Hej på er. Kul att ni hittat hit. Följande fem dagar kommer att handla om diverse nöjen och dråpligheter från min fotbollsresa till Ryssland. Häng med, så tar vi allt smaskigt från början.

När man skall resa till Ryssland och Putins rike ska man tänka på att alla dokument är i ordning. Det är inte så enkelt att bara ge sig av och tro att man får komma in och få ett formelt turistvisum vid ankomst. Det duger inte att åka iväg med bara sitt pass och inträdesbiljetten till matchen i min hand. Man ska söka visum och inte nog med det, även ha ett så kallat Rysslandsintyg kopplat till reseförsäkringen, i fall oturen är framme. I fall man skulle behöva konsultera en rysk doktor. Detta har försäkringsbolaget där man har hemförsäkringen järnkoll på och skickade vad jag behövde. Jag fick höra om andra som inte tänkt hela varvet och inte hade detta intyg. De var tvungna att teckna en svindyr försäkring vid gränsen eller vända hem. Var inte Sovjetunionen upplöst?

Men nu var det VM-fotboll och fest som lockade mig till Sovjet, förlåt, Ryssland. Vad förväntade jag mig? Jag vill också veta om mina fördomar stämmer om landet, eller? Jag målar upp att jag ska till ett grått underutvecklat land som är ett av de mer korrupta i värden. Jag behöver en budgetkassa för mutor. Medborgarna är utan framtidstro och alla röstar på Putin, enligt Putin själv. De är fattiga, äter mest näringsfattig mat av rotfrukter och sköljer ner detta med ett par stora glas vodka för att komplettera kostcirkeln. Vid fest äter man inlagda grönsaker med en liten bit torkat segt kött som sköljs ner med ett par flaskor vodka. Man bor i gråa stora huskomplex i design al-la sovjet-arkitektur och infrastrukturen är omodern. Det här landet har aldrig varit med på min ”bucket-list” tidigare att besöka. Nu plötsligt är jag taggad och det ska bli riktigt spännande att upptäcka landet. Dessutom skulle jag dit för att jag hade en matchbiljett till gruppspelsmatchen mellan Tyskland – Sverige i Sochi.

Putin och hans partikamrater har för detta eventet bestämt att alla med en matchbiljett ska registreras och söka ett Fan-id kopplat till passet och ska visas upp tillsammans med matchbiljetten. Är det helt säkert att Sovjet och KGB är avvecklat på riktigt? Mitt Fan-id skickas rekommenderat till mig och det positiva med detta id-kort är att det gäller som visum under fotbolls-VM, Bra Ryssland. Jag får även ett Fan-id i elektronisk form så jag tillåts till och med att slarva bort det och kan hämta ut ett nytt i Ryssland. De säger att jag behöver några papperskopior av Fan-id och även passet??? Rysk byrokrati när den är som bäst för att komma på flyget och igenom gränsen på flygplatsen.

Jag packade min väska och tog med mig ”pärmen” med alla dokument och åkte med eftermiddagsflyget till Helsingfors från Göteborg. Därifrån bytte till flyg mot Moskva och där landade vi i mörkret och planet taxade bort till en ännu mörkare plats. Buss alltså ifrån planet till terminalen. Den bussresan var lång i mörkret och jag fick tid att förbereda mig för mitt första möte med KGB. Nu funkade allt som ett välsmort schweizerur i alla kontroller och formaliteter klarades av enkelt, utan förhör med en kontorslampa riktad mot mitt ansikte. Bra Ryssland, en fördom stryken. En timme kvar till mitt nästa flyg. Jag gick och köpte en öl. I kassan kunde dem ingen engelska? Har jag hamnat i Sibirien? Nej, jag vet att jag var på Moskvas internationella flygplats. Jag räcker fram 500 Rubel som kändes rimligt att det skulle täcka för ölen med råge, gissade jag? Kassörskan såg missnöjd ut och säger saker på ryska. En tusing då? Det borde bli bra. Njet. Nu halar jag fram en 2000 sedel och kassörskan blir glad, fast mer road. Hon tröttnade på mig och ryckte tag i femhundringen och gav mig växel tillbaka. Okey, okey, min hiss gick ända upp och jag fattar. Hon ville också ha 30 Rubel i mynt för att kunna ge mig jämna pengar tillbaka. Bra Ryssland. De verkar vara snälla och ärliga här. Hon hade kunnat ta tvåtusenlappen och gett mig 30 Rubel tillbaka och jag hade varit lika glad och ovetande för det. Jag satte mig med ölen och började mickla med telefonen, då en snubbe bredvid började snacka med mig, trevligt. Han pratar svenska, bra svenska. Var tusan har du lärt dig det blir frågan. I Linköping, svarade han. Han var på väg någonstans långt bort i Sibirien och skulle hälsa på familjen, men bodde i Spanien nu. Han presenterade sig och jag kom såklart inte ihåg vad han hette, men han pratade sju språk. Intressant samtal och redan trevliga ryssar så jag höll på att missa mitt flyg och glömde till och med att dricka upp ölen.

Jag var lite sen vid gaten och visade upp min biljett och transferbussen har redan gått. Jag och ett par andra sena och förvirrade resenärer fick åka minibuss istället från terminalen till nästa flygplan, ett inrikes nattflyg till Sochi. Denna buss gick också länge, länge i mörkret långt bort till en avlägsen plats på flygplatsen. Det blev avstigning på samma ställe??? Trodde inte mina ögon, men det kan vara samma plan jag kom med, eller så står det bredvid??? Att resa med Aeroflot är lite som en tidsresa. Flygplanen är hyffsat moderna så det är inte det. Men, flygvärdinnorna ser precis ut som i reklam från 60-talet eller som då flygen landade på Torslanda flygfält, innan Landvetter flygplats var påtänkt. Måste bara poängtera att jag aldrig flugit från Torslanda, jag var rätt ung då.

Planet landade i Sochi vid tresnåret på natten då alla var bra trötta. Jag hade inte incheckning på hotellet förrän vid klockan 14 så detta kunde bli väl segt. Några andra svenska supportrar som skulle bo på samma hotell som mig sa att de bokat en natt på ett skumt ställe nära flygplatsen, riktigt billigt för att få sova några timmar. Detta lät äventyrligt och mer än skumt och det tyckte de också, så jag önska dem lycka till och lite god natt. Jag raggade fatt på en taxi. Eller, taxichaffisen raggade upp mig. Min plan var att ta mig till hotellet och ha tur att få en tidig incheckning, eller få låna en soffa att crasha i. Taxichaffisen tog min väska som om han skulle stjäla den av mig och med raska steg sprang mot bilen så att jag inte skulle hinna tacka nej och ångra mig. Det var rätt långt att gå eller springa så jag var tvungen att bryta för en paus i maxlöpningen och fråga varför bilen stod så långt bort och inte vid terminalen. Chaffisens engelska var riktigt dålig så jag är osäker på vad svaret egentligen var. Nu frågade jag i språngmarschen om han hade taxameter. Samma där, oklart svar. Okey, nästa fråga med springande ben mitt i natten, har du en riktig taxi? Nu stannade han helt och såg förnärmad ut och övertygade mig på en blandning av ryska och engelska att det var en äkta taxi. Vid en väg där man inte betalar några p-avgifter eller liknande såg jag att inget tydde på att hans Merca var en taxi och han såg att jag var skeptisk. Ingen taxiskylt, ingen taxameter, men han visade upp en bok med ryska bokstäver och flera snygga stämplar som skulle bevisa att det var en taxi. Ja, tjena. Det kändes som första blåsningen är på G. Han frågade mig om det var första gången jag var i Sochi och, ja, var mitt svar. Nu vet han att mig kan man lura vart som helst. Okey, vad är priset, frågade jag. 1500 Rubel, svarar han. Nu har jag fortfarande ingen koll på hur mycket det kan vara, tyvärr. Som referens, ölen kostade 230 Rubel på Moskvas flygplats. 1500 rubel blir 6,5 öl. Det skulle kunna vara rimligt? Hur mycket är det i Euro eller dollar, frågade jag och öppnar upp igen för att han ska kunna blåsa mig rejält. Han svarade att det är cirka 20 Euro. Ja, ja, det är ingen förmögenhet om det stämmer. Jag gör ett mesigt försök att pruta till 1000 Rubel, punkt slut, sa jag. Oh no och njet, sa han och låtsades bryta ihop. Chaffisen var egentligen en skön prick och det fick bli så, 1500 Rubel, oprutat. Han hade säkert många munnar att mätta och kanske en svärmor, farmor och mormor också att försörja. Jag överlever.

Taxiresan gick fint på 10 minuter och chauffören var supertrevlig och jag kommer naturligtvis inte ihåg hans namn heller. Färden gick genom natten i 150 på fina motorvägar, byggda inför Olympiska vinterspelen i Sochi 2014. Vi pratade med varandra med hjälp av hans telefon och Googles translate, mikrofon funktion. Ja, vi hade rätt kul efter vägen.

I hotell receptionen var det inga problem att få checka in tidigt. Fast det kostade nästan 2800 Rubel för detta. Hur många öl är nu det på Moskvas flygplats? 12 stycken, okey, ALLA dokument skulle fram på disken, kopieras och registreras till myndigheterna, så nu vet KGB åter var jag är. Hur som så var jag i säng till klockan fyra på natten och allt har gått bra hitintills. Bra Ryssland.

Fortsättning följer och publiceras i morgon.

Text & Foto: Mats Randow

Relaterat

Läs om: Fotbolls-VM i Ryssland - Ankomstdagen (Del 2)

Läs om: Fotbolls-VM i Ryssland - Midsommarafton (Del 3)

Läs om: Fotbolls-VM i Ryssland - Matchdagen (Del 4)

Läs om: Fotbolls-VM i Ryssland - Hemresan (Del 5)