Vilken är bästa stranden på Kreta? Jag har bokat tre utflykter som skall göras på tre dagar. Tre hot spots för en turist som inte ska missas om man är på västra Kreta. Den första är en badutflykt till Elafonisi, en ö och en strand som marknadsförs som Kretas Maldiverna. Detta låter faktiskt för bra för att vara sant. Nåväl, det kan väl inte vara allt för illa heller. Det kommer att visa sig, väl där.

Jag skulle bli upphämtad av en buss vid ”supermarket” i Nea Chora i Chania och jag var där i god tid. Väl förberedd på grekisk tidsoptimism, att det kan dröja när bussen kommer, om den kommer. Hon som har supermarketaffären frågar mig, Elafonisi? Jag nickar ett ja och hon visar mig var på trottoaren jag skall stå. Hon vet precis var bussen stannar och var dörren öppnas. Bra. Då kommer nog bussen snart. Hon har sett detta några gånger och bussen var bara tio minuter sen och hämtade upp mig fem i åtta. Jag lämnade över min voucher till guiden och satte mig längre bak i den rätt tomma bussen. Det blev galet många stopp, i Kalamaki, Agia Marina, Platanias och i Maleme hämtades det upp turister tills bussen blir full.

När alla var på plats i bussen börjar guiden prata, en äldre dam som pratar perfekt engelska. Bra. Men, med motorljud blandat med min tinnitus hör jag knappt vad hon pratar om bak i bussen. Jag hörde att hon pratade mycket om Balos??? Va F.., det låter som om vi var på väg till Balos. En annan strand och en annan utflykt. Skulle jag avslöja mig redan nu att jag var på fel buss och ställa till med en protestscen inför alla på bussen, eller skulle jag ha is i magen och ta det sen. Jag ska ju till Balos ändå om ett par dagar enligt min uppgorda plan, med samma arrangör. Jag bestämde mig för att ta detta med ro och med guiden senare.

Bussen stannade i Kissamos hamn där det är byte till båt ut till Balos. Jag hörde nu också tydligt vad guiden pratade om, att vi som skulle vidare till Elafonisi kan sträcka på benen i tio minuter och pekar ut en toalett. Skönt, där fick jag göra en ny mental förberedelse på vart jag skall bada idag. Vad det är spännande att vara ute och resa. Speciellt när det är lite oklart vart man ska. Lite som tv-programmet: På spåret. Jag löste frågan: Vart är vi på väg?, på lägsta möjliga poäng. Minst två fick jag och bättre kan jag.

Via ett kaffe stopp i en by i bergen klev jag senare av bussen i Elafonisi. Aha, tänker jag, det är här alla är. Vad kul att alla skulle hit samma dag som mig. Vad jag inte visste då var att alla inte kommit än, men snart så. Jag börjar med att gå runt i stort sett hela området och bilda mig min uppfattning om vad jag ska tycka om platsen. Det blir lite dubbelsidigt. Stranden ligger i en lagun och man vadar lätt ut till ön och där finns sanddyner och stranden är vit med en rosa ton vid vattenbrynet. Vattnet är kristallklart och skiftar någonstans i färgerna mellan grönt och blått. Ön och närmaste området är upptaget i Natura 2000 och då har man en plan för att bevara flora och fauna. Bra. Detta gillar jag.

Jag var här i början av augusti, det innebär att säsongen pikar rätt bra. Man kan hyra solstolar för att få skugga under parasoll och de är slutsålda när jag kommer. Det går att köpa mat, typ snabbmat i säsongsöppna kantinor med lite skugga där man äter sin mat, det är tyvärr väldigt fullt där också. Du kan också hyra en windsurfing bräda och en SUP, utan skugga. Gå på taletten kostar 1 Euro, då ingår skugga.

I min stilla undran försöker jag föreställa mig platsen utan denna cirkus, hur jäkla fint det kan vara här. Det finns en del endemiska växter här och man har inhägnat vissa ytor så att man inte klampar runt hur som helst. Med så mycket folk ser man tyvärr någon enstaka våtservett eller papper från bullar och kakor som gärna finns med i ett överlevnadskit för en bra dag på stranden. Det bästa är att folk verkar se skönheten bakom denna turistkuliss och håller noga ordning på sitt skräp och även tar upp skräp som inte råkar vara ens eget. Detta gillar jag också.

Efter badandet tar bussen oss en annan väg till Kissamos, nu via ett café, 500 meter upp på berget med en grym utsikt över havet. I Kissamos tar bussen emot de som varit på Balos och avlämningen blir i omvänd ordning tillbaka till Chania och jag kliver av nästan som sista man.

För att sammanfatta utflykten och dagen? Jag vill absolut inte ha den ogjord och det var spännande ett tag innan det klarnade för mig vart jag skulle bada någonstan. Kan jag tänka mig att åka dit igen? Självklart, men jag undviker gärna Efalonisi i augusti. En solig dag i januari behöver inte vara fel, fast då blir det knappast något bad för min del. Att ta sig till Elafonisi är lätt. Det går bussar ifrån Buss-stationen i Chania. Man behöver inte åka med en utflyktsarrangör som jag gjorde. Bäst kan vara att hyra egen bil och arrangera det hela efter eget behag.

Nästa dag ska det bli vandring i Samariaravinen och Kretas enda nationalpark. Låt mig bara få skriva det färdigt, så får ni snart ta del av strapatserna kring det också.

Text & Foto: Mats Randow

Relaterat. Tre dagar, tre utflykter

Läs mer om: Vandring i Samariaravinen på Kreta

Läs mer om: Balos lagun och piratön