. Jag hänvisades till en speciell kö för oss med oklart innehåll i väskan. Här stod bara kineser framför mig och de hade massor av märkliga saker och gröna växter i väskan som noga skulle kontrolleras och identifieras. Har ni sett TV-serien Gränsbevakarna Australien? Det kändes som om jag var med i en inspelning av ett avsnitt. Var var kameran?
När de var klara med alla kineserna var det min tur. Tjänstemannen frågade vad jag hade. Nyponsoppa, frystorkade nypon alltså, svarade jag. Han fattade ingenting och jag plockade fram mina paket med Ekströms nyponsoppa för att visa vad jag hade. Han fattade fortfarande ingenting och undrade verkligen vad i herrans namn jag hade tagit med mig. Han kallade på hjälp ifrån en kollega som inte heller greppade vad tusan jag försökte prångla in i landet. De bad om mer hjälp av andra kollegor och sedan än mer hjälp. Till slut var de 5–6 stycken och hade en utredning. Jag tror hela personalstyrkan på den här stationen var involverad i min nyponsoppa. Jag såg fortfarande ingen kamera, var jag med i TV-serien nu? Funderade om det var på riktigt? Tjänstemännen såg nu seriöst allvarliga ut och jag började ångra att jag hade med mig nyponsoppan. Hur många år får man för det? Jag visste att det är skithårda straff. Vad skulle jag säga till mina medfångar på fängelset? De kommer att fråga om vad jag åkt in för. Jag kan ju inte säga att jag hade smugglat nyponsoppa. Om det ändå var vapen eller något annat farligt, om man ändå skulle åka in.
Senare anslöt en ny tjänsteman, eller ska vi säga tjänstekvinna och frågade strängt vad jag hade. Jag svarade för femtioelfte gången att det var frystorkade nypon. A-haaa, sa hon. Det är okey. Välkommen till Australien, sa hon. Detta var sista kontrollstationen och jag tackade så jätte, jättemycket och slog ihop min väska, slank snabbt iväg medan de fortfarande var på gott humör och tog tåget in till city.
Nu får ni gärna fråga, varför i hela världen ha med sig Ekströms nyponsoppa ända till Sydney? Så här är det. Nyponsoppan var till min bror som bor här nere och jag vet att han gillar nyponsoppa. Därför var det värt all spänning i tullen för att få med sig soppan. Och, dessutom fick jag tjingsa på ”Paul Hogan”.
Det är inte okey, och inte heller tillåtet att fotografera i tullen. Därför bjussar jag på några Sydneybilder istället. Men, jag ångrar att jag inte vågade ta en selfie med ”Paul Hogan”.
Text & Foto: Mats Randow
Relaterat inlägg: Dödliga brännmaneter, Den där rösten och Idolen