Jag kommer fram till min hyrbil efter en vandringstur runt Salamis ruiner som ligger strax utanför Famagusta på den norra turkcypriotiska sidan av Cypern. Salami är en vass sevärdhet för guideboken jag jobbar med. Det är varmt, nära 30 grader i skuggan. Nu skall jag ta mig in till Famagusta innanför den medeltida ringmuren för en välförtjänt lunch. Vrider om startnyckeln och motorn går ett par sega varv utan att starta. Därefter är det oljud i elektroniken eller det brötar som vi säger i Göteborg. Vindrutetorkarna startar och flaxar över vindrutan oförklarligt och spöklikt. Jag testar med att försöka få igång motorn igen. Stendött, förutom alla mystiska ljud, som om elektroniken dansar med spöken. ”Nu är det problem”, säger båda mina demoner. Problem är ett ord jag inte vill ha i mitt ordförråd. Jag väljer att svara: ”Vi har en situation”.

Jag kollade i telefonen. Det fanns täckning och kontakt med omvärlden. Detta hade lika gärna kunnat hänt någonstans på en enslig plats uppe i bergen utan mobilsignal. Vi kan säga att jag och mina demoner hade en turdag. Jag ringde hyrbilsföretaget i Kyrenia som ligger 7–8 mil ifrån Famagusta. Förklarade att bilen var stendöd, förutom spökena som trasslade i elektroniken. Förklarade också att jag stod på parkeringen till Ancient Salami utanför Famagusta. ”Vi skickar en mekaniker nu”, sa tjejen på hyrbilsfirman. ”Han är hos dig senast klockan 15”, tillade hon. Jag frågade Google Map hur det såg ut med den saken. Google sa att det tar cirka 1 timme och 15 minuter att köra den vägen. Klockan var halv två. Det var rimligt att mekanikern skulle kunna vara här till klockan 15. Så var det lunchen jag blev snuvad på? Nej då! Jag satt inte i sjön. Intill parkeringsplatsen där den spöklika och dödförklarade bilen stod fanns en restaurang. Jag hade bra med tid för en lunch.

En stund efter en tallrik med calamari var klockan kvart över tre. Ingen mekare hade synts till. Jag fick kontakt med tjejen på hyrbilsfirman via WhatsApp, som sa att mekanikern letade efter mig. Han var på fel plats, utgick jag ifrån. Pucko, tänkte jag och höll god min utan att spåra ur i textkonversationen. Jag skickade bilder på skyltar, restaurangen och en skärmdump på Google Map med min position. Tio minuter senare kom mekaren med en annan snubbe som skulle sköta språk och tolkning. De testade att starta bilen. De väckte sovande elspöken och vindrutetorkarna flaxade hysteriskt i solskenet. ”Det är batteriet” sa mekaren via tolken och hämtade ett nytt batteri samt ett gäng verktyg. Mekaren härjade runt i motorrummet och bad tolken, som var klädd enligt klädkod för att jobba på kontoret, om verktyg efter verktyg. Som om mekaren var kirurgen och kontorsnissen var sjuksystern som lämnade över skalpellen. Tjugo minuter senare var operationen och situationen löst. Bilen gick igång. Den fungerade klockrent resten av min tid. Stort tack till hyrbilsfirman för snabb och bra service.

Jag har inte koll på om mekaren och kontorsnisse använde sig av Google Map eller om de körde på lokalkännedom för att leta upp mig. Hur som, vill jag lyfta fram Google Map som ett suveränt verktyg för mig när jag är ute på fältarbete för guideböcker. Problemet, förlåt, situationen är dock sådan att man inte ska lita helt på tekniken. Den är mycket bra, men inte helt säker. Som exempelvis tog jag fram en vägbeskrivning ett par dagar senare, ifrån mitt boende i Famagusta till nästa boende i Kyrenia. Jag skulle också köra via Buffavento Castle, en medeltida borg högt upp på en bergstopp. Google tyckte jag skulle köra ut ur staden innanför ringmuren från fel håll, genom en enkelriktad smal port i muren. Det pranket avslöjade jag direkt eftersom jag kände till den vägen. Så är det dock inte alltid, att jag känner till alla mystiska genvägar.

Kvällsbilder på porten i Famagustas ringmur som Google föreslog från fel håll. Det skulle kunna bli lite dålig stämning vid möte där.

Nu tog jag en annan väg ut ur Famagusta med hyrbilen som startade finfint. Följde Googles första val till Buffavento Castle, drygt en timmes bilresa bort. Vid huvudvägen fanns senare en skylt till borgruinen. Så smidigt och vid sista byn på en bergssluttning en skylt till. Därefter anade jag att något var lurt. En känsla bara. Vägen smalnade upp på berget och var urusel. Kort efter mötte jag en bil på vägen som bara har bredd för en bil. Vi lyckades lösa det problemet, förlåt situationen och samtidigt passade jag på att fråga om vägen upp till borgen. ”Japp, vägen går dit upp, men är knappt körbar”, fick jag veta. Tack snälla och jag vände. En plan-B rutt arbetades fram med verktyget Google Map. Den planen funkade inte heller eftersom vägen senare var avstängd med en låst grind. Konstigt, det som inte finns på internet, finns väl inte på riktigt? Google ska ju veta allt. Ett tredje alternativ föreslogs av Google som i verkligheten borde vara det första. Den vägen funkade.

Sköna bergsvägar att vara försiktig på

Till Buffavento Castle kan jag meddela att det återstår 600 trappsteg sista biten upp. På en stupbrant bergssida där borgruinen ligger som ett örnnäste på bergstoppen. Detta visste jag i förväg, tack vare Google. Där hejade min ena demon på ordentligt för att vi skulle gå upp och ta en titt. Den andra demonen saknade kaffetermosen samt en liten bulle till en gofika och var därför inte alls sugen på att gå upp till borgruinen. På grund av alla felkörningar var jag framme så sent att det blev legitimt för mig att ställa in promenaden upp till borgen. Det får jag också tacka Google för. Borgruinen med sin historia och läge är spektakulär och en riktig äventyrsutflykt. Jag ska ärligt avslöja att den inte kommer med som en sevärdhet i min guidebok. Jag vet faktiskt inget om säkerheten upp med trappor i stupbranten. Borgruinen ligger också lite för ensligt. Sista vägen dit som jag kom fram på är också mycket smal och följer 6–7 kilometer på hög höjd och en brant sluttning utan skyddsräcken. Får du möte där, får du ett problem i knät. Förlåt, en situation.

Som en slutkläm på detta kan jag säga att allt jag åker på inte heller kommer med i guideboken. Vill också säga att Google Map är ett suveränt hjälpmedel. Det händer dock i ovanliga fall att Google inte har mina lösningar. Där den sista framkomliga smala vägsträckan till borgruinen började fanns en informationsskylt som avslöjade att vägen var avstängd, just om man kommer från andra hållet. Ett beslut av myndigheterna 2019, för att säkerheten är dålig på den vägen. Jo jag tackar, det har jag redan upptäckt. En kopia av den skylten skulle även platsa från det hållet jag kom från först. För att inte heller få upp stollar som mig att leta bergsvägar. Ta även bort vägskyltarna till borgruinen från det hållet som leder till den avstängda vägen. Det skulle jag säga om jag var chefen på norra Cyperns Vägverk.

Text & Foto: Mats Randow