Flygplatsen känns bekant och lite som ”hemma”. Jag har lärt mig exakt vart man ska ta vägen. Jag kommer till maskinerna där man skall skanna och registrera sitt pass. Det står minst 20 maskiner på rad och jag studerar flockbeteendet när alla köar för att skanna sitt pass i de första maskinerna. Samtidigt tar jag mig förbi trängseln och går mot de lediga maskinerna längst bort. På alla mina resor har jag haft en önskan att i passkontrollen få frågan om vad mitt ärende är i landet. Drömmen är att få svara som James Bond: business and pleasure. Maskinen frågar inget och vi sitter snart i en taxi den korta biten in till hotellet i centrala Larnaca på Cypern.

Klockan var snart 21 på kvällen. Det var likt en tropisk luftfuktighet och över 30 grader när vi kom till hotellet. Det där om vad mitt ärende på Cypern var? Att säga business kantrar något till en överdrift. Fältarbete ligger nära, fast det låter inte lika fräckt. Pleasure är sant. Det är klart att jag skulle ha nöje på resan. Fältarbete är också lite av ett nöje, även om det låter lite torrare än business. Tre veckor fältarbete och nöje skulle det bli. Fältarbetet är inför guide-boken om Cypern. Vill du läsa detaljer om fältarbetet här och nu, ska jag göra dig besviken. Jag vill inte avslöja allt för mycket, ännu. Du får läsa mellan raderna som man säger och jag ska i stället beskriva lite av mina upplevelser och annat som hamnar i min väg, när fältarbete och nöjen ska utföras. Det blir inte heller lika glassigt och drömmigt som i andra resebloggar. Detta är att resa på riktigt.

Inför resan ojade sig alla över att vi åkte till Cypern mitt i högsommaren. Cypern och hela medelhavsområdet plågades av värmebölja. Javisst vad rätt ni hade. Larnaca var stekhett och då hade solen bytts till en måne på den stjärnklara himlen. Hur tänkte du där Mats? Fältarbete i högsommaren? Alltså, vi pratar i huvudsak vandringsleder som skulle dokumenteras. Har Mats ens en skarp kniv i lådan? Står hissen helt still? Har alla hästarna rymt? Det blir ingen business utan bara plågsamma nöjen på denna resa?

Okey alla olyckskorpar. Vi hoppar direkt till nästa morgon. Klockan 7 närmare exakt. En snubbe stod utanför på torget och pratade högt med någon på kaféet under hotellet. Jag frågade min sambo om hon visste vad Larnacaborna gett snubben för smeknamn? (Som att jag visste vem han var). Nej, svarade hon såklart. Megafonen, sa jag. Solen hade gått upp och Megafonen hade fått hela kvarteret att kicka igång sin dag. Stekhett hade förvandlats till stekhett de lux. Det blev en trottoarfrukost med jättemacka och freddo cappucino på kaféet under hotellet. I skuggan. Mitt emot ligger en av stadens stora sevärdheter, St. Lazaruskyrkan. Den vackra kyrkan ska allt också få utrymme i min bok. Jag fick ett sms att de var något försenade med leveransen av vår hyrbil. Det hade jag redan räknat ut före, att så skulle kunna ske. Så är det härnere. Saker fungerar lite annorlunda och det är superbra att ha lite luft i sitt planerade program. Ett nytt sms från hyrbilsfirman sa: Jag har uppgraderat din bil till en hybrid som drar mindre bränsle, som en present till dig. Som sagt, saker fungerar lite annorlunda här nere. Detta skulle väl inte hända i Sverige?

Bilen var kanonfin och snart rullade vi ut ur Larnaca och på motorvägen mot Limassol. Vänstertrafik är det också och yttertermometern i bilen visade att det var 39 grader ute. Saker är lite annorlunda härnere. Vi stannade för lunch, en quick-fix på McDonalds. Jag sa ju att det inte blir så glassigt som i andra resebloggar.

Vi körde av motorvägen i Limassol och styrde upp mot Troodosbergen som tornar upp sig i fjärran. Vägarna smalnade och blev allt krokigare efter hand. Yttertemperaturen sjönk i takt som bilen tog sig upp i högre zoner. Målet var byn Pano Platres som ligger på en bergsbrant från 1 000 till 1 200 meters höjd. En tanke när vi kom till Platres: Hur kom de på att bosätta sig här? På en brant bergssluttning? När man åker förbi de första husen med sin veranda ser man varför. Utsikten över vindistrikten nedanför och medelhavet är hisnande. Jag började fatta varför man byggt sitt hus här. Tänk att sitta på verandan med morgonkaffet till en betagande utsikt. Till tystnaden och utan att herr Megafon ska berätta sina historier.

Vi tog in på Forest Park Hotel som ligger högt i byn. Det var knappt 30 grader i skuggan och luften kändes faktiskt sval och bergsfrisk. Byn håller flera hotell och är lite av en resort. Platres har all den service vi behövde för fyra nätter på bergssluttningen. Bensinstation, apotek, bankomat, liten supermarket och ett flertal restauranger. Vårt hotell är byggt på 1930-talet och är Cyperns äldsta hotell som fortfarande är i gång.

Högsommarklimatet var ljuvligt skönt och ”businessen” löpte på utan problem. Jag startade utforskningen av mina vandringsturer tidigt på morgonkvisten i 20–22 grader. På eftermiddagen toppade temperaturen kring 30 strecket. Då var det pleasure, alltså poolhäng och bad. Bara poolen är en upplevelse på den till synes enda plana ytan av bergsbranten. Cyperns äldsta hotellpool, byggd på 60-talet, ligger inbäddad i tallskog eller pinjeskog som den också kallas. Hela atmosfären andas 60-tal med design och poolbar.

Som avslutande sammanfattning blev det ändå lite glassigt till slut. Vi fick fina dagar i Platres på den södra sluttningen av Mt. Olympos (1 952 m). Alla businessmål nåddes och nöjet var på vår sida. Nästa delmål eller bas var byn Kalopanagiótis på den norra sluttningen av Mt. Olympos. Men det blir ett annat inlägg.

Text & Foto: Mats Randow

Relaterat

Läs mer om: Halvtid och sidbyte – Kalopanagiotis till Protaras