Att bli sjuk är aldrig kul. När man har ledigt och semester är det ännu surare. Att bli sjuk på en semesterresa ska vi inte prata om. Eller, varför inte? Turistdiarré går skämtsamt och allmänt under namnet Montezumas hämnd. Nu mina vänner ska vi läsa på vår historia och backa till 1500-talet, då spanjorerna reste till Mexiko och röjde. På den tiden blev man också kass i magen på resan såklart. Typsk semestermage som vi säger numera. Då var Montezuma härskaren över Aztekerna och snöpligt avsatt av spanjorerna, för att sedmera mördas av de härjande spanjorerna. Enligt den aztekiska legenden mördad på ett makabert sätt. Känsliga läsare, hoppa över nästa mening. Enligt Aztekernas version mördade spanjorerna Montezuma genom att ha kört upp ett svärd i..... Ja, där bak. På något vis blir det samtidigt logiskt att det blev Montezumas fel då spanjorerna fick fnurr i magen och behövde vara nära en toalett när dom plundrade i Mexiko. Montezumas hämnd.

Statistisk sett åker 9 av 10 på en turistdiarré, mer eller mindre på resa till U-land eller tropiskt land. Detta är inte kul info när vi planerade för en familjeresa till solsäkra Hurghada i Egypten. Hua…. Det är ändå Afrika vi skall till. Detta är en återblick på en resa vi gjorde november 2006.

Bad och snorkling i Röda havet med lata dagar. Detta var vår första resa till Egypten och vi har naturligtvis fått höra om alla andra som blev magsjuka på sin Egyptenresa. Det verkade vanligt att alla åkte på en släng av sjukan, mer eller mindre. Hela familjer vi känner var drabbade, alltså alla i familjen. Det är inte frågan om, utan när på resan. Någon satt större delen av flygresan hem på toan. Vi fick jättefina tips i all vänlighet av andra som varit i Egypten. De klassiska råden från att inte åka dit till att inte äta sallad som alltid är sköljd i tveksam vattenkvalitet. Inte äta glass, framförallt kulglass som tydligen ska var en bomb av bakterier. Inte äta av bufféerna på hotellet som ska vara någon form av bakterieodling och en dröm för bakterieforskare. Vattnet är naturligtvis farligt, is i drinkarna eller barnens drickor är en mardröm. Med andra ord, ät eller drick helst inget på resan.

Inför en resa kan det bli tjatigt med den viktiga kom ihåg listan med de klassiska tre P, Pass, Plånbok, P-piller. Vi fick den kompletterad om tre H. Handsprit, Handsprit och Handsprit. Man ska sprita sig och händerna både före, under och efter allt man gör, superviktigt…. Man ska vaccinera sig mot allt och ändå verkar alla bli sjuka. Är det verkligen semester om vi ska vara så här oroliga och bara vänta på att bli sjuk. Ta ut oturen i förskott. Ska vi avboka? Nä, kommer aldrig på fråga.

Vi tar det med ro utan att verka helt korkad och tänker att med lite sunt förnuft klarar vi oss bra. Så, för det första så glömde vi att vaccinera oss, inte en spruta innan vi åkte. Det blir öppet frontkrig utan försvar. Men ässet i rockärmen var, i incheckat bagage hade vi med oss Dofilus yoghurt, svensk. Det är sant. Och handsprit. Och Dofilusen klarade resan. Vi hade kanonfina dagar och gjorde ett par härliga utflykter, så det var lätt att glömma av sig fullständigt i vilken fara vi egentligen var.

Utflykter, förresten. Den ena var en snorklingstur runt korallrev och färgglada fiskar. Den andra till Luxor, 30 mil genom öknen inklusive båtfärd över Nilen, Konungarnas dal, Karnaktemplet, Memnon-kolloserna och säkert par saker till. Bara bussresan genom Saharaöknen var ett äventyr. Man hade samlat ihop alla bussar som skulle till Luxor vid en uppsamlingsplats intill Röda havet, sedan åkte 52 bussar i karavan hela vägen med polis och militär escort. ALLA sidovägar var avspärrade av beväpnade styrkor efter vägen. ALLA bussarna var tvungna att stanna samtidigt halvvägs vid någon form av Egyptisk-öken-rasta-restaurang. Här påmindes man av magsjukevarningarna och på toa med hål i golvet rörde man ingenting. Allt spritades och sanerades när man kom ut. Sedan stod 52 bussar startklara igen och väntade på att polischefen skulle dricka färdigt sitt te, och vi kunde åka igen. Terroristangrepp var inget att oroa sig för. Säkerheten var kunglig.

Men, så ett morgonbesök på toa där inte allt kändes helt 100. En gång är ingen gång tänker jag. Problemet var att det blev ett par besök till under dagen och jag kände väl att jag kunde hantera detta. Du vet det där med att man ska ha koll på nödutgångar. Det är inte altid man har det. Nu var känslan att ha halvkoll, åtminstone var en eller två toaletter fanns. Min sambo genomskådade mina nya skills tidigt på kvällen och hon har järnkoll på apoteken. Hon menade på att här fanns det fulapotek och så fanns det finapotek med riktig läkare och allt. Hon skickade in mig på rätt apotek för nu skulle ”Olle motas i grind”. Bra där.

Jag förklarade för den läkarutbildade apotekaren om min situation, om Montezumas. Hans hämnd är lite av allmän diagnos. I Egypten kallar man gärna magsjukan för Kairo quick step. Så dramatiskt var det inte. Faraos hämnd är också en allmän diagnos i Egypten och så har vi Tutankhamons hämnd. Tutankhamons grav i Konungarnas dal var för övrigt tom då hans mumie och alla hans skatter har släpats till Kairo. Jag var där, vid hans plundrade grav alltså. Det var nog inte så bra? Hur som så visste apotekaren exakt vad jag skulle ha. Jag fick tre stora piller i en ask och några påsar med något grått pulver som skulle lösas upp i vatten, flaskvatten. Apoteken i Egypten har allt och lite till, bara att handla vad du vill utan recept. Apotekaren frågade om jag inte skulle ha något annat också. Hur sover du? Kanske lite goda sömntabletter? Varför inte en lugnande medicin eller ordentliga värktabletter. Tack, men nej tack, jag äter knappt Alvedon i vanliga fall. Då föreslog apotekaren att jag skulle köpa Viagra??? Där tappade jag bort att jag egentligen var lite hängig. Vad f…. Jag blev skitsur på apotekaren och frågade om jag såg ut att behöva Viagra? Han fortsatte att prata som en läst doktor och sa att min bror kanske vill ha och jag kunde köpa till honom. Skulle inte tro det, vi har inte den sortens julklappar.

Jag kom kvickt i fin form efter en dag och börjar fundera på vad det var för undermedicin? På med glasögonen och bland mest arabisk text på medicinasken hittar jag innehållsförteckning på engelska. Som jag anade var det penicillin. Vad jag kanske inte skulle gissat var att den dödar det mesta ont. Kommer inte ihåg alla ruskiga sjukdomar den tog på, men det var en hel del hemska åkommor, flera jag trodde var utrotade. Inte konstigt man mår fint. Jag är nu inte lika rock´n roll som Lemmy Kilmister i Motörhead som tog alla penicillintableterna i ett svep, så är allt klart. Jag är den försiktiga generalen och följde anvisningen, en om dagen.

Var kom nu magfnurret ifrån? Glömde jag leva efter alla goda råd vi fick inför resan. Vi slappnade faktiskt av i stället och tog allt med ro och lite sunt förnuft. Det var nära att straffa mig hårt. Nej, det tror jag tror inte på. Jag är övertygad om att det är en egyptisk enpundsedel som höll på att ta mig dit Montezuma och Tutankhamon är idag. Skämt åsido, det var inte så farligt. Det var förmodligen bara Faraos hämnd, en vanlig åkomma för turister som går över. Dock varnar jag för de egyptiska enpundsedlarna som är vidriga. De har varit i sådan omsättning och är så smutsiga att man knappt ser vad det är för pappersbit. Ibland lika mjuka som dasspapper, och när man får de värsta tillbaka i växel undrar man var sedeln har varit? Dessa sedlar tar man inte emot och får ses som någon form av dricks.