Från småstad och bylivet, jag är tillbaka i storstaden och Heraklion. Från stillsamhet och tystnad till trafik och ljud som vibrerar. Inga säsongsstängda butiker och tavernor. Full fart och citypuls. Shoppinggator och restaurangkvarter. Ett organiserat kaos och bullrande trafik. Jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på. Jag uppskattar båda sidorna. Jag tror att jag vill ha ett ben på varsin sida. Hur gör man? Just nu känns det skönt att ha lite liv och rörelse kring mig, röra mig i stadens larm. Hur får jag balans i detta?

Jag kan ju alltid ta en paus från stöket. Mitt i veckan packade jag min ryggsäck och gjorde en utflykt. Jag tog bussen och åkte till Archanes bara runt 30 minuter bort. Intill den gamla fina byn ligger berget Giouhtas, ett fristående berg i det vackra landskapet med böljande kullar med vin och olivodlingar. Så här års är det riktigt fint när allt går i grönt och efter allt regnande är det nu sol och vår i luften. Jag styrde mina steg ut ur byn mot berget, kursen var spikrak. Idag skulle jag lyssna på tystnaden, vinden och fåglarna. Det går en vandringsled upp och jag fann stigen snabbt som tog mig uppåt sluttningen med tall och cypresser i omgivningen. Jag såg tidigt ett exemplar av den kretenska Irisen, snart fler.

På ena höjden uppe på berget ligger en gammal kyrka, Afentis Christos med panoramautsikt över landskapet. Det var klart väder och sikten milsvid, på ena sidan hade jag de snöklädda Diktibergen och på den andra Psiloritisbergen, också i ett klädsamt snötäcke i solskenet. Kontrasterna var fina med grönskan nere i låglandet och snön på de högsta höjderna.

Kring berget Giouhtas finns gott om gåsgam och här har man en bra chans att få se dem cirkla nedanför i stället. De är dock inte lika många som de varit tidigare när jag besökt berget. De har förmodligen mer att göra på annat håll än att roa mig idag. En vråk kom ovanför mig, seglade sakta i uppåtvinden utan vingslag. Jag såg att den tittade på mig och närmade mig sakta mer och mer. Jag stod still och tittade tillbaka, vi betraktade varandra. Sedan vände vråken och seglade tillbaka fortfarande utan vingslag. Närkontakt, jag skulle tagit fram kameran, men ibland ska man bara vara närvarande utan trassel och fokus på prylarna.

Vandringen gick vidare till nästa höjd. Där ligger minoiska ruiner från forna tider. Detta berg var också en helgedom och kultplats. Numera ingår berget i Natura 2000 programmet med en plan att värna om flora och fauna. Bakom höjden fick jag nästa vy. Hela Heraklion med Egeiska havet låg framför mig. Staden jag tog en paus ifrån. Där nere är det förmodligen fullt ös, som vanligt. Uppe på berget var det lugn och meditation för min hjärna som gällde. Jag kom sen nerför berget och var tillbaka i Archanes, snart gick bussen tillbaka till stan och det blev lite högre puls igen. Jag hade inga problem med det. Jag hade rensat min skalle och var redo för stadspulsen, jag gillar ju både och.

För mig är det bästa combo, att ha en fot på varje sida och någorlunda kunna välja. Att bara vara i stan blir för stressigt i längden. Att bara vara på landsbygden eller sömniga byar gör mig uttråkad och jag saknar lite liv och rörelse. Vandringen på berget Giouhtas då? Det är verkligen en av mina favoriter. Naturen varierar och är vacker. Vyerna varierar och är vackra. Det andas historia på berget som är heligt i mytologin. Gudarnas konung Zeus ska vara begravd i berget. Bara det. Byn Archanes frestar med en och annan avstickare i sina gränder. Slutligen, hur får man ihop hela paketet med lugn och ro mitt i citypulsen. Jag som vill ha ett ben på varje sida? Det har nog lite med mina demoner att göra. Dom vill lite olika saker. Den ena demonen planerar stort för karnevalen i Rethymnon just nu…….

Text & Foto: Mats Randow