Vi åker tåg, och tåget susar fram i max 300 km/h. Ja, en maxfart. Tidigare gick det i max 400 km/h. Efter en svår olycka bestämde myndigheterna att det får räcka med 300 km/h. Jag gillar att åka tåg, det är ett bekvämt sätt att resa och ett smartare alternativ till flyget. Trots att det går riktigt fort så känner man inte farten. Tåget går tyst och spikrakt fram utan vibrationer, det flyter på kan man säga. Inte som spårvagnarna i Göteborg, där man nästan får hålla i sig i svängarna när spårvagnen skall hålla tidtabellen. Detta snabbtåget avgick exakt efter tidtabell i Shanghai och stannade mjukt och fint med precision på ett par sekunder före ankomsttid i Peking (Beijing), varken för tidigt eller sent. Detta är en återblick från en resa till Kina i juli 2013.

Vad visste jag om Kina före resan? Som liten var jag helt såld på Tintins äventyr och läste om hans resor till Kina. Där skildras Kina och kineser som väldigt annorlunda. Många år senare var jag själv på plats i Kina och kunde se med egna ögon hur det var, på riktigt. Det började redan vid gaten på Helsingfors flygplats. Flyget till Shanghai skulle gå om en och en halv timme. Vid boardingdisken som ännu var obemannad stod runt 50 kineser, inte i kö utan i klunga. Jag fattade inte vad som stod på utan trodde att det var en gruppresa som samlats. Efter hand lärde jag mig att kineser vet inte vad en organiserad kö är, det finns inga kösystem i Kina. Nu tillbaka till tåget mellan Shanghai och Peking. Det var dags för mig att gå på toa, i 300 km/h. Det var upptaget, så det var bara att vänta. En kvinna som såg europeisk ut ställde sig bakom mig. Vi bildade helt enkelt en kö. Nu börjar ni kanske ana vad som ska hända? Dörren till toan gick upp och exakt då kom en kinesisk kvinna och slank in, snabbare än min tanke någonsin kan bli. Så rutinerat. Vi som stod i ”kö” hann inte blinka ens. Vi i ”kön” tittade förvånat på varandra och ryckte på axlarna. Hon som smet in på toan stängde inte ens dörren helt utan satt där och gjorde vad man gör på toa, med dörren på glänt. Vi i ”kön” tittade storögt på varandra och ryckte på axlarna ännu en gång.

Det där med dörren på glänt är inget konstigt heller i Kina. Det finns inget som heter komfortzon i Kina. Det är absolut inte ovanligt med offentlig toa utan mellanväggar, med hål i golvet där alla kan sitta på huk och i rad, diskutera diverse frågor med varandra under tiden man gör sitt jobb. Nära Himmelska fridens torg avvek en annan kvinna snabbt upp i buskarna, satte sig på huk helt ogenerat. Det är då vi européer håller för ögonen på våra barn. Tillbaka till kösystemet. Vi "svennar" gick in på ett kafé för att köpa take-a-way kaffe. Vi var de enda kunderna och utan att vi tänkte, bildade vi en svensk kö för att handla. En kinesisk herre kom in och ställde sig först i kön, bara för att han kunde och det fanns plats där. Hur naturligt som helst. Han blev avvisad av kassörskan och han fattade ingenting. Sen stod han bredvid oss en efter en i kön och tittade ner i våra plånböcker när vi handlade och betalade. Ingen komfortzon. I Kina är det heller inte ofint att titta i andras plånböcker eller fråga hur mycket pengar man tjänar eller har. Det är helt okey.

Det är inte heller konstigt att säga att någon är tjock. Det är en fin komplimang. Det gick inte att ta miste på sommarmodet i Shanghai och Peking. Ju större mage herrarna hade desto mer naket av magen skulle man visa och de rullade helt enkelt upp tröjkanten ovanför magen. Jag har inte sett det modet spridit sig sedan vi var i Kina. Bordsskick och annan kuriosa kring det ska jag inte gå in i detalj med. En hint är att det hörs när de äter.

Vad ska man säga om mina fördomar före resan? Ärligt talat, de stämde i mångt och mycket. Ska jag nu leva vidare med mina fördomar eller hur ska jag tänka? Är det vi eller de som har rätt? Det kanske är där jag ska fundera vidare? Se sig själv i spegeln, varför är vi så brydda? Är det kineserna som har rätt facit och lever enkelt utan att döma? Jag har svårt att förlika mig med vissa skillnader. Kanske borde vi gå halva vägen var för att hitta rätt svar? Om inte annat får jag ta seden dit jag kommer. Det är jag som är gäst i Kina som får acceptera kulturen. Det är på resa man är tvungen att kliva ur sin egen komfortzoon. Det är då det blir riktigt kul och intressant och man får perspektiv och lärdomar med sig hem. Gillar ni annorlunda resor? Åk till Kina, det är en kulturkrock de luxe och ingenting är sig likt som i Sverige. Människor, byggnader, mat, lukt, ljud, allt är olikt. Peking och Shanghai har shopping i världsklass och förbjudna staden skall man inte missa. På listan står också en promenad på kinesiska muren, bara det och mycket mer.

Det är väl heller inget konstigt att jag fortfarande gillar Tintins äventyr.

Tips: Missa inte se på filmsnutten nedanför så förstår du lite av vad jag menar med kulturkrock och att saker verkligen är annorlunda. Jag filmade kinesiska pensionärer i Ditanparken, Peking som motionerar tidigt i ottan.

Som en liten förklaring till vad några av dem gör: Kvinnan som skriker vid trädet gör det för att få ut onda andar ur kroppen. Mannen som går baklänges gör det för att det lär vara bra för njurarna. Övrigt är det mycket meditation och allmän motion. 

Text, film och foto: Mats Randow