Skidåkning på en ö i medelhavet? Går det på riktigt? Ja, absolut. På Cypern kan man åka skidor och det finns skidliftar. Det är också möjligt att kombinera snö och skidåkning på förmiddagen uppe i Troodosbergen med sol och bad nere vid kusten på eftermiddagen med behagliga 17–20 grader. Med bara en timmes resa från Limassol och Nicosia når man upp till skidliftarna på Olymposbergets norra sluttning. Det låter säkert lite märkligt och just därför var jag tvungen att åka upp i bergen, se snön och prova skidbackarna. Jag hoppar combon med bad och bokar ett par nätter på Hotel Troodos och satsar fullt ut på skidåkningen. För mig är det ändå för kallt med bad så här års.

Jag packar för en fjällresa på vintern och lämnar Agia Napa på morgonen i strålande solsken med fulltankad bil och sommardäck, stannar halvvägs för en kaffe och sätter mig i solen i bara en tunn tröja. Det är varmt och skönt så tanken om vart jag är på väg känns overklig. När jag svänger av i Limassol för vägen upp till Troodos visar termometern i bilen duktiga 19 grader. Det kan säkert få de flesta skidoptimisterna att tvivla. Sakta men säkert ser jag hur temperaturen sjunker ju högre upp i bergen jag kommer. Först när jag är nästan framme är det snö och fyra plusgrader. Från barmark till minst en halvmeter snö nästan på direkten. Jag checkar in på hotellet vid Troodos torg som ligger på drygt 1700 meters höjd. Tre kilometer bort ligger skidliftarna på Cyperns högsta berg, Mt. Olympos (1952 m). Det är två skidområden som inte är hopkopplade, men samma liftkort gäller. Det är mindre än en kilometer fågelvägen mellan dem. Inte mer än en slutspurt i ett sprintlopp på längdskidor.

Cyprus Ski Club som driver skidanläggningen bildades redan 1947 av cypriotiska och brittiska pionjärer. Då var Cypern en del av det brittiska imperiet och man fick vandra upp till backarna eftersom vägarna inte snöröjdes på den tiden. Den första skidliften byggdes på kullen mitt emot Jubilee Hotel nära Troodos torg. Det är bara fundamenten kvar idag efter att man byggt ny släplift vid Dias på Olympos norra sluttning. Backarna där är dock för branta för nybörjare, därav byggdes senare liftarna i Sun Valley. 2008 byttes den gamla släpliften i Dias mot den 380 m långa stolliften. Där står jag nu och får veta att de tänker stänga liften för dagen och klockan är bara 13:00. Problema, säger de. Samtidigt får jag veta att skiduthyrningen är i Sun Valley. Jag har laddat för skidåkning i dag så det får bli några svängar i Sun Valley istället. I Sun Valley finns två släpliftar. Den längsta är 125 m lång, jag betraktar backarna och ser dem som barnbackar. Det är mest cyprioter och britter här och för många av dem är dessa backar kolsvarta. Höjdskillnaden är måttliga 60–70 m och jag ska inte skryta, men jag vägrar att lösa liftkort och hyra skidor för att åka här.

Morgonen efter är jag stärkt av en rejäl skidfrukost och har laddat om. Jag kom i samtal utanför hotellet med en man som rest hit med sin familj från Libanon, bara 50 min med flyg från Beirut. De ska åka skidor för första gången och han var ängslig för hur det skall gå, som om han ångrat sig. Samtidigt som han sparkar i nattfrostens is och konstaterar att det inte är glas, berättar han att han åkt pulka på snö med en stor stekpanna som var välvd, eller halvrund. Ungefär som en gigantisk wokpanna. Jag sa till han att det är ju livsfarligt. Med skidor kommer det gå bra, för de kan man i alla fall bromsa med. Där börjar jag fundera på min bil med sommardäck och om ABS-bromsarna funkar bra på isen. Ett annat problem uppdagas. Hur skrapar man bilrutan på Cypern? Med körkortet eller kan man ta den hårda sidan på passet? Jag står i alla fall till slut vid stolliften i Dias med ett par hyrda skidor och stort självförtroende. Vad jag sett i Sun Valley kommer alla tro att jag är svensken med samma gener och talang som Ingmar Stenmark och Anja Person när jag susar fram i backen. Limassol Ski Club är också här för en knattetävling i slalom. Den ena tjejen och killen efter varandra susar förbi mig i backen. Det där självförtroendet får en knäck för var unge som blåser förbi mig. Ska inte ungarna vara i skolan, tänker jag bittert och högt för mig själv. Jag ser brädåkare sladda förbi mig och mina fördomar får också en knäck. De kan åka skidor och bräda här, de gör det bra dessutom. Det finns en släplift här i Dias också och en cool brädåkare hänger med mig upp i den. Han har en högtalare i ryggsäcken som pumpar ut låten Thunder med AC/DC. Han gillar att åka skidor till AC/DC, säger han. Jag med, tänker jag och vill vara lika cool och gör ett hopplöst försök att hänga efter.

Sedan händer det som inte får hända. Vi stänger om en halvtimme, säger ”pistvakt”. Klockan är ju bara 12. Varför, frågar jag? Electrical, säger ”pistvakt”. Alla verkar ta detta med ro och ställer sina skidor lite huller om buller och går till caféet istället. Så gör också jag och sätter mig utanför med en kaffe. ”Pistvakt” drar iväg på Cyperns kanske enda snöskoter upp mot toppen. Utan hjälm. Hit har inte modet nått att man ens åker skidor med hjälm. Bara de minsta och knattarna i Limassol Ski Club är superproffsiga och har hjälm. ”Pistvakt” kommer ner i full fart igen på skotern. Hans stora krulliga hår har fått en ny bakåtslickad frisyr av fartvinden. Liften startar igen och alla plockar och reder upp härvan med skidor och stavar som ligger i oordning. Skidställ saknas nämligen här. Mot eftermiddagen blir det bokstavligen som att åka på ett moln. Dimman lägger sig. Med andra ord, ett moln omsluter Mt. Olympos och jag börjar känna mig färdig med min skidåkning.

Om man ska knyta ihop detta, är det helt okey skidåkning på Cypern. För mig räcker en dag här och jag kan backarna. Det kan naturligtvis inte jämföras med våra fjällanläggningar med både många och högre backar samt fler liftar. Jämför man med skidanläggningar i södra Sverige står sig Cypern mycket bra med ungefär samma höjdskillnad i backarna. Det är inga som helst köer till liftarna i Dias där man har natursnö och öppet alla dagar i veckan, normalt från januari till mars. Vid dalstationen i Dias var snödjupet 80 cm. Naturen är annorlunda och vid backarna växer här hundraåriga svart tall, (Black Pine). Några är stora som gamla ekar och upp mot 400–500 år gamla. Tallarna har funnit en fristad här på den höga höjden. Halvvägs upp i backen tar enbärsträd, (Stinking Juniper), över och växer hela vägen upp till toppen. De blir upp till 5 m höga och några av dom är också flera hundra år gamla. Nackdelar då? Det är lite långt att åka till Cypern för bara skidåkning. Vi har inte lika nära som de från Libanon, och vi har ändå bra skidbackar på närmare håll. Dock inte lika exotiskt och inte samma combo med sol och bad.

Text & Foto: Mats Randow

Mer skidåkning finns att läsa finns i inlägget: Vurpan i Bad Gastein