Detta är sista utflykten på tredagarsracet med just tre utflykter. Badbyxorna ska med för nu ska det bli bad i lagunen vid ön Balos på Kreta. Jag gissar att alla ska dit i dag också, så jag är laddad för mycket folk och har vässat mina armbågar.

Kvart i åtta ska jag bli upphämtad. På samma plats som tidigare utflykter, utanför ”supermarket” i Nea Chora, Chania. Jag är där i god tid och morgonluften är fortfarande behaglig innan dagens tunga värme snart ska ta sitt grepp. Jag ser bussen komma på långt håll, jag känner igen den och sätter ut handen för att vinka in den. Bussen stannar och dörren går upp framför mig. Bussen är tom och där finns ingen guide, bara chaffisen? Jag frågar för säkerhets skull om den ska till Balos. Santorini säger han. Woho, det kunde ha blivit en riktigt spännande dag att skriva hem om. Men, jag backade mina steg respektfullt baklänges tillbaka till trottoaren. Några minuter senare dyker en äldre herre upp och ställer sig bredvid mig. Han frågar om jag ska med till Balos och han presenterar sig som min guide och heter Wolfgang. Bra där, då har han koll på mig redan här och jag ska ha järnkoll på Wolfgang.

En ny tom buss kom kort efter och plockade upp oss, Wolfgang presenterade Donna som är dagens busschaffis. Donna kör mycket lugnt och fint till ett lokalt café där hon stannade innan den stora upphämtningsrundan börjar utefter pärlbandet av turistorter på vägen till båten i Kissamos. Vi har gott om tid säger hon och jag kan passa på att köpa en efterlängtad kopp kaffe som blir mitt morgonkaffe. En bra början på färden när bussen rör på sig igen och jag slurpar på kaffet. Naturligtvis är locket på min take away mugg inte riktigt på. Kaffe på tröja och byxor. Bra Mats.

Bussen fylldes upp efter hand och Wolfgang gick med sina passagerarlistor och tänkte högt för sig själv, på tyska. Mina fördomar  antar ett och annat. Wolfgang är en tysk äldre herre som vägrar pensionera sig. Bra med en tysk som tycker att organisation och ordning är halva livet, tänker jag. När Donna gjort alla stoppen och Wolfgang bockat av alla på sin passagerarlista såg Wolfgang mycket bekymrad ut. Han tänkte högt igen och sa till sig själv att han saknar en passagerare. Han tyckte det var märkligt eftersom han varit så systematiskt noggrann. Han gick bekymrat en extra kontrollrunda bak i bussen och räknade om. Kom tillbaka glad och kvittrade som en fågel, samtidigt meddelade Donna att alla är med. Han hade missat att räkna in en bäbis tidigare.

Vi anlände till Kissamos hamn i god tid, drygt en timma innan båten skulle gå. Det är många båtar här som ska ut till Balos, och ja, det kommer mycket folk och det känns som det är en sådan dag när alla ska till Balos. Båtarna blir fulla och det tar drygt en timme ut till Balos som ligger på andra sidan av Gramvousahalvön. Båten går någorlunda nära land och man kan tydligt se spåren av landhöjningen där bergen möter havet. Västra Kreta blir högre medan östra Kreta sjunker. Jag gick en återhållsam bananas när man kunnde se detta naturfenomen så tydligt. Alla andra på båten har mer intresse av sina mobiltelefoner eller sover bort hela skådespelet. Det sägs att denna sidan av Kreta har höjt sig mellan sex och nio meter sedan antikens dagar. De vet inte vad de missar, eller?

Balos är ett skyddat Natura 2000 område och har ingen riktig hamn. Vi skyfflades över i mindre båtar för transport till ön Balos. Det var redan jättemycket folk här innan vår båt kom. Det blev snart än mer med turister. Om man bortser från trängseln är lagunen ruggigt fin. En lagun utan korallrev. Sanden är nära det vitaste och vattnet har en färg likt en Vicksblå halstablett. Vattnet är ljummet i lagunen så här års. När man badar kliver man inte upp på land för att man fryser, utan för att man legat i tillräckligt länge och börjar bli uttråkad.

Strandhugget på Balos varar i tre timmar sedan lättar båten ankar och går mot ön Imeri Gramvousa tjugo minuter bort i det Vicksblå färgade vattnet. Imeri Gramvousa var en pirat ö. På riktigt. I min fantasi såg jag sjörövarkapten Efraim Långstrump på plats med alla hans sjörövare. Hans båt Hoppetossa skulle ligga där för ankar. På Imeri Gramvousa fick vi två timmar, med tid att gå upp på det drygt 100 meter höga berget där försvarsborgen ligger. Jag gick ännu en återhållsam bananas. Utsikten är makalös fin från borgen över lagunen. I augusti var det svettigt och varmt att vandra upp till borgen och utforska den, så det blev ett skönt bad till innan båten skulle tillbaka till Kissamos.

I Kissamos hamn väntade Donna med bussen och utan dramatik var jag tillbaka i Chania till tidig kväll. Som en summering av dagen var det givet att det är mycket folk på ett så här fint ställe i augusti. Om jag försöker se bakom turistmaskinen som är på plats, ser jag ett stycke vild och enslig trakt med de höga bergen på Gramvousahalvön. En tidigare gömd pärla med den fantastiska lagunen vid ön Balos som numera är berömt och lockar stora skaror med turister. Det är enkelt att ta fram klychan, gilla läget. Gå in i trängseln eller stanna hemma. Jag gillar lätt läget och får som bonus en fin båttur på havet med naturfenomen i sikte som den dramatiska landhöjningen. Inte minst leka pirat på samma ö som riktiga pirater har gjort.

Text & Foto: Mats Randow

Relaterat. Tre dagar, tre utflykter

Läs mer om: Elafonisi Island

Läs mer om: Vandring i Samariaravinen på Kreta