Nyvaken och nyladdad efter en god natts sömn efter gårdagens äventyr i Agia Iriniravinen och i Sougia. Det ser ut som att jag ligger bra till hos de lokala vädermakterna, det är en riktigt fin morgon. I dag blir det en höjdardag, då jag ska upp på de lite högre höjderna i Vita bergen. Leden jag planerar att gå startar utanför mitt hotell. Jag går praktiskt taget raka vägen ur sängen, via frukostbordet med kaffe och fyller på med energi, så rätt ut i vildmarken. Starten är på 1000 meters höjd och det går uppför till dryga 1600 meters höjd, bra backe kan man säga. Därifrån har man bra utsikt mot Chania och turistorterna vid havet. Bra början.

Ett delmål för mig var Kallergi Refuge som ligger på ungefär samma höjd. Jag följde en lång bergsrygg med panoramautsikt hela vägen till delmålet. Kallergi Refuge ligger som ett örnnäste på en bergskam och är ett hostell för vandrare som följer E4-leden på Kreta. Utsikten där håller världsklass över Samaria nationalpark från ovan och man ser bort till Libyska havet, Kretas sydkust vid bra väder. Man får uppleva utsikt mot två hav på samma vandring. Jag hörde också att de ska ha Kretas högst belägna toalett??? Det låter kanske lite fånigt och frågan är om det är viktigt. Har du kvar toan på din "att göra lista", eller är den avbockad? Jag kan stolt avslöja att toan är avbockad på min ”Bucket list”.

På vägen ner följde jag bergskammen och nationalparksgränsen. Jag kan upplysa om att sidan mot nationalparken stupar rätt ner, nästan 1000 meter. Jag kan erkänna att jag har lätta anlag för höjdrädsla. Jag försöker att inte titta ner för mycket och stannar istället för att titta upp och får se en stor fågel ovanför mig. Jag menar jättestor, egentligen gigantiskt stor. Jag är mer bekant med de feta stadsmåsarna i Göteborg. Stadsmåsen i Göteborg är en liten dvärg i jämförelse. Stadsmåsarna är så feta så dom inte orkar flyga till havet för att skaffa mat. Det är lättare för dem att hitta föda inne stan, gå runt på avenyn och sno pommes av barn och kanske orka flyga upp på en soptunna för att tömma den på godsaker. Om du sätter dig på Heden eller i Slottsskogen med en kebabrulle med stark sås och det kommer en stadsmås och sträcker ut sina vingar framför dig. Då ger man upp kebabrullen utan strid, 1–0 till stadsmåsen. Jag lovar.

Den stora Pippifågeln här, är en Griffon Vulture. På ren svenska, gåsgam. Kanske Europas största fågel. Så nu ska vi pausa läsandet och göra en övning. Om vi ställer oss upp, sträcker upp våra armar så högt vi kan. Sen hoppar vi jämfota så högt vi kan. Sedan mäter vi från golvet hur långt upp vi nådde med fingerspetsarna. Nu börjar vi nosa på hur stort vingspann en Gåsgam har. Jag sa ju att den var stor. Kommer den ner, nära mig lovar jag att jag ger upp mitt lilla lunchpaket jag har i ryggsäcken, utan kamp. Nu är gåsgamen inte lika närgången som de halvtama stadsmåsarna, så jag är inte rädd?

På min tredje dag och den tredje vandringsturen var planen att gå leden upp till Mount Gigolos. Bara namnet på berget är poesi. Det sägs i den grekiska mytologin att Zeus, gudarnas kung ska placerat sin tron på den toppen. När man står vid starten på 1240 meters höjd och tittar på Gigolos som är 1974 meter, tänker man, något måste vara fel. Det är nästan 800 meters höjdskillnad och berget ser rätt knepigt ut för att man ska kunna vandra upp. En dröm för bergsklättrare. Och det är det också.

Jag hade ändå inga andra planer för dagen så berget får en chans. Från starten lånar vandringsleden lite plats på berget bredvid och tar höjd i zick-zack uppåt. Vid cirka 1500 meters höjd planar det ut något och man rundar över mot Gigolos via ett ställe som kallas för Linoseli. Här finns Demonospilio, nu låter det som poesi igen. Det betyder Demongrottan. Här finns gott om grottor och enligt legenden ska även ett känt orakel hängt här under antikens Grekland. Utan att tänka på det, ser jag mig om efter oraklet. Är han kvar här någonstans? Jag skulle vilja fråga han om ett par saker. Äventyrskänslan är i alla fall där. En vattenkälla ur berget ger oss här nytt friskt vatten och därefter går det brant upp i zick-zack, än en gång, nu upp till 1700 meters höjd.

Där når man baksidan av toppen på Gigolos och om det var vindstilla vid starten kan man förvänta sig som vi nått upp till jetvindarnas höjder. Nu är detta inte sant, jetvindarna går ytterligare 6–8000 meter upp. Men som ni förstår, blåser det ofta på denna höjden. Vi är på högalpin nivå. Här vänder de smarta när vädret inte är okey. I dag är vädret okey, så det blir en attack sista biten upp till toppen. Vandringen övergår i en mycket kort sträcka i en gråzon, till att kunna kallas för klättring. Man behöver helt enkelt använda sina händer lite för att ta sig upp. Inte mer dramatiskt än att man klarar sig utmärkt utan linor och diverse utrustning. Man når sen en platå och det planar ut. Nu var man uppe? Men, vänta lite. Detta är bara på 1964 meters höjd. Det fattas 10 meter och högsta toppen är en liten bit framför. Vid första snabbanalysen ser man att det är besvärligt och svårt att ta sig upp dit. Det går, men jag är en bekväm man och en ny konskvensanalys säger mig att den energin för att nå tio meter till, inte är värt det. Är det inte jätteviktigt för dig att jaga höjdmetrar kan jag säga att utsikten inte är så mycket bättre där.

Med milsvid utsikt över ännu högre berg och två stora hav på varsin sida av Kreta var lunchplatsen uppe på Gigolos och där Zeus tron ska ha stått, ett mycket bra val för dagen. Det gick utan problem nedåt och oraklet såg jag inget av då heller. Han har kanske flyttat, bytt upp sig? Från Grotta till lägenhet med toa och balkong? Hur som, summan av det här tredagarsracet med äventyr i Vita bergen var klart godkänt. Det är många upplevelser och intryck som skall sorteras och sammanställas. Vandringsturerna kommer helt säkert med i min kommande guidebok om Kreta.

Text & Foto: Mats randow

Relaterat inlägg 

Läs mer om: Äventyr i Vita bergen på Kreta