05 September 2020 | Sverige
Dalslands kanal med Håverudsakvedukten och Köpmannebro – Vänern runt
Vi åkte bokstavligen på en hisnande berg- och dalbana på Brudfjällsvägen. Uppför backkrön utan sikt. Vad kunde finnas bakom? Sedan nerför och upp på nya backkrön med nya vyer. Förmodligen den vackraste sträckan på vår tur runt Vänern. Brudfjällsvägen svänger dessutom oavbrutet, sägs vara en av Sveriges vackraste och kurvigaste vägar. Vägen har en max lutning på 21 %. Det är då omgivningen blir så mycket snyggare. Det var så här vi ville resa runt Vänern för att hitta upplevelser. Målet med själva resan var alltså färden runt Sveriges största sjö. Begreppet ”slow travel” skulle gälla. Det är på de långsamma småvägarna det händer något.
Nu backar vi lite utefter vår resa, dit inget fanns att se på den ointressanta E45:an. Vi hade lämnat Dals Rostock, berikade av den upplevelsen svängde vi av Europavägen, ner mot Köpmannebro som är porten från Vänern in till Dalslands kanal. Där var vi på den gamla landsvägen som en gång var vägen till Åmål och Karlstad. Denna gamla landsväg är också hur vacker som helst med sjöar och öar, passerar Dalslands kanal med bara några meter från kanalens första sluss från Vänern. Jag har svängt av här från E45:an många gånger på resa från Göteborg, på väg norrut mot Värmland eller fjällvärlden. Ett perfekt första stopp vid slussen för att sträcka på benen med ett par mackor och en termos med kaffe. Ett stopp som funkar lika bra i en snödriva på vintern vid den frusna kanalen som ett sommarstopp. Denna gång skulle vi bara köpa en glass i den sommaröppna kiosken intill slussen och ta in den vackra miljön.
Det självklara delmålet på resan var att ta vägen förbi Håverudakvedukten, som tveklöst är Dalslands kronjuvel som turistattraktion. Det var samma väg tillbaka från Köpmannebro, men vi fortsatte en kort bit åt fel håll, bara för att få se och åka lite till på den gamla vägen över broarna. Det går bra att ansluta på E45 även där, för att kort efter följa kompassen mot sevärdheten i Håverud.
Dalslands kanal, som stod klar 1868, sägs vara en av världens vackraste vattenled, med 31 slussar i kanaler och sjösystem, som når till sydvästra Värmland och in i Norge. Kanalen har i Håverud fyra slussar där vattenleden går ÖVER forsen som då ansågs omöjlig att gå förbi som kanal. Den legendariska ingenjören Nils Ericson gick utanför boxen och tänkte bro, när kanalen skulle byggas. En akvedukt blev det, med den tidens moderna material av stål. Akvedukten sattes ihop med 33 000 nitar. En knäpp idé som sågades av tidens duktiga förståsigpåare. Med Nils Ericsons pondus och respekt genomfördes bygget, trots allt. Vem fick rätt? Jo, Nisse. En promenad över akvedukten går bra än idag och inte en enda nit har bytts ut. Den är fortfarande i original och båtarna seglar fortfarande fint på den. Över kanalen går i ett unikt virrvarr också en vägbro och en tågbro med klaff, som för stunden stod öppen för båttrafiken. Jag hade hört talas om att man skulle kunna åka dressin på tågspår i Dalsland. Jag sneglade oroligt och återkommande på den öppna tågbron för att se om det var sant.
Här finns mer att göra än att promenera runt och tjingsa på båtar i slussar och kanalen, som är ett byggnadsminne och kulturhistoriskt värdefull. Kanalmuséet visar hur livet runt kanalen och i Dalsland var för mer än 100 år sedan. Dalsland Center, inrymt i ett gammalt pappersbruk, ligger intill slussarna och akvedukten. Där finns café, (det blev en glass även där), turistinformation, souvenirshop och en glashytta. Hantverket med handblåst glas lever här. Vid Dalsland Center finns även en konstutställning att se. Efter glassen gick vi ut på spaning efter mer kul att se och jag kunde inte låta bli att ge den öppna tågbron ännu en ängslig blick, innan vi slank in i fiskrökeriet.
För att knyta ihop säcken kan sägas att det finns mycket att göra i Håverud som är en bra dagsutflykt med mycket kultur och historia. Rogivande att bara promenera runt vid kanalen och slussarna. Det är när vi lämnade Håverud, norrut genom tre naturreservat, Ramslökedalen, Buterud och Tisselskog i Högsbyn, som vi körde på den spektakulära Brudfjällsvägen. En väg som byggdes på 1830-talet. Hastigheten är begränsad till 70 kilometer i timmen, vilket är helt omöjligt att hålla utan att köra av vägen. Att tänka på är att vägen byggdes i en tid då transporter gick mycket långsamt, då man hade tid att se sig om samtidigt. Så också idag, för det går inte att köra fort på den vägen. Dressin i Dalsland? Ja, det ska gå, se bara upp vid tågbron i Håverud så du inte parkerar nere i kanalen.
Tips: Missa inte hällristningarna från bronsåldern i Högsbyn. Mer än 50 stenhällar med över 2 000 figurer och symboler inristade på en plats som förmodligen valdes för 3 000 år sedan med omsorg, för sitt vackra läge vid sjön Råvarpen, som också är en del av vattenleden, Dalslands kanal.
Inlägget är del 6 i serien om Vänern runt
Text & Foto om inget annat anges: Mats Randow
Läs mer på första inlägget: Vänern runt, (Del 1).
Läs mer om: Eken som vägrar dö, (Del 2).
Läs mer om: Hällristningarna på Larssons gård, (Del 3).
Läs mer om: Hundraåringen i Skällsäter, (Del 4).
Läs mer om: Den gamla kurorten Dals Rostock, (Del 5).
Läs mer om: Kultur i Fengersfors och fika deluxe, (Del 7).
Läs mer om: Borgvik, (Del 8).
Läs mer om: Fängslande konstverk i Karlstad, (Del 9).
Läs mer om: Kultur och stadsvandring i Kristinehamn, (Del 10).
Läs mer om: Södra Råda gamla kyrkplats, (Del 11).
Läs mer om: Mariestad, spöken och Göta kanal, (Del 12).
Relaterat inlägg om Vänern: Fiskeläget Spiken och Läckö slott på Kållandsö.