Nu var det dags att ge sig av på en resa till Kreta och Grekland. Om jag får säga det själv är jag en van resenär och det hela går mycket på rutin. Att packa väskan tar max en timme. Jag känner mig lite som brandmannen som stiger rakt upp ur sängen och sätter fötterna i stövlarna, där allt ligger förberett framför mig, som pass, mobil, laddare, betalkort och kläder som behövs. Men först en kopp kaffe. Jag behöver ingen packlista och jag vet redan före att resväskan väger 16 kg. Jag brukar alltid komma till flygplatsen på ganska exakt tid som planerat. Där är oftast kaos i morgonrusningen. Jag passerar även kaoset på rutin och hux flux är det take off. Samma visa efter landning. Ett toalettbesök, haffar mitt incheckade bagage, passerar kaoset smidigt och snyggt, hugger en taxi och är snart på plats. Inget större drama att tala om, oftast.

Tänk att under nästan två års pandemi har det inte varit mycket till resande för mig. Tre vågor av pandemi har lamslagit och försatt världen i olika varianter av nedstängningar och en avrådan från UD att inte resa över huvud taget utanför Sverige. En tid avråddes vi till och med att lämna den egna kommunen. Typ, gå inte ut, om inte det hamstrade toapappret otippat tagit slut. Att vara vild och galen, trotsa UD och ge sig av oförsäkrad var inte heller lönt. Man var inte välkommen och gränserna stängda.

Jag fegade och vågade knappt resa inom Sverige. Nu funderar jag lite över vart jag rest under pandemin, så nu får jag äran att presentera mina längsta resor i alla väderstreck. Min hemmabas är i Göteborg.

Vi börjar i väst: En dagsutflykt till ön Vinga. En mytisk plats där känslan var att ha kommit så långt bort det går att komma. Efter Vinga finns det inget mer, om man ser vart reseförsäkringen gällde.

Norrut: En resa till Sysslebäck i nordligaste Värmland, för lite flugfiske i Klarälven med några vänner och våra söner. Farligt nära norska gränsen som vi höll på några mils säkerhetsavstånd.

Österut: Kristinehamn vid Vänern. På vår tur runt Vänern förra sommaren, mellan första och andra vågen av pandemin.

Söderut: Till Lund tidigt på hösten då andra vågen av pandemin oanat började rulla fram. Nya restriktioner skulle kort efter falla på plats och vi fick senare julfirandet inställt hos stora släkten. Till och med tomten skulle stanna hemma. 

Nu skulle jag efter detta ut på min första utlandsresa och då till Kreta som är välbekant för mig. Min bok: Kreta – vandringsturer och utflykter har precis kommit ut i bokhandeln. Därför blev det ett naturligt första mål för mig. En liten ”come back” för att träffa lite folk och vänner på ön. Det skulle gå bra med min resvana och rutin.

Att packa väskan tog inte en timme, utan minst två, närmare tre timmar efter att ha öppnat och kompletterat glömda saker flera gånger. Väskan vägde dessutom 20 kg, inte 16 kg. Vad hade jag packat ned som jag troligtvis inte behövde? Vi var på Landvetter flygplats i tid för morgonflyget till Heraklion via Paris. Det var inte morgonkaos som tidigare. Det var lugnt och stilla. Däremot blev det kaos i säkerhetskontrollen. Just för att jag tappat min rutin. Personal frågade om jag hade några flytande vätskor? ”Nej” svarade jag och hade fullt upp att sortera och hålla ordning på mina saker för att komma igenom kontrollen. Det mesta var fortfarande stängt och öde efter säkerhetskontrollen, dock gick det fint att få en kaffe och sätta sig en stund efter stresspåslaget i säkerhetskollen. Där och då kom jag på att jag ofrivilligt smugglat med en liten flaska med handsprit, som jag inte redovisade vid frågan. Tur han missade den i kontrollen, det var kaos nog.

Mellanlandningen på Paris flygplats flöt på bra med lite tid över för en sen frukost eller tidig lunch strax efter 9-tiden. Där var butiker och annat öppet, även om mycket fortfarande var stängt. Att allt inte hade kommit i gång än var solklart.

Vid landning på Heraklions flygplats kändes det hemtamt och bra igen. Det vanliga kaoset var där och det kändes fint att allt verkade vara som förut. Vi kom ut för att hugga en taxi och där såg det inte ut som tidigare. Det var jordens kö, vilket det inte var före pandemin. Finns det inga taxibilar? Har Kretas taxi gått i konkurs? Det fick bli en kontrollfråga till mannen före mig i taxikön. Om han också skulle ha en taxi? Han köade till Lufthansas incheckning, fick jag veta och det kändes direkt att vi stod i fel kö. Det skulle kunna bli väl äventyrligt att komma med där och onödigt, tänkte jag samtidigt som vi passerade hela kön och omgående fick hjälp med väskor in i en taxi och kom i väg till centrala Heraklion.

Summa summarum av detta är att reserutinerna rostat en del. Blev det bättre på hemresan två veckor senare? Nja, packrutinen blev något bättre och tyngre. Väskan vägde nu 23 kg, vilket inte var konstigt eftersom vi fått tre liter lokal olivolja i gåva, i två 1,5 liters petflaskor, samt en stor burk honung. Det skulle bli intressant att fånga upp väskorna i Göteborg igen. I säkerhetskontrollen hittade den nitiske personalen en flaska vatten i min ryggsäck. Han visade mig vattenflaskan och spände blicken i mig. Han såg arg ut som att han hittat en handgranat. Jag bad om ursäkt, två gånger och tänkte i mitt stilla sinne att jag måste skärpa mig.

Tillbaka i Sverige och Terminal 5 på Arlanda var det passkontroll trots att vi kom från Grekland och reste inom EU. Alla skulle kollas och jag gick förbi luckan för all världens pass och valde den för endast EU-pass. Just för mina fördomar och tänkte att där står de med falska pass och hemmagjorda vaccinationsbevis. Det var ett smart val, då den kön stod lika tvärstilla som kön till Lufthansas incheckning i Heraklion. Jag kom förbi min kontroll och insläppt med mitt äkta pass samtidigt som en polis kom och hämtade en tjej i luckan bredvid för all världens diffusa pass. Mina fördomar fick en: Vad var det jag sa – boost.

Hur som, känns det bra att få olja in min resemaskin igen. Sista skuttet från Arlanda till Landvetter gick fint och som helhet har resan ändå gått riktigt bra.

Fråga 1: Vad hände under två veckor på Kreta? Det ska jag bespara er till ett annat blogginlägg.

Apropå oljan och fråga 2: Hur gick det med olivoljan i den incheckade väskan? Tack vare omsorgsfull nerpackning, klarade sig olivolja och honung bra. Inte en droppe hade läckt. Scenariot kunde ha varit annorlunda och man hade fått en spännande smutstvätt att sortera.

Apropå handgranaten i säkerhetskontrollen: Vi fick med oss fyra fina granater som inte upptäcktes, också omsorgsfullt nedpackat i bagaget.

Relaterade inlägg

Läs om: Kultur och stadsvandring i Kristinehamn

Läs om: En helg med flipperspel i Sven Tveskäggs Lund

Läs om: Kaos i Heraklion

Läs om: Med hyrbil på Kreta

Text & Foto om inget annat anges: Mats Randow