Har du hört talas om Brunnsparken i Dals Rostock? Vi gjorde ett planerat stopp för att se om det var något märkvärdigt. I hjärtat av Dalsland rundade vi kontrollerat Kroppefjäll utan spontana stopp, där nästa mål var Dals Rostock. Ett mål som ligger på den östra sluttningen av Kroppefjäll på gränsen mellan vildmark och jordbruksland. Det är brunnen med det järnhaltiga vattnet som upptäcktes på 1700-talet, eller kanske redan på medeltiden då källan ska helgats Sankta Helena. Källan har satt Dals Rostock på kartan. Tack vare brunnen, som är en av Sveriges äldsta hälsobrunnar, blev det en kurort. Därför drogs järnvägen på 1870-talet förbi brunnen. En järnväg som bidrog till att en liten by blev ett samhälle och den blomstrande kurorten blev än mer populär.

Brunnsparken är som ett kulturcentrum numera. Utan spa, där kur-verksamheten dog ut efter andra världskriget. Vi hamnade först hos Kerstins ateljé och växthus med det gamla orangeriet som nu huserade en konstutställning. Utsidan är som en vacker handelsträdgård där växthuset är själva drömmen för den med gröna fingrar. Själv skulle jag förmodligen fyllt växthuset med enbart chiliplantor. Ateljén i det gamla församlingshuset var kul att titta in i, fullt med hantverk som konst. Själva huset är konstnärligt och varsamt renoverat av Kerstin Ljungqvist. Huset med ateljén är också bostad för Kerstin, samt butik där man kan köpa fina plantor och hantverk som en souvenir. Nedanför ateljén ligger ett antikvariat, med mest begagnade böcker, som en loppmarknad. Vilket är Dalsland för mig. På andra sidan vägen ligger Textilmuséet, Tant Vanja. Här visas textilhantverk i gamla tekniker och material.

Vi drog oss ner mot Brunnsmuséet och caféet. Där fick jag syn på det lilla torpet från 1811. Jag blev kär direkt och ville flytta in. Tänk att sitta i morgonrocken med morgonkaffet på trappan. Torpet är lagom stort när den spontana städdagen kommer, dessutom. Det är inrett som på 1800-talet så det kändes tveksamt om kaffebryggaren skulle smälta in i inredningen vid den vedeldade spisen.

Bredvid ligger örtträdgården med nära 300 olika växter som kulturhistoria. Växter som kan användas i någon form, eller har en intressant historia. Gammeldags trädgårdsväxter, krydd- och medicinväxter, växter för färgning och dessutom häx-och trolldomsörter. Bara det att ha trolleriörter intill huset. Jag tror jag flyttar in med kaffebryggaren, trots allt. För hundra år sedan var dessutom Dals Rostock ett centrum för medicinalväxtodling åt Apoteket.

I den gamla restaurangen, det rödmålade trähuset från 1700-talet, har på muséets andra våning inretts ett apotek så som det såg ut i början av 1900-talet. På bottenvåningen finns mängder av föremål som skvallrar om hur livet var förr, blandat med saker kring kur-verksamheten. Det gula huset bredvid var brunnsdoktorns mottagning. Där är det café numera. För att skingra mina snurriga tankar om en omöjlig flytt till torpet, funderade jag istället på att köpa en glass, och en kaffe. Kaffet fick dock tanketråden att gå tillbaka till torpet och kaffebryggaren.

Apropå järnvägen: Ta gärna en sväng upp till stationshuset. Det är en kopia av den gamla stationen med snickarglädje, tinnar och torn, men i halv storlek. Föreställ er huset i full storlek med ett rykande ånglok och kur-turister som skall till eller från spa-anläggningen med hälsosamt bad.

Apropå apotek: Vi fick en visning av Kerstin i ateljén och fick se hennes privata kök. Det är inrett att likna ett 1700-tals apotek med köksluckor målade av Kerstin själv, fantastiskt.

Ett stopp i Dals Rostock och Brunnsparken är mycket kultur och historia i Dalsland. Hälsobrunnen med kurbad drevs här i 200 år, vilket är en lång tradition som präglat orten. I dag drivs Brunnsparken av Kroppefjälls Hembygdsförening och har öppet på sommaren i juni-augusti. Vi kanske ses där nästa sommar. Eventuellt sitter jag på trappan vid torpet från 1811, med en kopp nybryggt kaffe.

Inlägget är del 5 i serien om Vänern runt

Text & Foto om inget annat anges: Mats Randow

Läs mer på första inlägget: Vänern runt (Del 1).

Läs mer om: Eken som vägrar dö (Del 2).

Läs mer om: Hällristningarna på Larssons gård (Del 3).

Läs mer om: Hundraåringen i Skällsäter (Del 4).

Läs mer om: Dalslands kanal med Håverudsakvedukten och Köpmannebro. (Del 6).

Läs mer om: Kultur i Fengersfors och fika deluxe, (Del 7).

Läs mer om: Borgvik, (Del 8).

Läs mer om: Fängslande konstverk i Karlstad, (Del 9).

Läs mer om: Kultur och stadsvandring i Kristinehamn, (Del 10).

Läs mer om: Södra Råda gamla kyrkplats, (Del 11).

Läs mer om: Mariestad, spöken och Göta kanal, (Del 12).

Relaterat inlägg om Vänern: Fiskeläget Spiken och Läckö slott på Kållandsö.