Jag tog sovmorgon och vaknade knockad vid nio och gick en zombiepromenad ner till frukosten. Det var ett stort hotell komplex som visade sig varit en del av OS-byn för de aktiva under Olympiska spelen 2014. När jag bokade mitt boende gjorde jag ett medvetet val att bo i Adler, 40 kilometer söder om Sochi. Skulle detta bli bra? Nära hotellområdet ligger Olympic Park med flera stora superarenor och också Fisjt Olympiastadion där matchen skall gå. Åt andra hållet på promenadavstånd ligger centrala Adler med butiker och restauranger åtkomligt. Där finns också en strandpromenad med solstolar caféer, mer restauranger och krimskramsbutiker. Allt ligger vid Svarta havet med Kaukasusbergen som fond. Även flygplatsen låg precis utanför Adler. Detta blir nog bra.

Efter frukost tog jag en promenad åt motsatta hållet av centrala Adler. Förbi Olympic Park. Här ligger mera badstränder och turistområden med allt som gör det bekvämt för en enkel turist. Det var närmare 30 grader i luften och badbyxorna var på, så det blev ett allra första dopp för mig i Svarta havet. Skrev jag strand? Jag får vara tydlig med att ”stranden” består av små som stora runda stenar och det är inte barnvänligt. Det blir snabbt djupt och det är svårt att hålla balansen när stenarna börjar rulla runt under fötterna i vattnet. Doppet kommer snabbare än man tänkt sig. Jag gick cirka 5 kilometer söderut från mitt hotell och hade sen bara 1 kilometer kvar så var jag vid gränsen till Georgien. Min spontana äventyrsdemonen på min ena axel börjar lobba för en titt i Georgien. Vilket var mycket lockande. Min andra demon på den andra axeln, som står för omfattande konsekvensanalyser innan beslut tages skapar en konflikt. Är det visum dit också? Och papperslös som jag var på min promenad vände jag. Tror inte KGB går på alla mina storys om jag ska in och vända i Georgien. Förnuftet vinner denna gången. Flera bad och efter cirka 10 kilometers promenad i flipp flopp var jag sen tillbaka vid hotellet.

Jag har bara några dagar här så jag började fundera på om jag inte skall ta mig in till Sochi Town för kvällen och få se lite av det också. Var inte jag trött? Jo, men det är ju ändå en fotbollsresa och inte viloresa, bara att köra på och jag drar till Fan-zone som är den officiella platsen för arrangörerna av fotbolls-VM där man kan kolla på storbild med andra supportrar och mingla runt, i något som också liknas vid ett festivalområde. Utanför receptionen till hotellet stod några bilar som såg ut som svarttaxi, precis som min nya kompis som körde mig i natt. Jag frågade efter en bil med taxameter och fattar snart att det finns inget sånt här. Det behövs inte för man kommer överens om priset innan, sa dem. Ja, man lär sig. 1500 Rubel skulle han ha för att köra mig 40 kilometer in till Fan-zone i Sochi. Jag fattar nu att min känsla var rätt att jag blev lurad på priset i taxin från flygplatsen som kanske var runt 5 kilometer. Men, min känsla är att jag blir säkert lite lurad även här, det känns bara så. Varför? Det kostar ju bara cirka 200 kronor för en taxiresa på 40 kilometer. Det är ändå inte mycket.

Den här chaffisen var också supertrevlig och satte även upp sin telefon i bilhållaren och vinklar den så att jag kunde se matchen mellan Danmark-Australien som pågick live. Vi fastnade i lite bilköer och en timme senare kändes det som jag gjort ett klipp med 200 kronor för denna taxiresa. Jag tog mig en liten titt på centrala Sochi och det ser inte alls så grått ut som jag trodde Ryssland skulle se ut. Det var fint här. Ljummen tidig kväll med blå himmel, fina gröna parker med palmer och rent och snyggt. Visst, klart de har snyggat till det inför evenemanget, men ändå. Ännu en fördom mindre. Bra Ryssland.

Matchen mellan Frankrike och Peru hade precis startat så jag började gå mot Fan-zone som skulle ligga nere vid Marinan och Svarta havet. Tre jättestora ryska poliser gick framför mig som går långsammare än mig. De tog upp hela bredden av trottoaren och jag bestämde mig för att inte gå precis bakom. Två stora manliga poliser ytterst, med kanske världens största skärmmössor i diameter. Det är säkert en ära att bära dom. Den kvinnliga polisen i mitten är också stor, stor som en rysk olympisk tyngdlyftare och hon går i typ, platåskor med hög klack. Jag fattar. Den här kvinnliga polisen springer ingenstans. Hon drar till med batongen direkt och grabbar tag i ena örat, sedan följer man snällt med till KGB. Jag höll ett bra avstånd.

Fan-zone låg riktigt fint vid Svarta havet och säkerhetskontrollen gick fint utan att man behövde visa papper och registrera sig för KGB. Nu var det inte så mycket folk här. Det var bättre stämning med mer drag och skoj i Fan-zone Paris under fotbolls-EM. Matchen slutade 1-0 till fransoserna och jag gick ut ur området för att se om man kunde få i sig lite mat och se nästa match på något annat ställe. Det blev en grym Pasta Marinara och Wiesbier på en uteservering med storbild och bättre stämning med massor av svenska supportrar. Kroatien krossade Messis Argentina med 3-0.

Efter matchen fortsatte jag nerför en strandpromenad och gågata med massor av folk som flanerar. De har en riktigt fin strandpromenad här också med solstolar, parasoller och all service turisten kan behöva. Riktigt fint och inte vad jag föreställde mig före avresan. Jag drog mig upp mot ett stort hotell för att ragga en taxi tillbaka och hittar en snabbt. Han sa sig kunna köra mig tillbaka för 1000 Rubel. Första gången det inte kändes som jag blev lurad. Han skulle kunna tutat i mig en nattaxa och dubblat priset förmodligen. Det är inte mycket trafik, så färden gick genom natten i 150-160 km/h. Det ingår i priset.

Text & Foto: Mats Randow

Relaterat

Läs om: Fotbolls-VM i Ryssland - Resan ner (Del1)

Läs Om: Fotbolls-VM i Ryssland - Midsommarafton (Del 3)

Läs om: Fotbolls-VM i Ryssland - Matchdagen (Del 4)

Läs om: Fotbolls-VM i Ryssland - Hemresan (Del 5)