31 Januari 2020 | Cypern

Famagusta och en tidsresa med cykel

En cykeltur till Famagusta på Cypern blir min dagsutflykt. Kvällen innan bestämde jag mig för att ta cykeln och se mig om i omgivningarna. Då fanns inga planer på att ta mig till Famagusta, som ligger på andra sidan gränsen i norra Cypern. Först på morgonen när jag laddadr med frukost växer tanken fram att jag skall trampa upp till gränsen, den gröna linjen som den kallas. Inte till Famagusta. Den gröna linjen är buffertzonen som kontrolleras av FN och delar Cypern i två delar. Den turkcypriotiska delen i norr och grekcypriotiska i söder. Det är i söder jag befinner mig, närmare bestämt Agia Napa. Mitt i frukosten kommer jag att tänka på Deryenia, som är sista byn före gränsen och egentligen är två byar. Kato Deryenia ligger på den turkiska sidan direkt efter gränsen och skall vara övergiven. Jag tar med mig passet för att se om jag kan ta mig över för att kika lite.

På fina cykelbanor får jag ta i, nordanvinden ger motvind när jag ska upp på höjderna mot Paralimni. Landskapet här uppe är platt som Skåne och det är högsäsong för odling av potatis i den röda jorden. Jag passerar genom Paralimni som är en levande stad även på vintern, allt är öppet och trafiken tät. Paralimni och Deryenia har mer eller mindre vuxit ihop och jag känner att det är lite oklart var jag är till slut. Plötsligt är biltrafiken som bortblåst och det är lugnt på gatorna. Det ger mig en känsla av att jag förmodligen är nära gränsen. Inga skyltar visar vägen dit så jag tar fram telefonen och frågar Google var jag är och vart jag ska. Närapå ensam på vägen rullar jag ner dit Google sagt och ser snart pass- och tullkontrollen.

Jag fick rådet av cykeluthyraren att cykeln ska stanna på södra sidan av gränsen. Han var inte sugen på att åka över gränsen för att laga en punka eller hämta mig hos turkarna. Av bara farten är jag förbi den grekiska passkontrollen med cykeln och inne bland taggtråd högt och lågt. Försvarsvärn och torn med sandsäckar samt ännu mer upprullad taggtråd. Jag cyklar förbi en vitmålad FN-byggnad med observationstorn, också med sandsäckar. Allt är cool-lugnt och stilla med en besvärande tystnad. Till och med fåglarna var tysta. Vill gärna ta några bilder men den övertydliga informationen om fotoförbud övertygar mig. Jag ser framför mig hur en hel bataljon kamouflerade soldater plötsligt reser sig upp och arresterar mig, när jag gör min konsekvensanalys. Det blir inga bilder.

Förbjudet att beträda sedan 1974

Med solglasögon och cykelhjälm passerar jag den turkiska passkontrollen. Jag har passerat den gröna linjen, och jag har cykeln med mig. Nu får jag klara mig själv. Kato Deryenia är helt öde och obebodd med bara tomma hus. Allt är inhägnat med höga staket och taggtråd. Det går inte att gå runt och se mig om som jag trodde. Jag cyklar vidare i nedförslut på en kilometerlång raksträcka i en korridor av staket som omöjliggör att avvika från vägen. På höger sida är det avspärrat hela vägen in Till Famagusta. Även här är det övertydligt att man inte tar några bilder. Trafiken är nästan obefintlig och stämningen melankolisk. Jag passerar hundratals tomma hus på andra sidan avspärrningarna.

Kyrka i stadsdelen Varosha, övergiven 1974

Plötsligt och oplanerat är jag i Famagusta. Det känns som min cykel är en tidsmaskin som tagit mig tillbaka till 1974 då turkiska militären tog över Famagusta. Det är dock ingen synbar militär närvaro nu och man har inte byggt något nytt direkt. Det har inte varit samma utveckling som på södra sidan, tvärtom har mycket tyvärr låtit förfalla. Min tidsmaskin tar mig nu till medeltiden och den gamla stadsmuren och jag promenerar igenom en av stadsportarna in i Famagustas historiska centrum. Det är lugnt och stilla. Affärsinnehavarna och caféägare tittar på mig med ett stort leende och hälsar artigt. De ser glada ut som om det skulle vara ovanligt med turister i Famagusta. Jag hör snart tyska, ryska och även svenska turister prata runt mig. Jag börjar fatta att här är man turistvana. Jag börjar också fatta varför det stora leendet när jag passerar. Jag går fortfarande runt i solglasögon och cykelhjälm. Som om jag var Famagustas byfåne med hjälm, ifall jag ramlar och slår mig.

Hjälmen åker av och jag smälter in fint bland andra turister. Jag passerar historiska ruiner och kyrkor om vart annat. Här andas historia och dessa väggar och murar har mycket att berätta. Jag känner direkt att jag gillar Famagusta och detta kommer inte att bli enda besöket. Hit ska jag fler gånger. Här kan man gå länge och glömma bort tiden, om man har en tid att passa. Famagusta har en lång historia som märks väl bland gamla bastioner, ruiner av ett venetianska palats, ruiner av kyrkor och moskéer, hamam bad, intakta kyrkor och katedraler som är nästan 1000 år gamla. St. Nicholas katedral vid Namik Kemal torget är imponerande och vacker, byggdes år 1298 till 1312. Här har cypriotiska kungar krönts och även kungar av Jerusalem. Numera heter katedralen Lala Mustafa Pasa moskén och konverterades till moské efter osmanerna intog Famagusta och Cypern år 1571. Innan jag sätter mig på min tidsmaskin och trampar tillbaka till nutid beställer jag en turkisk kaffe på ett café. Turkiskt kaffe är samma för mig som cypriotiskt kaffe eller grekiskt kaffe. Känns bara viktigt att säga rätt beroende var och vem man beställer av. Det mångkulturella sammanflätas ibland till ett och samma.

Church of St. Peter & Paul

Namik Kemal torget med St. Nicholas Katedral

Det är 20 km en väg att cykla till Famagusta från Agia Napa. Från gränsen bara 6,5 km in till centrala Famagusta. Det är viktigt att ta med passet, annars kommer du inte igenom. Att tänka på, är att du formellt lämnar EU och försäkringar för bil och sjukvård är annan. Grekcypriotiska sidan betraktar nordsidan som ockuperad och den turkcypriotiska republiken (Turkiska republiken norra Cypern), är endast erkänd av Turkiet. Att bara nosa lite på denna konflikt gör att man milt uttryckt förstår att den är komplicerad. Positivt är att gröna linjen som utgör en gräns har flera gränsövergångar öppna och det är inte krångligt att passera. För mig som står utanför denna konflikt är det intressant att möta dessa olika kulturer som har många olikheter, men också mer gemensamt än man tror. Är ni nyfikna på Famagusta? Tveka inte på en tur dit och strosa runt, med eller utan cykelhjälm.

St. Nicholas katedral. Nu kompletterad med ett minaret

Mur till ruinerna av ett venetianskt palats

St. Peter & Pauls Church

Lala Mustafa Pasa moskén, (St. Nicholas katedral)

Text & Foto: Mats Randow


Relaterat inlägg: Hur många kloster finns det på Cypern, från Kyrenia på Norra Cypern

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.