15 Februari 2019 | Kreta

En hyllning till naturen, eller en förbannelse över vädrets revolt

Det är tidigt morgon och bilen jobbar hårt uppför backarna mot Lasithi platån. Jag kommer från söder, en mindre väg som är mycket vacker. Kurva efter kurva tar jag uppför. Tvåans växel fixar inte alltid att ta bilen upp, så brant är det på ett par ställen. Ettans växel fixar då jobbet. Bergstopparna här är snöklädda och när bilen kommer till en mindre platå på 1000 meters höjd piper en varningssignal och en röd lampa blinkar i bilen. Varning för frost säger den. Det är bra mycket kallare här uppe och jag ska än högre innan det går nerför igen. Precis ovanför den lilla platån stannar jag för en kissepaus på ett bra ställe där man inte ska bli överkörd om det kommer en bil. Trafiken är egentligen lika med noll, men ändå. Jag nyper mig i armen när jag ser vyn, är det på riktigt? På 1200 meter nivån är det frost och is på vägen. Jag behöver inte nypa mig i armen, det är på riktigt. Någonting säger mig att jag inte borde vara här med bilen, med grekiska sommardäck. Här är inte bra att åka av vägen! Jag saktar in lite och funderar om bromsarnas ABS fungerar. Jag testar, trampar till hårt på bromsen och bromsen ”hugger” för att få stopp på isen. Bra. Då vet jag lite var gränserna går. Nu går det nerför, långsamt. Kurva för kurva igen och snart har jag bra fäste på vägen och är nere på Lasithi platån som ligger på 800 meters höjd.

Lasithi platån på 800 meters höjd

Dessa stunder, när man befinner sig högt upp i dom mäktiga bergen, där väder skiftar snabbt. Här inser man hur liten man är i naturen. Samtidigt kan man inte låta bli att förundras vilken variation Kreta har i sin natur och hur stor ön är. Man vänjer sig aldrig, det är nästan alltid ett stort WOHO när man är ute och åker på denna ö.

Snöblandat är ett begrepp i Göteborg och betyder en sak. Vad säger man på Kreta när det är Saharasand i snön och bergen får en rosa ton? Fascinerande. Samtidigt som det regnar från Sahara på låglandet dundrar åskan så vibrationerna känns i hela kroppen. I love it. Mindre kul när jag ska sanera min balkong från sanden och dessutom glömt min tvätt ute. Jag blir förbannad, mest på mig själv och lite på Sahara och vädret. Jag ska ändå inte klaga, det senaste ovädret slog hårdast och brutalt till mot den västra sidan av Kreta. Hård blåst och stora översvämningar av skyfallen ställde till med stora problem i Chaniaområdet, en naturkatastrof på sina ställen. Dom flesta känner att det är nog med oväder nu.

Översvämmade jordbruksmarker efter vinterregn på Lasithi platån

Om vi ska halka tillbaka till andra sidan av Kreta, närmare bestämt den östra kanten. Jag var ju där och vandrade för några dagar sedan. Landskapet är helt annorlunda. Lägre berg som är karga, ödsligare, torrt, men med gröna frodiga dalgångar. Vackra stränder och sedan kom palmskogen som en krock i naturen. Det finns ingen direkt skog på den sidan, knappt träd överhuvudtaget, om man bortser från olivlundarna i dalgångarna. Palmskogen är unik i sig med den sällsynta dadelpalmen.

Vai och palmskogen på östra Kreta

På en vandring jag gjorde där, nära Vai och palmskogen passerade leden uppe på en bergsrygg eller ås där man såg effekterna tydligt av jordbävningarna. Riktigt stora stenblock har pressats upp i vinkel jäms med hela åsen. Man undrar vad det är för krafter egentligen och hoppas att det inte blir någon jordbävning just nu. Jag skulle nog bli lite orolig i magen om marken började skaka och man fick se detta live, när stora stenblock reser sig ur berget. Jag känner mig liten igen.

Berget Kefala visar upp effekten av en jorbävning

Så här skulle jag kunna hålla på länge och beskriva naturen, och då skulle det inte bli något inlägg postat idag. Som en reflektion på variationen på Kretas natur konstaterar jag snabbt att man lätt kan vandra här hela året, när det inte är ett förbannat oväder. Dom högsta bergen undviker man såklart på vintern, då finns mycket annat att upptäcka på lägre höjd och dom fina dagarna är då perfekta för vandring. En och samma vandringsled eller område byter sedan skepnad med årstiderna. Sen har vi högsommaren, då undviker så klart dom flesta vandring på Kreta. Klarar man inte av att sitta still, då kan man vandra på dom högsta höjderna där snön ligger idag. Det kan vara varmt även där, men i regel är det bra mycket svalare där uppe. Man ska bara komma ihåg att vädret kan ändra sig snabbt på höjderna. Då känner man sig liten igen och då bör man vara förberedd och veta vad man skall göra.

Himlen förmörkas, oväder på G i Sitia

Byn Tzermiado på Lasithi platån med Diktibergen i bakgrunden

Sanddynerna vid Psilos Ammos ligger lite gömd i skuggan av Vai-stranden

Några få gamla och krokiga enbärsträd vid Psilos Ammos

Dadelpalmen, (Phoenix Theophrasti). Itanostranden som också är en dold pärla nära Vai-stranden

Text & Foto: Mats Randow

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.